Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gelimer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfalskare tillfälle att tillegna sig hans idéer, så
att han till slut nödgades stänga sig inne och lemna
tillträde endast till några få förtrogne. När G. blef
gammal och giktsjuk, kunde han ej häller längre komma
ut i naturen, utan med sina lifliga minnen af forna
studier fullbordade han dessa ideala landskap, hvilka
i likhet med Poussins blifvit kallade historiska,
så vida man ej, med Charles Blanc, vill skilja mellan
Poussins som "historiska" och G:s såsom "arkadiska",
beroende på det i dem anbragta staffaget. Men
den ideala uppfattningen hindrar ej hans bilder,
i synnerhet under hans bästa tid, att äfven vara
sanna. Detta ser man icke blott af hans sätt att
måla luftperspektivet, ljusslöjan öfver fjerran
liggande föremål, utan särskildt af den säkerhet,
hvarmed han karakteriserar de trädslag, sten-ekar och
kastanjer, som han företrädesvis målar. Han egde,
som Sandrart säger, förmågan att skilja olika träd
från hvarandra i anseende till stam, grenfall, löf
och färg, ehuru han föredrog dem, som ega afrundade,
mjuka former och plastisk massa. För öfrigt målade
G. hälst solnedgången, då dagens stjerna är färdig
att dyka ned i hafvet, då himmelen är klar, blott med
några lugna, lätta skyar, medan härliga palats pryda
kusten, ståtliga skepp ligga för ankar och lyckliga
menniskor vandra upp och ned på stranden, bländade
liksom åskådaren af det glödande solljuset. Ehuru
G. sjelf icke var okunnig i att teckna figurer,
äro dock i hans taflor dessa oftast utförda af annan
hand, såsom af Courtois, Filippo Lauri, Jean Miel,
Francesco Allegrini, ja till och med af Nicolas
Poussin. G., som äfven efterlemnat teckningar och
gravyrer, arbetade ända till det sista och dog i hög
ålder, d. 9 Dec. 1682, i Rom. 1840 flyttades hans
stoft till kyrkan S. Luigi de’ Francesi i Rom, der
"landskapsmålarnas furste" nu hvilar i en af den
franska staten bekostad graf.
G:s efterlemnade arbeten äro spridda i de
flesta större samlingar på kontinenten och i
England. Särskildt må framhållas hans taflor i Louvre
(16 stycken, bland hvilka 8 af första rang och bland
dessa en berömd Hamn vid hafvet i solnedgång), i
museet i Madrid (10 stycken, bland hvilka Tobias och
ängeln), i nationalgalleriet i London (10 stycken,
bland dem Drottningen af Saba, som anses vara hans
yppersta sjöstycke) samt i Palazzo Doria i Rom (3
stycken, bland hvilka Il mulino, Qvarnen, är mest
berömd). Sveriges nationalmuseum eger af honom ett
landskap med solnedgång. C. R. N.
Gellersta (fordom Gællersta), socken i Nerike,
Örebro län, Sköllersta härad. Arealen 4,613 har. 1,297
innev. (1880). Annex till Ekeby, Strengnäs stift,
Örebro kontrakt.
Gellerstedt, Per Erik, läkare, universitetslärare,
född i Hernösand d. 31 Aug. 1815, blef student i
Upsala 1832, med. licentiat 1838 och promoverades till
med. doktor (med första hedersrummet) 1841. Sedan han
derefter haft flere förordnanden som sjukhusläkare,
kallades han 1844 till docent i praktisk medicin
i Upsala och 1845 till lärare i rättsmedicin vid
Karolinska institutet samt utnämndes 1848 till
professor i praktisk medicin vid Lunds universitet.
Död d. 22 Jan. 1881. G. blef ledamot af
Vetenskaps-akademien 1859 samt var medlem och
vice ordförande i den s. å. tillsatta komitén för
medicinska undervisningens ordnande. Ypperlig klinisk
lärare och såsom sådan allmänt erkänd, egde G. äfven
stort anseende som duglig praktisk läkare. Skrifter:
Bidrag till den tuberkulösa lungsotens nosographi och
pathologi (akad. afh., 1844), Några ord om masksjukdom
(akad. program, 1857) samt uppsatser och recensioner i
"Hygiea".
Gellerstedt, Albert Teodor, arkitekt, aqvarellist,
diktare, född d. 6 Okt. 1836 i Säterbo socken,
Vestmanlands län, inskrefs 1852 som elev vid Akademien
för de fria konsterna, vid hvilken kan allt ifrån
början egnade sig åt studiet af byggnadskonsten,
mestadels under Scholanders ledning. Han blef 1860
e. o. konduktör vid öfverintendentsämbetet, vann,
efter att hafva genomgått byggnadsskolorna, 1861 den
kungl. medaljen för prisämne i byggnadskonsten och
begynte följande år såsom akademiens resestipendiat
sina konststudier i utlandet. 1862 och 1863
besökte G. Danmark, Tyskland och Frankrike,
under hvilken tid han företrädesvis studerade den
moderna jernarkitekturen och dennas verk. 1863
och 1864 reste han uti Italien och på Sicilien,
idkande trägna konststudier, i synnerhet efter
antiken, i Rom, Neapel och Pompeji. Under sin
frånvaro sökte han och erhöll 1864 anställning
som ingeniör vid lots- och fyrinrättningen och
kallades 1865 till agré af konstakademien. Sin
ingeniörsyssla med dess flerehanda praktiska
åligganden skötte G. till 1877, då han nämndes till
professor i arkitektur och fackskoleföreståndare
vid Tekniska högskolan, vid hvilken han förut,
från Okt. 1874, varit lärare i allmän byggnadslära
och husbyggnadskonst. Redan förut (1872) hade han
tagit afsked från sin konduktörsplats. 1877 blef han
ledamot af Akademien för de fria konsterna och i Maj
1881 hennes sekreterare. – G. har som arkitekt verkat
genom åtskilliga ritningar till enskilda hus samt till
fyrtorn och grafvårdar, af hvilka senare må nämnas
den öfver 0. P. Sturzen-Becker, i Helsingborg. Han
erhöll 1879 uppdrag att efter företedda, utom
täflingen gjorda, ritningar restaurera Tyska kyrkan
i Stockholm, men nödgades af andra göromål att
afsäga sig detta arbete. G. har utgifvit en följd
studieteckningar under titel Arkitektoniska fragmenter
(5 häften, 1865–77), redigerat 2:dra och 3:dje årg. af
"Mönster för konstindustri och slöjd, utgifna af
Svenska slöjdföreningen" (1875–76) samt lemnat bidrag
i en eller annan form till bl. a. "Teknisk tidskrift",
"Ny illustrerad tidning" och "Svenska konstminnen,
utgifna af Svenska fornminnesföreningen". Såsom
aqvarellist har han med stor alsterrikedom och
framgång utfört en mängd utsigter, arkitekturvyer
o. dyl.; äfven som etsare har han lemnat flere prof af
sin konstnärsverksamhet. Om G:s rika begåfning jämväl
på poesiens område vittna tvänne af honom utgifna
diktsamlingar: Dikter (1871) och Dikter, ny samling
(1881). -rn.
Gellert, Christian Fürchtegott, tysk skald och
moralfilosof, föddes i Hainichen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
