Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gedackt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slog han sig ned i Bruxelles, der han
utfört åtskilliga offentliga minnesvårdar
och varit sysselsatt med en mängd ideala och
porträttframställningar. Till de förstnämnda, i hvilka
han dock varit mindre lycklig, höra monumentet öfver
de i revolutionen 1830 fallne på Place des martyrs
i Bruxelles, Rubensstoden i Antwerpen, en staty af
konung Leopold I (aftäckt 1880) i samma stad och af
Karl den store i Maestricht m. fl. Egendomligt är, att
då Belgien kunnat alstra en sjelfständig målareskola,
har det dock icke kunnat grunda en konståskådning, som
förmått framdrifva en särskild plastisk skola. Mest i
ögonen fallande är, att man sällan träffar en riktig
uppfattning, när det gäller att framställa en bild
ur den historiska verkligheten, utan än blir denna
uppfattning nykter, än teatralisk. Detta visar sig
särskildt i de nämnda monumenten af G. Deremot är
han mera tilltalande i sina ideala och genreartade
skapelser, och hans porträttbyster utmärka sig
för natursinne och formkänsla. Ett berömdt
verk af G. är Le lion amoureux, som utgjorde en af
prydnaderna vid verldsutställningen i London 1851. –
G. har egt tvänne yngre bröder, som varit hans
lärjungar och äfven skaffat sig namn inom plastikens
konst: Joseph G. (f. 1811, d. 1860) och Aloys
G. (f. 1817, d. 1841). Willem G:s maka, Isabelle
Marie Française G., kallad Fanny G. (född Corr,
1814), är en begåfvad historie- och genremålarinna.
C. R. N.
1. Geelmuyden, Kristian Torber Hegge, norsk
sjöofficer, född i Trondhjem 1816, blef 1836
löjtnant i marinen. Från 1841 var han under
flere år lärare vid sjökadett-institutet, sedermera
"bestyrer" för den tekniska skolan i Horten
och derefter en kort tid för den 1870 inrättade
polytekniska skolan i Trondhjem. F. n. (1882) är han
"kommandör" och "förste officer i norske marinens
stab", "formand" i "Reguleringskommissionen"
m. m. 1857–58 var han medlem af stortinget.
G. har inlagt stora förtjenster som lärare
och skolföreståndare. Hans Lärebog i
navigationen (1845) har upplefvat sju upplagor.
O. A. Ö.
2. Geelmuyden, Ivar Kristian Sommerschild,
den föregåendes broder, norsk skolman och
läroboksförfattare, f. i Trondhjem 1819, blef student
1837, aflade filologisk ämbetsexamen 1844 och
utnämndes 1852, sedan han några år tjenstgjort
vid Nissens latin- och realskola i Kristiania,
till öfverlärare vid Fredrikshalds lärda skola.
1862 blef han rektor vid Bergens katedralskola.
1857–58 och 1865–75 var han medlem af
stortinget samt under flere år ordförande i dess
kyrkokomité. Död 1875. Som skolman åtnjöt G. ett
stort anseende. Skrifter: Geografi for begyndere
(1851), Lärebog i geografien til skolebrug (s. å.),
Engelsk ordbog (1855), hvilka alla utgått i flere
upplagor, och Kortfattet statistisk håndbog över
kongeriget Norges inddelinger i administrativ,
retslig og geistlig henseende, efter officielle
kilder (1871). O. A. Ö.
Geelong [dji-], stad i södra Australien,
prov. Victoria, vid Corio-viken, s. v. om
Melbourne. Omkr. 12,000 innev. Liflig industri
och handel. G., som anlades kort efter Melbourne, fick
stadsrättigheter 1849 och har efter upptäckten af
guldfälten vid Ballarat varit i snabb tillväxt.
Geeraerdsbergen [gerards-]. Se Geertsbergen.
Geert [gert]. Se Gerhard.
Geerts [gerts], Karel Hendrik, nederländsk bildhuggare,
f. 1807, d. 1855 såsom professor vid konstakademien
i Louvain, utförde åtskilliga kyrkliga skulpturverk.
Mest känd är han genom de i trä snidade
korstolarna i Antwerpens domkyrka, utmärkta för såväl
äkta medeltidsstil som mästerlig teknik.
Geertsbergen [gerts-] l. Geeraerdsbergen
(Fr. Grammont), stad i belgiska
prov. Öst-Flandern, vid Dender. Omkr. 9,000 innev.
Gees-språket. Se Etiopiska språket och literaturen.
Geestemünde [geste-], befäst hamnstad i preussiska
landdrosteiet Stade (Hannover), vid Geestes utlopp
i Weser, s. om Bremerhaven. 4,071 innev. (1880). Stor
hamn (byggd 1857–63), skeppsvarf, maskinfabriker.
Geete [jete], svensk adlig ätt, härstammar från Erik
Tranevardius (se nedan), som adlades 1627. – 1. Erik
G., ämbetsman, född i Stockholm på 1580-talet,
idkade i yngre år studier vid universiteten i
Marburg och Rostock samt åtföljde 1615, i egenskap
af sekreterare, sin frände riksrådet Johan Skytte
på en beskickning till Köpenhamn. Öfver denna resa
uppsatte han, i förening med H. von Birkholtz, en i
senare tid tryckt berättelse. 1619 utnämndes G. till
sekreterare i Svea hofrätt och adlades 1627, under
namnet G. (han hette förut Tranevardius), hvarvid han
erhöll tillåtelse att upptaga det vapen, som förts af
den gamla Geet-slägten, från hvilken han härstammade
på sin faders möderne. 1628 blef han underlagman i
Upland, 1630 "burggrefve" i Stockholm, 1637 assessor
i Göta hofrätt, 1639 assessor i Svea hofrätt och 1640
vice president i Åbo hofrätt, från hvilket ämbete han
erhöll afsked 1645. Död 1646. – G. var en för sina
kunskaper och sin ämbetsmannaskicklighet mycket
ansedd man och anlitades derför flitigt af Gustaf
II Adolf vid ämbetsverkens organisation. Utom den
ofvannämnda relationen om ambassaden till Danmark
författade han och utgaf af trycket tvänne tal:
Oratio de bello recte instituendo (Marburg 1608) och
Oratio de studio sapientiae (Rostock 1611). – 2. Adolf
Sebastian G., den föregåendes ättling i femte led,
krigare, f. 1770 på Sneslingeberg i Upland, deltog
under 1789 års finska krig i alla Savolaksbrigadens
strider och befordrades 1794 till kapten vid Svea
artilleri. 1806 kommenderades han till Pommern, der
han i spetsen för sitt batteri sammandrabbade med
fransmännen vid Seemühl, Niegast och Steinhagen. I 1808
–09 års finska krig deltog han med utmärkelse. 1809
utnämndes G. till major och öfveradjutant hos
konungen, 1810 till öfverstelöjtnant och 1812
till befälhafvare öfver artilleriet vid de trupper,
som under fältmarskalken v. Essen sammandrogos på
norska gränsen. Ett dylikt befäl förde han äfven under
fälttåget mot Norge 1813–14 och utnämndes 1816 till
öfverste och chef för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
