Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gayalen, Bos frontalis, zool., en i Främre Indiens nordöstra delar lefvande art af nötdjur - Gayangos, Don Pasquale - Gayette-Georgens, Jeanne Marie von - Gay-Lussac, Louis Joseph - Gay-Lussacs lag. Se Gay-Lussac, L. J. - Gaza. Se Gassa - Gaza, Theodoros - Gazellen, Gazella dorcas, zool., hörande till antilopfamiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårtofs och räcker ned till lättklöfvarna. Färgen är
hufvudsakligen djupt svart, pannan grå- eller blekbrun,
hakan, munvinklarna och en smal kant på öfverläppen
hvita. Regnbågshinnan är mörkbrun. Refbenen utgöras
af fjorton par. Gayalen lär vara af ett godmodigt
lynne och angriper aldrig menniskan. Också tämjes
han icke sällan och hålles flerstädes i hela hjordar
som husdjur. Åtskilliga hindustammar betrakta honom
som ett heligt djur. Ingenstädes användes han till
arbete. De vilda gayalerna jagas för köttets och
hudens skull. – Man har påstått, att gayalen icke
skulle vara till arten skild från Gauren (Bos gaurus),
utan blott en afvikande form; dock synas de för handen
varande uppgifterna långt mera tala för art- än för
blott formskilnad. C. R. S.
Gayangos, Don Pasquale, spansk lärd, född
1809, studerade österländska språk i Frankrike
under Sylvestre de Sacy och blef 1843 professor
i Madrid. Han har gjort högst förtjenstfulla
forskningar i Spaniens äldre politiska och
literaturhistoria. Hans förnämsta arbeten äro
"The history of muhammedan dynasties in Spain"
(1840; en bearbetning efter den spansk-arabiske
historieskrifvaren Al Makkari), Historia de los reyes
de Granada (1842), de kritiska upplagorna af "Cartas
y relaciones de Hernan Cortes al emperador Carlos V",
"Libros de caballeria", "Gran conquista de Ultramar"
och "Escritores en prosa anteriores al siglo XV".
Gayette-Georgens, Jeanne Marie von, tysk
skriftställarinna, f. 1817, hade åren 1856–63
tillsammans med sin man, J. D. Georgens, en anstalt
för sinnesslöa barn i Wien, men är sedan 1867 bosatt
i Berlin. Hon har utgifvit en mängd skrifter rörande
pedagogiska frågor och qvinnoemancipationen, bland
hvilka märkas Der geist des schönen. Praktische
ästhetik für die frauenwelt (3:dje uppl. 1866),
Die frauen in erwerb und beruf (1872), samt romaner,
såsom Vincenza (1847) och Sich selbst erobert (1873).
Gay-Lussac [gä-lyssack], Louis Joseph, fransk kemist
och fysiker, född d. 6 Dec. 1778 i Saint-Léonard
(Haute-Vienne), studerade i Paris vid Ecole
polytechnique, 1797–1800, under hvilken tid
han gemensamt med Berthollet utförde sina första
undersökningar. 1808 blef han professor i fysik vid
Sorbonne, 1809 i kemi vid Ecole polytechnique och 1832
i allmän kemi vid Jardin des plantes. Efter 1830 var
han flere gånger medlem af deputeradekammaren. 1839
blef han pär. Död i Paris d. 9 Maj 1850. – G. var
i anseende till mängden och den stora betydelsen
af sina utförda arbeten en af sin tids förnämsta
naturforskare. Hans gemensamt med Humboldt 1805
utförda undersökning öfver de volymförhållanden,
i hvilka syre och väte förenas till vattengas,
var början till en serie forskningar öfver gasers
föreningar, genom hvilken G. uppdagade den enkla lag
att gasformiga ämnens volymer, hvilka med hvarandra
förenas, stå till hvarandra och till föreningens
volymer i mycket enkla förhållanden (Gay-Lussacs
lag). Derigenom fick Daltons atomteori ett mycket
vigtigt stöd, på samma gång som G. sålunda i fråga
om gaser bevisade hvad Proust kort förut
funnit vara fallet med öfriga kemiska föreningar,
nämligen att de ingås blott efter bestämda
vigtsförhållanden. G. upptäckte äfven det vigtiga
förhållandet att alla gaser utvidgas lika mycket för
samma temperaturförhöjning. Dessa hans upptäckter
ledde snart (1811) till antagandet att alla gaser
innehålla på lika volymer ett lika antal molekyler,
hvilket utgör en af den nutida kemiska byggnadens
vigtigaste grundstenar. Till klassiska arbeten
inom kemien räknas G:s undersökning öfver jod
(upptäckt 1812 af Courtois), hans forskningar öfver
klorens syrsättningsgrader och öfver cyan 1815,
hvarigenom man först blef bekant med en sammansatt
radikal, som i alla vigtigare förhållanden spelar
samma rol som en enkel. Derigenom vanns ett af
radikalteoriens fastaste stöd. En stor mängd andra
undersökningar utfördes äfven af G., t. ex. öfver
jäsningen, eterbildningen m. m. Vigtiga för den
tekniska kemien voro G:s metoder att analysera krut,
klorkalk, pottaska, soda, borax, hans silfverprof
på våta vägen m. m. – En förteckning öfver G:s
många skrifter finnes uti J. C. Poggendorffs
"Biographisch-literarisches handwörterbuch".
P. T. C.
Gay-Lussacs lag. Se Gay-Lussac, L. J,
Gaza. Se Gassa.
Gaza, Theodoros, lärd grek, f. omkr. 1400 i
Tessalonika, flydde till Italien, då turkarna
1430 eröfrade hans fädernestad, och bosatte sig
till en början i Mantua, der han under Victorinus’
af Feltre ledning studerade latin. 1440 uppträdde
han såsom offentlig lärare i Ferrara, men begaf sig
1451 på påfven Nikolaus V:s kallelsa till Rom. Efter
Nikolaus’ död vistades han omvexlande i Neapel, Rom,
Ferrara och Kalabrien, hvarest han afled 1478. Såväl
genom undervisning som genom öfversättningar af
åtskilliga skrifter af Aristoteles, Theofrastos och
Hippokrates samt framförallt genom författandet af
en grekisk grammatik verkade han för utbredandet i
Vesterlandet af en noggrannare kännedom om grekiska
språket och literaturen.
Gazellen, Gazella dorcas, zool., hörande till
antilopfamiljen, är ej fullt så stor som ett
rådjur, nämligen högst 1 m. lång och 0,6 m. eller
mera i höjd öfver bogarna. Till färgen är han blekt
sandgul, på ryggen och nedåt benen mörkt rödbrun,
under bländande hvit. Benen äro mycket fina,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
