- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1089-1090

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geranium ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komposition, som utmärker sig genom en liflig och
fördelaktig anordning af ett ämne, hvilket eljest
ej blifvit annat än en stel ceremonibild, och som
i konstnärens utveckling intager ett betydelsefullt
rum, emedan han deri sista gången lyfter sig till
en verklig höjd. De arbeten, som G. utförde under
Karl X:s regering (Konungens kröning) och under Ludvig
Philip (Konungen mottager regeringen i Hôtel de Ville
samt pendentiverna under kupolen i Pantheon), visa
en allt mer tilltagande svaghet. Han hade öfverlefvat
sig sjelf, likasom den skola, hvars sista framstående
representant han var. C. R. N.

Gérard [sjerar], Etienne Maurice, grefve, fransk
marskalk, f. 1773, ingick i krigstjensten 1791. 1798
åtföljde han såsom adjutant general Bernadotte på
dennes beskickning till Wien. I krigen mot tredje
och fjerde koalitionerna (1805–09), hvarunder han
avancerade (1806) till brigadgeneral, gaf G. lysande
prof på tapperhet och blef efter Napoleons seger vid
Wagram (1809), till hvilken han högeligen bidrog,
utnämnd till baron. I spanska fälttåget 1810–11
och på expeditionen mot Ryssland 1812 vann han ny
utmärkelse, befordrades efter drabbningen vid Moskva
till divisionsgeneral och räddade genom sin köld
och kraft under det olycksdigra återtåget från
Moskva franska härens eftertrupper vid marschen
genom Wilna. Under 1813 års fälttåg förde han
befäl öfver en division under marskalk Macdonald
och upphöjdes efter striden vid Bautzen i grefligt
stånd. Vid Napoleons återkomst från Elba (1815)
fick G. befälet öfver Mosel-armén och deltog i
drabbningen vid Ligny, till hvars lyckliga utgång han
väsentligt medverkade, men drog sig efter Napoleons
fall undan till Bruxelles och återvände ej till
Frankrike förr än 1817. Han var 1822–30 medlem af
deputerade-kammaren, tog del i 1830 års revolution
och blef derefter utnämnd till krigsminister samt
marskalk af Frankrike. I Okt. afsade sig G. sin
plats som krigsminister, tog 1831 befälet öfver norra
armén och dref holländska hären på tretton dagar ur
Belgien. 1832 intog han citadellet i Antwerpen, och
s. å. blef han utnämnd till pär af Frankrike. Under
år 1834 var han åter några månader krigsminister och
1838–42 generalbefälhafvare öfver nationalgardena
vid Seine. 1852 blef han utnämnd till senator. Död
i April 1852. A. B. B.

Gérard [sjerar], Cécile Jules Basile, "lejondödaren",
fransk officer, f. 1817, kom 1842 öfver till
Algeriet såsom frivillig spahi och qvarstannade der,
särskildt för att jaga lejon, i hvilken sport han
vann sådan skicklighet, att han allmänt kallades
"lejondödaren". 1844–55 dödade han 25 lejon och
utnämndes af denna anledning till löjtnant. Död genom
drunkning 1864. G. författade La chasse au lion (1856)
och skref följetonger i "Le moniteur".

Gérard [sjerar], J. I. I. Se Grandville.

Gerard [sjörar], Claude, pseudonym för
romanförfattarinnan A. L. Ljungstedt.

Gérard de Nerval [sjerar dö-], fransk skald (hette
egentligen Gérard Labrunie), f. 1808, förde ett
äfventyrligt och oroligt lif, hvilket slutligen hos
honom framkallade en själssjukdom,

under hvars inflytande han beröfvade sig lifvet,
1855. Han öfversatte Göthes Faust på franska samt
utgaf dessutom ett häfte elegier och satirer (1827),
några komedier (ensam eller i förening med A. Dumas
d. ä. eller Méry) samt åtskilliga berättelser och
spirituella reseskildringar. En längre tid var han
dessutom teaterrecensent i "La presse". Af hans
berättelser må nämnas Petits châteaux en Bohème
(1853), Les filles du feu (1854) och La Bohème galante
(1855).

Gérardmer [sjerarmär], stad i franska depart. Vosges,
i en naturskön trakt vid sjön Gérardmer. Omkr. 6,600
innev. Linneväfveri. Handel med ost ("Géromé-ost")
och trävaror.

Gerardus, målare, af tysk börd, invigdes 1487 till
lekbroder i Vadstena kloster och omtalas då som
skicklig i bildhuggeri och måleri. 1491 reste han
och klosterbrodern Petrus Ingemari till Lübeck
för att låta trycka Birgittas Revelationes och
återvände med väl förrättadt ärende efter ett
års förlopp (1492). De medförde då 800 exemplar
på papper och 16 på pergament. Träsnittet i denna
äldsta upplaga tillägges af kännare G., åtminstone
hvad teckningen vidkommer. Det framställer heliga
Birgitta som lärarinna och är ganska godt. Man vet
för öfrigt intet vidare om "frater G.", utom att
han afled i sitt kloster "in crastino S. Martini
episc." (12 Nov.) 1515. Diarium Vazstenense säger:
"Hic fuit bonus pictor" (han var en god målare),
dermed vittnande, att Sverige i honom egde en verklig
konstnär. -rn.

Gerasa, i forntiden stad i Palestina, ö. om Jordan,
vid ett tillflöde till Jabbok (Vadi Zerka). Staden
var sannolikt grundad af Alexander den stores
veteraner, förstördes af L. Annius 68 e. Kr.,
var sedan biskopssäte och omtalas äfven under
korstågen. G. (nu kalladt Djerasch och alldeles
obebodt) är företrädesvis bekant för sina ruiner af
tempel, teatrar och privatboningar samt af en stor
nekropol med en mängd sarkofager.

Gerber, Ernst Ludwig, tysk musikskriftställare,
f. 1746, död såsom hofsekreterare i Sondershausen
1819. Hans hufvudarbete, ett mönster af flit,
noggrannhet och forskningsifver, är det berömda
Historisch-biographisches lexikon der tonkünstler
(1790–92), sedermera fullständigadt genom Neues
historisch-biographisches lexikon der tonkünstler

(1812–14). A. L.

Gerber, Karl Friedrich von, tysk rättslärd och
statsman, f. 1823, blef 1846 e. o. professor i Jena,
1847 ordinarie professor i tysk rätt i Erlangen
samt 1851 professor och kansler vid universitetet i
Tübingen. 1862 kallades han till professor i Jena och
1863 till Leipzig. 1867 var han medlem af Nord-tyska
förbundets konstituerande riksdag. 1871 fungerade han
såsom president vid den första landtsynoden i Sachsen,
och d. 1 Okt. s. å. öfvertog han ledningen af det
sachsiska kultusministeriet. Bland hans skrifter
märkas främst de båda grundläggande arbetena Das
wissenschaftliche princip des gemeinen deutschen
privatrechts
(1846) och System des deutschen
privatrechts
(1848; 11:te uppl. 1873), vidare Zur
charakteristik der deutschen rechtswissenschaft

(1851), Grundzuge eines

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:18 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free