- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1091-1092

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geranium ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

systems des deutschen staatsrechts (1865; 2:dra
uppl. 1869) och Gesammelte juristische abhandlungen
(1872). Tillsammans med Ihering började han 1856
utgifvandet af "Jahrbücher für die dogmatik des
heutigen römischen und deutschen privatrechts".

Gerbert. Se Sylvester II.

Gerbert von Hornau, Martin, tysk musikalisk
skriftställare och teolog, f. 1720, d. 1793 såsom
furstlig abbot i S:t Blasius’ kloster. Bland
hans högst förtjenstfulla bidrag till musikens
historia märkas i synnerhet De cantu et musica
sacra
(1774) och Scriptores ecclesiastici de musica
sacra potissimum
(1784), fortsatt af Coussemaker.
A. L.

Gerd, Nord. mytol., åsaguden Frös maka, var
dotter af jätten Gyme och hans maka Örboda. Gerd
var den skönaste af alla qvinnor. När Frö en dag
hade satt sig i Odens högsäte, Hlidskjalf, fick
han långt upp i norden se en qvinna, som gick in i
ett stort hus. När hon lyfte händerna för att öppna
dörren åt sig, spred sig ett ljus från hennes armar
öfver både luft och haf. All verlden upplystes af
hennes skönhet. Huru den förälskade Frö slutligen
lyckades att vinna Gerd, och hvad myten åsyftar,
är redan omnämndt under art. Frö. I grunden var
Frös häftiga kärlek, som medförde förlusten af
hans goda svärd, ett straff, som Oden pålagt
honom, för att han dristat sätta sig i Odens
högsäte. – Namnet Gerd har i senare tider blifvit
ett mycket användt qvinnonamn under formen Gerda.
Th. W.

Gerda, astr., en af småplaneterna.

Gerda, ett episkt skaldestycke af Esaias Tegnér,
hvaraf endast prologen och första sången äro
fullbordade, under det blott några fragment finnas
af de öfriga tre tillämnade sångerna.

Gerdes l. Gerdessen, Johan, prest och psalmförfattare,
född 1624 i Wollgast i Pommern, var professor i
teologi och orientaliska språk i Greifswald, sedan
kyrkoherde i Wismar och blef 1666 pastor primarius
vid Tyska församlingen i Stockholm. Död 1673. Han
uppgifves af Mohnike, i dennes "Hymnologische
forschungen", såsom författare till n:r 214 i Svenska
psalmboken: "Jesus är mitt lif och helsa".

Gerdhem, socken i Elfsborgs län, Väne härad. Arealen
5,930 har. 2,056 innev. (1880). Annex till Tunhem,
Skara stift, Väne kontrakt.

Gerdriful l. Gerthriful (Isl. Geirdriful
l. Geirþriful), Nord. mytol., namn på en
valkyrja. Den förra ordformen kan tolkas som den
spjutspridande; den senare betyder spjutgripande.
Th. W.

Gerdslöf, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad. Arealen 2,723 har. 1,158 innev. (1880). Jämte
Önnarp utgör G. ett patronelt pastorat af 2:dra kl.,
Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt. Patronatsrätten
utöfvas af egaren af Näsbyholm.

1. Gerdten (Gertten), Gustaf Vilhelm von, amiral, född
i Narva d. 19 Jan. 1679, ingick såsom arklimästare vid
flottan och tjenade derefter, 1694–99, i holländska
marinen. 1700 befordrades han först till löjtnant
och sedan till

kapten. I träffningen vid Kjöge (1710) var han chef
på skeppet "Pommern", och 1715 förde han skeppet
"Nordstjernan" uti den eskader (under schoutbynachten
Wachtmeisters befäl), som eröfrades af danskarna vid
Fredriksort. Sistnämnda år blef han kommendör. Under
kriget mot Ryssland kommenderade han 1720 skeppet
"Götha" och 1721 skeppet "Stockholm". G. befordrades
1730 till schoutbynacht, 1736 till Viceamiral samt
1738 till amiral och amiralitetsråd. Död i Karlskrona
d. 21 Jan. 1754. O. E. G. N.

2. Gerdten (Gertten), Johan Adam von, militär,
målare, föddes i Finland d. 28 April 1767,
inskrefs i rullorna 1774 och blef 1780 fänrik
vid Enkedrottningens lifregemente. 1787 befordrad
till löjtnant, antogs han s. å. till kammarpage
hos konung Gustaf III, befordrades till kapten vid
storamiralens regemente 1789, till korporal vid hertig
Karls drabanter 1790 samt till öfverstelöjtnant i
armén och öfveradjutant 1793. Han egnade sedan sin
tid hufvudsakligen åt konststudier och samlingar,
blef lärjunge af Elias Martin och aftecknade
under sina resor många svenska utsigter, hvilka
han sedan målade i olja eller aqvarell med utmärkt
skicklighet. Några af dessa utsigter finnas graverade
i det af Belanger och Cordier de Bonneville begynta
praktverket Voyage pittoresque de la Suède, som utgafs
omkring år 1802. Såsom erkännande af G:s konstnärliga
förtjenster kallade Målare- och bildhuggareakademien
honom till sin ledamot 1803. År 1817 blef han
nämnd till ståthållare på Strömsholms slott, erhöll
följande året afsked ur krigstjensten, med öfverstes
rang, och bibehöll sin befattning till 1832, då han
tog afsked äfven från denna. G. befann sig under
de senare åren af sin lefnad i omständigheter,
som nödgade honom att afyttra större delen af sin
vackra, å Ekeby i Vestmanland förvarade tafvelsamling,
hvilken köptes till Östanås i Värmland, der den ännu
finnes. G. afled på Stensborg vid Eskilstuna d. 26
Dec. 1835. -rn.

Gere, Nord. mytol., den ene af de bägge ulfvar,
hvilka liksom hundar följde Oden. Den andres namn
var Freke (se d. o.). Gere betyder rofgirig.
Th. W.

Gerhard (Geert), holsteinska grefvar:

1) G. I, stiftare af den rendsburgska linien, 1239,
d. 1290, var broder till Birger jarls maka Mechtild
och fader till Magnus Ladulås’ gemål, Helvig.

2) G. II, den blinde, den föregåendes son, herre
till Plön sedan 1290, d. 1312, var först gift
(1275) med Ingeborg, dotter af den svenske konungen
Valdemar Birgersson, och derefter (1293) med
den danske konungen Erik Glippings enka, Agnes
af Brandenburg, med hvilken han hade sonen Johan
den milde.

3) G. III, den store, vanligen kallad grefve
Geert, den förres brorson, f. omkr. 1290,
d. 1340, var son till grefve Henrik I (d. 1304)
af den rendsburgska linien. Hans ungdoms historia
är höljd i mörker och utsmyckad af sagan. Han
säges hafva varit ytterst fattig och egnat sig åt
studier samt varit bestämd för det andliga kallet.
1312 måste han försvara sina arfsanspråk på Stormarn
mot sin farbroder, Gerhard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:23:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free