Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gavarni, Paul - Gavarnie, ort i franska depart. Hautes-Pyrénées - Gavazzi, Alessandro - Gave, namn på de i Pyreneerna förekommande bergströmmarna - Gaveaux, Pierre - Gavelius, Peder - Gavelkind l. Tenure in Gavelkind, Eng., jur., kallas i England den speciella jordbesittningsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledningen af tidskriften "Les gens du monde" och
blef sedermera medarbetare i tidningen "Charivari". I
den förstnämnda började han den serie teckningar
(återgifna i litografi), som behandlar det lättfårdiga
Parislifvet. Dit höra Les lorettes, Les actrices,
Les artistes, Les étudiants de Paris, Les bals
masqués, Les souvenirs du carnaval, La vie des
jeunes hommes m. fl., med ett ord, skildringar
ur Paris’ bohèmelif, framställda i käcka och
träffande drag och af äkta moderna figurer, med
deras egendomliga blandning af tygellös natur och
verldsmannaåthäfvor. Men under den lätta ytan lefde
en allvarlig ande. Icke så att tecknaren framträdde
såsom något slags moralpredikant, utan på samma gång
han lät de lätt utkastade bilderna skildra lifvet i
all dess cyniska lustighet, visar han sig sjelf stå
öfver detta lif, af hvars ihålighet och osedlighet
han ger en aning. Under den andra perioden af hans
lefnad framträder i synnerhet denna allvarligare
uppfattning, då han betraktar frånsidan af medaljen:
det utsväfvande lifvets dystra sidor och tragiska
konflikter, såsom i Invalides du sentiment och
Lorettes vieillis, hvilka räknas till hans bästa
verk. Derjämte framdrager tecknaren äfven de
förvända sidorna inom det ordnade samhällslifvet,
såsom i Masques et visages och Les fourberies des
femmes. Med åren blef G:s blick för lifvets allvar
allt skarpare, och sist fördjupade han den i det
moderna samhällets lägsta lager och deras olyckliga
lif. Han kom 1849 till London, och det elände,
som han der noga studerade, grep honom så starkt,
att han ej mera återvann sin lätta humor. Ej häller
efter återkomsten till Paris återfick han sin forna
glädtighet, ehuruväl mera harmlösa framställningar
af honom äfven efteråt sågo dagen, t. ex. i
"Illustration". Mot slutet af sin lefnad återvände han
till och med till sin ungdoms sysselsättning, till
mekaniska och matematiska arbeten, och under sitt
tillbakadragna lif på en villa i Auteuil, utanför
Paris, fördjupade han sig i ifriga studier rörande
fullkomnandet af luftseglingskonsten. I denna ensamhet
dog han 1866. – G. kännetecknas af den fina känsla,
med hvilken han iakttager gränsen mellan karrikatyren
och den allvarliga sedeskildringen. Han utbildade
dervid ett eget sätt att teckna, som visserligen ej
är utan manér, men med stor skicklighet återgifver
det väsentliga i saken och harmoniskt genomför den i
detalj. G. har icke tecknat annat än litografier,
men han hör till de förnämste af de franske
tecknare, som bidragit att till mästerskap utveckla
det litografiska förfaringssättet. Hvad han sålunda
utfört anses samladt kunna bilda ända till 30
folioband. Ett urval af hans arbeten utkom 1845–48
under titeln: Oeuvres choisies de Gavarni, med text
af Jules Janin, Théophile Gautier och Balzac. En ny
samling, Perles et parures, utgafs i två band 1850.
C. R. N.
Gavarnie [-ni’], ort i franska
depart. Hautes-Pyrénées, ryktbar genom den i närheten
belägna s. k. "cirque de G.", en på 1,220 m. höjd
belägen kolossal kitteldal, med 300–400 m. höga
väggar, öfver hvilka bergbäckar nedstörta
i kaskader. Det högsta af dessa vattenfall,
422 m., bildas af Gave de Pau (se Gave). Genom
Rolandsbreschen (2,804 m.) står "cirque de Gavarnie"
i förbindelse med Spanien.
Gavazzi, Alessandro, italiensk prest och folktalare,
professor i retorik i Neapel, född 1809, var en nitisk
anhängare af 1848 års revolution. På Capitolium och i
Colosseum predikade han Italiens enhet och utsågs af
påfven, som ej vågade sätta sig emot den nationella
rörelsen, till generalkaplan vid den mot Österrike
tågande romerska hären. I Venezia förstod han så
entusiasmera befolkningen, att qvinnorna lemnade sina
smycken till krigskassan. Då påfven återkallade den
romerska legionen, qvarstannade G. i norra Italien
och fortsatte sin agitatoriska verksamhet, men blef
efter någon tid fängslad i Bologna. Han befriades
af innevånarna i Viterbo och utnämndes kort derpå af
den republikanska regeringen i Rom till generalkaplan
för armén. Under kriget verkade han dels personligen,
dels genom inrättandet af fruntimmersföreningar för
vården af sårade både vänner och fiender. Efter Roms
fall (1849) höll G. i Storbritannien, Nord-Amerikas
Förenta stater och Canada föreläsningar om och emot
katolska kyrkans missbruk och påfvens verldsliga
makt. G. åtföljde Garibaldi på hans segertåg genom
konungariket Bägge Sicilierna (1860–61) och hänförde
då liksom förr massorna genom sin vältalighet.
V. K-r.
Gave [gav], namn på de i Pyreneerna
förekommande bergströmmarna. Den största af dem
är G. d’Oloron, biflod till Adour, i franska
depart. Basses-Pyrénées. Den uppstår genom föreningen
af G. d’Aspe och G. d’Ossau samt upptager fr. h. G. de
Pau, hvilken upprinner i Pyreneerna och bildar det
berömda vattenfallet vid Gavarnie.
Gaveaux [-vå], Pierre, fransk kompositör, född 1761,
död, vansinnig, 1825, var i början kyrkosångare
i Bordeaux, men engagerades 1789 vid Théâtre de
monsieur i Paris. G. komponerade ej mindre än 35
operor, utmärkta mindre för djup och originalitet än
för naturligt enkel melodi och dramatisk stil. Bland
dessa hafva Monsieur Deschalumeaux ("Herr Des
Chalumeaux", 1808), Le bouffet le tailleur ("Den
musikaliske skräddaren", 1813) och framför alla Le
petit matelot ("Lilla matrosen", 1799) äfven i Sverige
gifvits med framgång. I Léonore ou l’amour conjugal
behandlade han samma librett som sedermera Beethoven
i "Fidelio". Äfven hans romanser blefvo populära.
A. L.
Gavelius, Peder, rättslärd, talman i borgareståndet,
föddes 1601 i Gefle, efter hvilken stad han tog
sig namn, studerade i Upsala och vid universitet i
Tyskland (Jena), Holland och Frankrike samt blef i
sistnämnda land 1634 juris doktor. Först efter tretton
års vistelse vid främmande universitet återkom G. till
fäderneslandet. 1637 valdes han till borgmästare
i Stockholm. Vid flere riksdagar var han talman i
borgareståndet. Död 1645.
Gavelkind [gävölkänjd] l. Tenure in Gavelkind,
Eng., jur., kallas i England den speciella
jordbesittningsrätt, som tillkommer innevånarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
