Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Generallöjtnant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryckare. 1872 uppläts anstalten på 25 år till den
nuvarande innehafvaren. Staten lemnade lokal
och inredde densamma, hvaremot föreståndaren för
anstalten förband sig att utföra litografiska
arbeten för allmänna verk och inrättningar mot
vanligt gällande pris, att följa litografiens och
kartografiens framsteg, att lemna undervisning
i dessa saker åt dem af generalstabens
personal, som kunna beordras dertill, att vid
fälttjenstöfningar ställa erforderlig personal till
krigsstyrelsens förfogande och att i händelse af
krig öfverlemna hela anstalten till krigsstyrelsen mot
godtgörelse. Anstalten får äfven mottaga beställningar
af enskilda personer, då dess tid det tillåter.
C. O. N.
Generalstabsskolor kallas stundom de militära
högskolor, som hafva till uppgift att vidga
officerarnas kunskaper i allmänhet och att bibringa
dem de insigter, som fordras för inträde vid
generalstaben. Se Krigshögskola. C. O. N.
Generalstabsvakt, krigsv., kallas i Sverige
den vakt, som tilldelas en i fält varande armés
högqvarter. Denna vakt kallas i andra arméer
vanligen stabsvakt och uttages för hela kriget ur
någon gardestrupp eller ur hela armén. C. O. N.
Generalstabsverk kallas i dagligt tal ofta de
af generalstaben utgifna krigshistoriska arbeten,
t. ex. preussiska generalstabens arbete öfver krigen
1866 och 1870–71 och österrikiska generalstabens öfver
prins Eugènes fälttåg samt krigen 1859 och 1866.
C. O. N.
Generalstabsöfningar l. generalstabsresor, krigsv.,
kallas vanligen de fältöfningar, hvilka afse
generalstabsofficerarnas utbildning. De första sådana
öfningar föreslogos i Preussen af general Scharnhorst
1808 och infördes såsom regelbundna öfningar af
general von Müffling, 1821. Sedermera hafva de
småningom införts i alla arméer. I Sverige egde dylika
öfningar rum första gången 1862 och hafva på senare
tider årligen återkommit. Jfr Fältöfningar. C. O. N.
Generalstaterna (Holl. Staaten general), allmänna
stånden, riksständerna, benämndes i den nederländska
republiken de af provinsständerna valda ombud, hvilka
utöfvade republikens suveränitetsrättigheter. Redan
före republikens bildande fanns en församling med
detta namn, hvilkens makt dock var tämligen begränsad;
den sammanträdde vanligen i Bruxelles. Från 1593 hade
generalstaterna sitt säte i Haag. Ombuden voro 60
till antalet; omröstningen försiggick ej per capita,
utan så att hvarje provins’ ombud hade tillsammans
1 röst. Arfståthållaren var församlingens förste
medlem. Med Nederländernas eröfring af fransmännen
(1795) upphörde generalstaterna. I 1815 och 1848 års
grundlagar nyttjas detta namn om folkrepresentationen
i konungariket Nederländerna.
Generalsuperintendent. Se Superintendent.
Generaltullarrende, förv., den förpantning af sjö-
och landtullarna i hela riket (med undantag af
Pommern), som egde rum under tre olika perioder
(1727–65; 1777–82; 1803–13). Denna förpantning hade
till ändamål att genom allmänhetens och särskildt
borgerskapets intresserande för en fullt lojal
tillämpning af
tullförfattningarna hämma lurendräjeriet och deraf föranledd förlust
af påräknade tullintrader. Borgerskapet erhöll
derför företrädesrätt att som lottegare i arrendet
ingå. Vid stränga påföljder var det förbjudet att
låna sitt namn till teckning för främmande eller att
i företaget insätta utländska kapital. För uppbörd
och redovisning af arrendesumman inrättades ett
generaltullarrendekontor, och den förening,
som öfvertog arrendet mot en viss årlig summa,
fick benämningen generaltullarrendesocieteten
(se d. o.). Kbg.
Generaltullarrendekontor. Se Generaltullarrende.
Generaltullarrendesocieteten, förv. 1. Ett genom
regeringens initiativ tillvägabragt bolag (grundadt
på 5,000 lotter å 200 daler s. m.), hvilket jämlikt
med kronan afslutadt kontrakt arrenderade tullarna
åren 1727–65. Styrelsen bestod af 24 fullmäktige,
deraf 3 från hvar och en af städerna Göteborg,
Malmö och Karlskrona samt 4 kronoombud. De öfrige
utsagos af borgerskapet i hufvudstaden, der styrelsen
hade sitt säte. De smärre städerna egde rätt att,
om de ville, utse en fullmäktig för hvarje hundratal
lotter, för att i vigtiga ärenden samråda med öfrige
fullmäktige. Sjelfva tullförvaltningen besörjdes
af två generaltullkontor, ett för sjö- och ett för
landtullarna, under hvar sin öfverdirektör. – 2. Ett
bolag, som 1777–82 arrenderade tullarna, och hvari
kronan förbehållit sig en fjerdedel. Styrelsen
bestod af 16 fullmäktige, af hvilka 4 voro
kronoombud. – 3. Ett bolag, som 1803–13 arrenderade
tullinkomsterna. Styrelsen bestod af 14 fullmäktige,
af hvilka kronan, som äfven nu förbehållit sig en
fjerdedel, utsåg 5. Ordförande var presidenten i
Kommerskollegium, dertill förordnad af konungen.
Kbg.
Generaltulldirektion. Se Generaltullstyrelsen.
Generaltullkontor. Se Generaltullarrendesocieteten.
Generaltullstyrelsen, förv. Tullafgift är en af de
äldsta skatter och erlades ursprungligen äfven i
varor. Magnus Eriksson ålade 1348 handlande att för
inkommande, till lifsförnödenheter ej hänförliga,
varor betala tull i silfver, och Karl Knutsson
utfärdade tulltaxa för utgående varor. Flere hit
hörande författningar hade visserligen utkommit
före Gustaf Vasas regering, men först under densamma
åvägabragtes bestämd ordning. Den första tullstadgan
är k. brefvet af d. 30 Maj 1536 till fogdarna och
tullskrifvarna i sjöstäderna, hvarigenom anbefalldes,
att de skulle uppbära tull för inkommande varor
efter ett utsatt förhållande af värdet. Tullväsendet
synes icke hafva förenats i en styresmans hand förr,
än Volmar Vichman d. 11 Jan. 1577 förordnades att
vara öfverstetullnär i Stockholm, med åliggande
att vaka öfver tulluppbörden i hela riket. Denna
befattning upphörde emellertid snart, ty genom 1594
års kammarordning ställdes tullen under inseende af
Kammarrådet (Kammarkollegium), och genom tullordningen
d. 22 April 1600 uppdrogs åt borgmästarna att jämte
tullnärer hafva uppsigt öfver tullen. 1636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
