Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geiserik (rättare Gaiserik) l. Genserik, vandalisk konung - Geisler, Johan Tobias - Geislingen, stad i würtembergska Donaukretsen - Geison, Grek., byggnadsk., namn på de antikgrekiska byggnadernas hufvudgesims eller kranslist. Se Gesims - Geissel, Johannes von - Geissler, Heinrich - Geisslerska rör, fys. - Geist, T., ande, själ, intelligens, snille, eld, inspiration, hänförelse - Geistinger, Marie - Geitlin, Gabriel - Geitner, Ernst August - Gela, forngrekisk stad på Siciliens södra kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterträdare, senatorn Petronius Maximus, tvang hans
enka, Eudoxia, att gifva honom sin hand. För att
hämnas skall Eudoxia hafva påkallat G:s hjelp. Säkert
är att G. kort derpå med sin flotta anlände till
Tibern, medan Maximus mördades af sammansvurne. Det
värnlösa Rom intogs och plundrades under fjorton
dagar af vandalerna, hvarpå G. återvände, medförande
rikt byte samt kejsarinnan Eudoxia och hennes bägge
döttrar. Den ena af dessa, Eudoxia, förmäldes med
G:s son och efterträdare Hunerik. Äfven under de
följande åren fortsatte vandalerna sina plundringståg
till Italiens kuster, utan att låta afskräcka sig af
enstaka motgångar. År 468 förbundo sig de båda hofven
i Rom och Konstantinopel till ett gemensamt anfall på
vandalerna i sjelfva Afrika. Men detta företag, som i
början gynnades af lyckan, slutades med ett nederlag
och nesligt återtåg. I den fred, som omsider afslöts
475, afträddes formligen till G. alla hans eröfringar,
d. v. s. hela nordkusten af Afrika, från Atlantiska
hafvet till Cyrenaica, äfvensom Sicilien, Sardinien
och Corsica. Dock återlemnades Sicilien, med undantag
af Lilybaeum, i den fred, som 476 afslöts med
Odovakar. G. dog 477. (Se vidare Vandaler.) S. F. H.
Geisler, Johan Tobias, bergsman och vitter författare,
föddes i Stockholm d. 20 Febr. 1683, studerade i
Upsala, der han för sina ovanliga insigter i botaniken
blef af Olof Rudbeck 1698 anmodad att biträda
vid ordnandet af universitetets herbarium. 1711
ingick han i bergskollegium och blef 1714 (1715)
markscheider i Falun, der han dog d. 29 Maj 1729. Som
skald värderades G. af sin samtid. Hans dikter äro
tryckta i Hansellis "Samlade vitterhetsarbeten af
svenska författare", del. IV (1866).
Geislingen, stad i würtembergska Donaukretsen,
vid foten af "Die rauhe alp". Omkr. 3,700
innev. Tillverkning af brons- och elfenbensarbeten.
Geison, Grek., byggnadsk., namn på de antikgrekiska
byggnadernas hufvudgesims eller kranslist. Se
Gesims. Upk.
Geissel, Johannes von, tysk kardinal, f. 1796, blef
1818 professor vid lyceum i Speyer, 1837 ärkebiskop
i Köln och 1850 kardinal. Död 1864. Han gynnade det
papistiska systemet, men förstod likväl att bibehålla
sig i regeringens ynnest. Skrifter: Der kaiserdom zu
Speyer (1826–28), Schriften und reden (1869–77).
F. X. Remling utgaf 1873 en biografi öfver honom.
Geissler, Heinrich, tysk mekaniker, f. 1814,
började 1846 arbeta i sitt yrke i Nederländerna och
bosatte sig 1854 i Bonn. Genom sina uppfinningar och
förträffligt arbetade instrument vann
G. stort anseende. Hans termometrar och
andra meteorologiska instrument äro af
första rang. Såsom glasblåsare är han ännu
oöfverträffad. Hans vigtigaste uppfinning äro
de efter honom benämnda Geisslerska rören.
I samband med denna uppfinning gaf han åt
qvicksilfversluftpumpen en ny form, så att
den verkligen kunde användas för noggranna
vetenskapliga undersökningar. 1868 utnämndes han
af universitetet i Bonn till hedersdoktor. Död 1879.
Geisslerska rör (se Geissler, Heinrich), fys.,
användas särskildt vid undersökning af gasers
spektra. Se Galvanisk gnista.
Geist, T., ande, själ, intelligens, snille, eld,
inspiration, hänförelse.
Geistinger, Marie, tysk sångerska, f. 1840,
uppträdde sedan 1854 i Berlin, Hamburg och Riga
samt förvärfvade sig efter 1862 i Wien hederstiteln
af "alla operettsångerskors drottning", framför
allt genom sin framställning af Sköna Helena och
Storhertiginnan af Gerolstein. Äfven i taldramer
har hon uppträdt. 1877 ingick hon äktenskap
med skådespelaren August Müller-Kormann. För
närvarande tillhör hon Stadttheater i Leipzig.
A. L.
Geitlin, Gabriel, finsk universitetslärare och
filolog, f. 1804 i Nådendal, sysselsatte sig först
med studier i ryska språket och blef lektor i detta
språk, öfver hvilket han äfven utgaf en ordbok, Ryskt
och svenskt handlexikon (1833–34). Sedermera egnade
han sig åt orientaliska studier och utgaf i denna
gren bl. a. Principia grammatices neopersicae
(1839–46), ett af vetenskapsakademien i Petersburg
belönadt arbete, samt Beskrifning öfver det finska
universitetets muhamedanska myntsamling (1863). 1835
blef G. professor i orientalisk literatur, men lemnade
detta ämbete 1849 och blef då professor i biblisk
exegetik. Med sin grundliga kunskap i finskan gjorde
han det finska bibelverket stora tjenster och utgaf
också delar af bibeln i finsk öfversättning. 1850 blef
han, med bibehållande af sin professur, kyrkoherde i
Esbo. Han deltog såsom representant för presteståndet
i landtdagarna 1863–64 och 1867. Död 1871. Jfr
W. Lagus’ "Minnestal" (i Finska Vet. soc. akter,
del. X). F. G.
Geitner, Ernst August, tysk industriidkare och
kemist, f. 1783, inrättade 1810 i Lössnitz en kemisk
fabrik. Samtidigt med Lassaigne uppfann han (1819)
konsten att med kromsyreföreningar färga garn och tyg
af såväl animaliskt som vegetabiliskt ursprung. 1824
uppfann han nysilfret, argentan, som han genast
började tillverka i stor skala. 1825 flyttade han
sin fabrik till Schneeberg, der han dog 1852.
Gela, forngrekisk stad på Siciliens södra kust,
grundades 689 f. Kr. af doriska nybyggare från
Rhodos och Kreta. Staden förkofrade sig hastigt
och utsträckte i 6:te årh., under envåldsherskarna
Kleandros och Hippokrates, sitt välde öfver en stor
del af Sicilien. Gelon, Hippokrates’ efterträdare,
tog sitt residens i Syrakusa och öfverlemnade
styrelsen i Gela åt sin broder Hiero. Sedermera
ofverflyglades Gela alltmera af det närbelägna
Akragas (Agrigentum), en koloni från Gela, och råkade
slutligen alldeles i förfall. Några fornlemningar
af den gamla staden, bl. a. ett Zevstempel af
väldiga dimensioner, finnas i närheten af det
nuvarande Terra Nuova. Norr om G. utbredde sig de
for sin stora fruktbarhet ryktbara Geloiska fälten
(Campi Geloi). I Gela dog skalden Aischylos, och
man visade sedan länge en af staden öfver honom
upprest minnesvård, hvilken utgjorde en vallfartsort
för den tragiska konstens idkare och vänner.
A. M. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
