- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1095-1096

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geranium ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till arkidiakon i Lybeck, der han dog d. 7 Juni
1676. Af hans 120 andliga sånger, bland hvilka flere
finnas, som öfvergått till alla protestantiska
psalmböcker, utkom första upplagan under titeln
Haus und Kirchenlieder (1666, å nyo utgifna af
Wackernagel, 1843, och i en historisk-kritisk
upplaga af Bachmann 1866). G:s psalmer höra till
den protestantiska kyrkopoesiens skönaste perlor och
till 17:de århundradets bästa tyska lyriska dikter
öfver hufvud. I den svenska psalmboken finnas af
honom psalmerna 136, 192 (224), 389, 429 och 442, af
hvilka särskildt de båda sistnämnda, morgonpsalmen:
"Vak upp, min själ, gif ära", och aftonpsalmen: "Nu
hvilar hela jorden", höra till den svenska kyrkans
mest kända och begagnade sånger.

Gerhardt, Eduard, tysk arkitekturmålare i München,
f. 1812, har förvärfvat ett aktadt konstnärsnamn
i synnerhet genom sina poetiskt tänkta och fint
utförda akvareller från Italien, Spanien och Portugal
(Venezia, Alhambra, S. Ildefonso, Cordova, Cintra
m. fl. orter).

Gerhardt, Karl Friedrich, fransk kemist, född i
Strassburg d. 21 Aug. 1816, studerade i Tyskland
1831–35 och sedermera i Paris. 1844–48 var han
professor vid fakulteten i Montpellier. Samtidigt
började han utgifva sin Précis de chimie organique
(1844–45), i hvilket arbete han först uttalade
de idéer om homologa och heterologa serier i
organiska kemien, hvilka han sedermera med stor
framgång utvecklade. I förening med Laurent utgaf
han 1845–49 "Comptes rendus mensuels des travaux
de chimie" etc. 1848 bosatte han sig i Paris för
att uteslutande få egna sig åt sina vetenskapliga
forskningar. I en serie afhandlingar (1849–55)
framlade han sina undersökningar öfver organiska
serier och sin typ-teori, hvilka gjort hans namn
oförgätligt i kemiens historia. I samband med
dessa värderika undersökningar offentliggjorde han
äfven sina rön om vattenfria syror och oxider. I
Traité de chimie organique (1853–56) nedlade han
hela sin storartade uppfattning af den organiska
kemien. Död d. 19 Aug. 1856, kort efter det han (1855)
blifvit kallad till kemie professor i Strassburg.
R. T-dt.

Géricault [sjerikå], Jean Louis André Théodore,
fransk historiemålare, f. i Rouen 1791, d. i Paris
1824, kom 1806 till Paris och blef lärjunge af
Carle Vernet, men öfvergick snart nog till Guérins
atelier, der han till kamrater hade Léon Cogniet,
Eugene Delacroix och Ary Scheffer, således några af
den senare romantiska riktningens förnämsta kämpar
i Frankrike. Sjelf blef G. den förste bland dem,
som visade den nya skolans grundsatser. Hans sätt att
återgifva modellen äfvensom hans passion för Rubens
gjorde hans lärare förtviflad, och denne rådde honom
derför att öfvergifva måleriet, då han ej kunde komma
till rätta med den äldre skolans efter den klassiska
skulpturen tillskurna form. G. var också den, som
först lemnade atelieren och på egen hand bröt sig
sin väg, i det han vände sig till naturen och de
gamle mästarna. Första frukten af dessa studier blef
den 1812 utställda Chasseur à cheval de la garde
impériale,
hvarefter följde, 1814, hans

Cuirassier blessé (bägge i Louvre), hvilka taflor
väckte mycket uppseende genom det ovanliga i
uppfattningen och utförandet af kolossala figurer,
tagna ur den samtida verkligheten och skildrade
med fullständig, slående natursanning. Men dessa
bilder, hvilka typiskt återgåfvo det verldseröfrande
napoleonska Frankrike i dess högsta makt och dess
djupaste fall, tilltalade hvarken konstnärer eller
kritik, emedan de stodo i för skarp motsats
mot den herskande klassiska smaken. G:s val af
ämne sammanhängde för öfrigt med hans lust för
krigareyrket, hans smak för hästar och militäriska
uppträden. Också inträdde han 1814, vid Bourbonernas
återkomst, bland konungens musketörer och följde
konungen under de hundra dagarnas landsflykt
samt lemnade krigareyrket först 1816, då truppen
afskedades. 1817 reste G. till Italien. Han var
den förste af den nyaste tidens målare, som insåg
nödvändigheten af att ej blott studera naturen, utan
äfven se huru de äldre store mästarna uppfattat henne,
utan att derför blifva deras slaf. Mest uppehöll
han sig i Florens och Rom, och den målare, som han i
synnerhet studerade, var Caravaggio, naturalisternas
främste man. Under dessa studier förvärfvade G. en
för hans ungdom förvånande skicklighet och säkerhet
i behandlingen af den menskliga formen. Frukten af
dessa italienska studier blef hans förnämsta verk:
Le radeau de la Méduse (1819; i Louvre). Äfven denna
tafla mottogs med motvilja af såväl kritik som publik,
och det var med möda styrelsen för samlingarna i
Louvre lyckades utverka tillåtelse att inköpa den
för 6,000 fr. efter konstnärens död. Nu betraktas den
med skäl såsom det moderna franska måleriets första
utgångspunkt. Och dock var denna tafla för den unge
målaren sjelf endast förspelet till kommande stora
planer, hvilka han aldrig fick utföra. Ett par fall
från hästen ådrogo honom en långvarig sjukdom, som
bragte honom i grafven vid en ålder af endast 33 år.
C. R. N.

Gericksson. Se Jericksson.

Geringius, Erik, kopparstickare, född i Bettna
socken, Södermanlands län, d. 19 Dec. 1707, blef
student i Upsala 1725, prestvigdes 1730 och var en
tid husprest hos riksrådet grefve Olof Törnflycht. Han
befordrades 1737 till brukspredikant vid Vellinge och
kallades straxt derefter (1740) till komminister vid
S:t Jakobs och Johannis församlingar i hufvudstaden,
i hvilken befattning han afled d. 12 Jan. 1747. –
G. var en lång tid nästan den ende, som utöfvade
kopparstickarekonsten i Sverige, och han gjorde det
med både flit och framgång. Redan som ung student
erhöll han någon handledning i denna konst af
den gamle Aveelen; men då denne 1727 afled, måtte
undervisningen ej hafva varit särdeles långvarig,
utan G. utbildade sig väl mest på egen hand. Hans
arbeten äro ganska talrika. Af porträtt kunna
såsom de bästa nämnas Ulrika Eleonora, hel figur
efter Schröder, Adolf Fredrik, byst, Lovisa Ulrika,
motstycke, samt bilderna af Erik Benzelius d. y.,
Cedercreutz, J. G. Hallman, Jöran Nordberg, Possieth,
Matth. Steuchius
och Ol. Törnflycht. För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free