Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gefion ... - Geiger, Abraham - Geiger, Lazarus - Geijer, svensk slägt, som härstammar från en urgammal tysk adlig ätt - Geijer, Bengt Gustaf - Geijer, Bengt Reinhold - Geijer, Erik Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under vistelsen i Grekland gjorde han i sällskap
med Curtius åtskilliga resor i arkipelagen. Såsom
skriftställare uppträdde han först med öfversättningar
från grekiska skalder (i "Classische studien",
1840), men kort derefter med ett häfte Gedichte
(1840; 82:dra uppl. 1877), som till följd af en blid,
religiös stämning och musikaliskt välljud i formen
väckte stort bifall, särskildt hos damerna. En
ny diktsamling, Zeitstimmen, utkom 1841 (3:dje
uppl. 1846). Sedermera närmade sig G. alltmera
den politiska tendensdiktningen, hvartill hans 1846
utgifna Zwölf sonette (mot Schleswig-Holstein) höra,
hvilka under den då rådande stämningen hos det tyska
folket vunno mycken anklang. En del af "Zeitstimmen",
nämligen det lilla eposet König Sigurds brautfahrt
(1846; 4:de uppl. 1877), samt de mästerliga tolf
sonetterna och andra dikter offentliggjordes
1848 gemensamt under titeln Juniusliedern (23:dje
uppl. 1877). 1856 utkom en samling Neue gedichte
(14:de uppl. 1875) och 1864 Gedichte und gedenkblätter
(6:te uppl. 1875). G:s politiska dikter utgåfvos 1871
under titeln Heroldsrufe (4:de uppl. 1872). Några
samlingar spanska och portugisiska romanser
äfvensom fransk lyrik har G. utgifvit i bearbetning,
dels ensam och dels i förening med P. Heyse eller
Schack. Han har jämväl med framgång försökt sig både
inom sorgspelet (Brunhild 1857, Sophonisbe 1868)
och lustspelet (Meister Andrea 1855). Hans diktning
utmärker sig genom formens välljud, känslans sanning
och innerlighet, fantasiens rikedom samt verklig
religiositet.
Geiger, Abraham, tysk vetenskapsman och rabbin,
f. 1810 i Frankfurt am Main, var sedan 1840 efter
hvartannat rabbin i Wiesbaden, Breslau, Frankfurt
am Main och Berlin. Af hans många dels sjelfständigt
utgifna, dels i tyska och hebreiska tidskrifter
införda arbeten må särskildt omnämnas: Was hat Muhamed
aus dem judenthum aufgenommen? (1833; prisbelönad
af universitetet i Heidelberg), "Wissenschaftliche
zeitschrift für jüdische theologie" (1835–42),
Urschrift und übersetzungen der bibel (1857), ett
djupt kritiskt verk, Vorlesungen über das judenthum
und dessen geschichte (1864) och Salomon Gabirol
(1867). Död i Berlin 1874. G. var en framstående
målsman for en radikal reform af den judiska
gudstjensten. L. L.
Geiger, Lazarus, tysk språkforskare, född 1829 i
Frankfurt am Main af judiska föräldrar, blef 1861
lärare vid israelitiska realskolan i sin födelsestad
och innehade denna befattning till sin död,
1870. G:s förtjenst ligger i hans undersökningar
öfver begreppslagarna för språket och dettas
sammanhang med förnuftet. På detta område var han i
sanning banbrytande, som knappt någon forskare före
honom. På den historiska forskningens väg leddes han
till de upptäckterna att menniskan före språket var
förnuftslös och att begreppet först uppstått genom
ordet samt att synsinnet vid språkbildningen är det
måttgifvande och mycket vigtigare än hörseln. Dessa
upptäckter måste följdriktigt föra honom öfver till
darwinismen. G:s forskningar äro nedlagda i hans båda
af stilens skönhet och
kraft uppburna hufvudarbeten: Ursprung und
entwickelung der menschlichen sprache und verunft
(1868–72) och Ursprung der sprache (1869).
Geijer, svensk slägt, som härstammar från en urgammal
tysk adlig ätt, hvilkens förste kände anherre, Johann
Geijer, lefde 1288. Ätten inkom 1620 till Sverige,
med de från Österrike bördige bröderna Karl och
Kristoffer G., hvilka af Gustaf II Adolf inkallats
till bergsbrukets upphjelpande. Kristoffers sonson,
Bengt Gustaf (se nedan G. 1), blef stamfader för alla
ofrälse linier af slägten (bl. a. Bosjö-, Krokstads-,
Lindfors- och Ransäters-grenarna) samt, genom sin son
Emanuel, för adliga ätten af Geijerstam (adlad 1773)
och genom sin sonson, Emanuels brorson, Karl Emanuel,
för adliga ätten von Geijer (adlad 1817).
1. Geijer, Bengt Gustaf, bruksegare, född d. 11
Mars 1682 på Stora Bohr i Lindes socken, Örebro län,
var först student i Upsala, sedan 1698 bruksbokhållare
och blef 1716 arrendator af Uddeholms och Risbergs
sätesgårdar samt Uddeholms båda hammare, hvilka
han 1720 köpte. Han var dessutom egare af Bosjö,
Geijersholms, Gustafsfors, Lovisebergs, Tranebergs
och Mokärns bruk och hyttor i Värmland. Död d. 26
Okt. 1746 på Uddeholm. Såsom en utmärkt driftig och
skicklig bergsbrukare svingade G. sig upp från en
föga betydande förmögenhet till ansenlig rikedom.
I Ekshärads och Råda socknars ödemarker anlade han
åtskilliga verk, förbättrade grufvorna och gjorde
stora nyodlingar, så att 2,000 å 3,000 menniskor
genom arbete åt honom fingo sin bergning.
G. sammanslog sina egendomar – utom Bosjö – till
ett helt, "Uddeholms bolag", som sedan allt mera
förstorat sin egendom, så att det nu besitter den
största possessionen i Sverige, och som 1870
förändrades till aktiebolag.
2. Geijer, Bengt Reinhold, öfverdirektör, den
föregåendes sonson, född d. 11 Nov. 1758 på Bofors
bruk i Karlskoga socken, Örebro län, blef 1776
student i Upsala och inskrefs 1779 såsom auskultant
i Bergskollegium. Befordringarna gingo derefter
ganska snabbt; 1786 erhöll han bergmästare-fullmakt
samt blef 1788 konstituerad och 1791 ordinarie
öfverdirektör vid Kontrollverket i Stockholm.
Han var från 1797 egare af Rörstrands egendom och
porslinsfabrik (vid Stockholm). Död d. 11 Nov. 1815
på Rörstrand. G. blef 1790 led. af Vet.-akad.,
1796 af Krigsmannasällskapet och 1813 af
Landtbruksakademien. 1796 blef han fullmäktig i
Jernkontoret. Han författade åtskilliga uppsatser
i Vet.-akad:s handlingar.
3. Geijer, Erik Gustaf, universitetslärare,
Sveriges störste historieskrifvare, en af dess
förnämste filosofiske tänkare, skalder, vältalare
och tonsättare, föddes på Ransäters bruk i Värmland
d. 12 Jan. 1783. Hans föräldrar voro brukspatronen
Bengt Gustaf G. och Ulrika Magdalena Geisler.
Efter att till sitt tolfte år hafva åtnjutit enskild
undervisning i hemmet, till hvars krets äfven kan
räknas en man, som på G:s hela bildning haft ett
mäktigt inflytande, kaptenen B. G. v. Rappholt,
sattes han i Karlstads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
