Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gatuläggning l. Gatubeläggning kallas hvarje konstgjord behandling af gata (väg), hvarigenom dennas yta göres mer ändamålsenlig för trafik, än hvad hon är i sitt ursprungliga skick - Gau betecknade i frankiska, senare i tyska riket ett förvaltningsdistrikt - Gau, Franz Christian - Gauchos, den uteslutande med boskapsskötsel sysselsatta landtbefolkningen i Argentina i Syd-Amerika - Gaudeamus, Lat., början till en gammal bekant studentvisa - Gaudin, Michel Charles - Gaudium, Lat., glädje, fröjd - Gaudry, Albert - Gaudy, Franz Bernhard Heinrich Wilhelm - Gauermann, Friedrich - Gaufrera. Se Gåfrera - Gau-författning. Se Gau - Gaugemela, ort i assyriska landskapet Aturia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med afseende på de olika beläggningarnas egenskaper
i öfrigt har man, i fråga om körbanor, gjort följande
iakttagelser;
Art af Största tillåtna Höjning på Förhåll. mellan
beläggning: stigning i gatans midten i förh. dragkraft och
längdriktning till körbanans last på horisontel
bredd bana
Makadam obegränsad 1 : 40 1 : 7 – 1 : 33
Tuktad
sten . . 1 : 20 1 : 45 – 1 : 80 1 : 25 – 1 : 75
Asfalt . . 1 : 70 1 : 100 1 : 133
Trä . . . 1 : 25 1 : 80 1 : 50 – 1 : 60
Snöbana,
fast o. jämn – – – – 1 : 30
Se vidare W. Haywood: "Report upon asphalte and
woodpavements" (1874); J. F. Meyer: "Gader og
veje i Paris" (1879); E. Heusinger von Waldegg:
"Handbuch der ingenieurwissenschaften" (1879);
E. O. Schubart: "Ueber asphalt-strassen" (1881).
O. F.
Gau (Medelhögt. gow, gowe, Lat. pagus)
betecknade i frankiska, senare i tyska riket ett,
ursprungligen måhända af naturliga gränser omgifvet,
förvaltningsdistrikt. I äldsta tider funnos stora
l. grefskapsgau och små gau, hvilka senare voro
underafdelningar af de förra; men i slutet af 6:te
årh. började de små gau öfvergå till grefskapsgau, och
i 9:de årh. försvann all skilnad mellan dem. Högsta
ämbetsmyndigheten i en gau innehades af grefven,
vid hvilkens sida vanligen stod en domesticus
såsom förvaltare af de kungliga domänen. Häradet
(centena) l. rättskipningsområdet blef i 6:te
årh. en underafdelning af gau. En gau hade ej,
såsom de svenska landskapen eller de engelska shires,
gemensam tingsplats eller gemensamt ting, utan rätt
skipades och andra för folket vigtiga ärenden
afhandlades på häradstingen. Men då grefven under den
merovingiska tiden blef ordförande på häradstingen och
dessa blefvo med hvarandra koordinerade, koncentrerade
sig i åtskilliga gau rättskipningen så småningom till
den tingsplats ("mallus"), som låg närmast grefvens
bostad. Gau-indelningen måste i 12:te årh. vika
för feodalsystemet. Minnet af densamma lefver
qvar i en mängd ortnamn, t. ex. Aargau, Breisgau.
V. K-r.
Gau, Franz Christian, tysk arkitekt, f. 1790, fick
sin konstnärliga utbildning i Paris och gjorde
sedermera resor uti Italien, Egypten och Nubien,
i hvilket land han upptäckte många dittills okända
minnesmärken. Död i Paris 1853 såsom naturaliserad
fransman. Han utgaf bl. a. Antiquités de la Nubie
(60 gravyrer, som utkommo 1821–27, med fransk och med
tysk text) och fortsättningen af Mazois’ praktverk
Les ruines de Pompeji. G:s förnämsta byggnadsverk är
den ståtliga gotiska kyrkan S. Clotilde i Paris.
Gauchos [gautsjos], den uteslutande med boskapsskötsel
sysselsatta landtbefolkningen i Argentina i
Syd-Amerika. G. betrakta sig sjelfva som spaniorer,
men de äro till största delen mestizer och tala
en till oigenkänlighet rådbråkad spanska. De bo i
jordkojor eller af hudar
uppförda hyddor (ranchos); deras vapen utgöras
af kastsnaror, lasso och bola, hvilka de sköta
med beundransvärd färdighet. Från barndomen vana
vid hästar, äro de lika djerfva som outtröttliga
ryttare. Få af dem kunna läsa och skrifva. De äro
antingen sjelfve egare af små hjordar eller i tjenst
hos egare af större landtgårdar. Härdade genom sitt
lefnadssätt och obenägna för ett lugnt lif, äro de
förträffliga, soldater och hafva tagit en afgörande
del i sitt lands partistrider.
Gaudeamus, Lat., början till en gammal bekant
studentvisa: G. igitur, juvenes dum sumus ("låtom
oss vara glada, medan vi äro unga!").
Gaudin [gådäng], Michel Charles, hertig af Gaëta,
fransk finansman, f. 1756, utnämndes af Necker till
byråchef och valdes 1791 af nationalförsamlingen
till skattkammarkommissarie. Efter d. 18 Brumaire
(d. 9 Nov. 1799) blef han finansminister och
behöll sig på denna plats ända till Napoleons fall
(1814). G. stärkte krediten och grundade det ännu i
Frankrike gällande direkta skattesystemet samt den
nya jordbeskattningen. Han blef 1809 upphöjd till
hertig af Gaëta. Sedan han efter restaurationen på
ett lysande sätt försvarat sig mot anklagelsen att
hafva bistått kejsaren i att plundra skattkammaren,
utsågs han till direktör för franska banken (1820),
hvilket ämbete han innehade till 1834. Död 1844. Han
utgaf Mémoires et souvenirs (1826–34).
Gaudium, Lat., glädje, fröjd.
Gaudry [gådri], Albert, fransk paleontolog, f. 1827,
blef, efter att hafva företagit resor i Orienten
och Grekland, 1872 professor i paleontologi
vid Museum d’histoire naturelle (Jardin des
Plantes) i Paris. Han har särskildt sysselsatt
sig med studiet af de fossila däggdjuren. Utom
en stor mängd värdefulla specialafhandlingar
har han utgifvit Les enchaînements du monde
animal dans les temps géologiques (1878),
i hvilket arbete han söker visa det genetiska
sammanhanget mellan de tertiära däggdjursfaunorna.
B. L.
Gaudy, Franz Bernhard Heinrich Wilhelm, friherre von
G., tysk skald, f. 1800, d. 1840, var 1818–33 officer
i preussiska armén. Som humoristisk skald gjorde han
sig ett namn genom Erato (1829) och Kaiserlieder
(1835). Bland hans öfriga arbeten märkas: Mein
römerzug (1836), Aus dem tagebuch eines wandernden
schneidergesellen (s. å.) samt Venetianische novellen
(1838). Hans Sämmtliche werke utgåfvos 1845 (ny
uppl. 1853).
Gauermann, Friedrich, österrikisk målare,
f. 1807, d. 1862, var son och lärjunge af målaren
och kopparstickaren Jakob G. (f. 1772, d. 1843). Han
målade landskap med djurstaffage, utmärkta för
sin natursanning och trogna karakteristik, samt
efterlemnade en högt värderad samling raderingar
af djurstudier.
Gaufrera [gåf-]. Se Gåfrera.
Gau-författning. Se Gau.
Gaugamela, ort i assyriska landskapet Aturia, v. om
Arbela. På den omgifvande slätten vann Alexander den
store 331 f. Kr. sin sista, afgörande seger öfver
persiske konungen Darius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
