Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geronter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörande kyrkostyrelsen, öfversättningar, dikter,
uppsatser om musik m. m. Flere kritiker tillskrifva
G., ehuru utan direkta bevis, författareskapet till
det under Thomas a Kempis’ författarenamn vidtbekanta
arbetet "Om Jesu efterföljelse".
Gersonides l. Ben Gerson, Levi, judisk filosof och
bibelforskare, född omkr. 1288 i Languedoc, skall
hafva lefvat i Orange och i Avignon och tros hafva
dött i Perpignan 1370. Han har på hebreiska skrifvit
ett religionsfilosofiskt verk: Milhamoth Adonai (1560,
ny uppl. 1866), af hvilket en del öfversattes på latin
(1342). Detta arbete kan betraktas såsom en från
rent filosofisk synpunkt sorgfälligt utförd kritik
af den judiska ortodoxien. G. gjorde kommentarier
till Aristoteles’ då kända verk eller snarare till
Averroes kommentarier.
Gerss, Jakob Vilhelm, arkitekt, född i Stockholm
1784, egnade sig åt den militära banan och ingick
vid flottans mekaniska stat, der han tämligen ung
befordrades till kapten. Dessförinnan hade han
genomgått konstakademien och särskildt studerat
arkitektur under Desprez och Sundvall. I början af
1813 antogs G. till biträde åt akademiens åldrige
sekreterare, professor Tempelman, och utnämndes
1817 till hans efterträdare. Han hade redan då
gjort sig bemärkt, mindre som praktisk arkitekt
än såsom skicklig tecknare af interiörer, särdeles
af kyrkor och äldre kyrkoruiner, laverade i sepia
eller färger, och han fortfor att flitigt uppvisa
sådana vid akademiens utställningar. Äfven såsom
konstkritiker i akademisk anda uppträdde han med
häftet Anti Hammarspikiana (1815), en motskrift mot
Hammarskölds granskning af konstutställningen 1815,
tämligen bitter i tonen, äfven mot det då nyss bildade
oppositionspartiet inom akademien. Med anledning af
utställningen 1822 och de skarpa kritiker, för hvilka
en del akademister blifvit utsatta inom pressen, utgaf
han Försök till ledning vid konstarbetens bedömande
(1822), i hvilket arbete han i synnerhet tager
Hasselgren i försvar. I egenskap af sekreterare utgaf
han för öfrigt utställningskatalogerna fr.
o. m. 1818 t. o. m. 1843. 1837 befordrades
G. till major-mekanikus; han var dessutom till
sin död arkitekt vid öfverintendentsämbetet,
men hans praktiska verksamhet i detta
afseende var ganska obetydlig. För öfrigt
hade han ej alldeles godt vitsord om sig för
ordningssinne och påpasslighet, ej häller för
sjelfständighet och kraft. Han afled i Sept. 1844.
-rn.
Gers-slägtet, Acerina Cuv., zool., ett till
abborrfamiljen hörande slägte bland de taggfeniga
fiskarna. Från abborr-slägtet, till hvilket det af
Linné räknades, skiljes detta slägte hufvudsakligen
derigenom att dess arter hafva en enda sammanhängande
ryggfena samt rader af slemförande gropar på hufvudets
sidor. Tre arter äro kända, två från Europa och
en från Sibirien. I Sverige finnes blott en art,
gersen l. snorgersen, Acerina cernua L., som tämligen
allmänt förekommer i sjöar och floder öfver hela
landet. Färgen är grågrönaktig, med mörkare fläckar
och punkter. Längden vexlar mellan 15 och 18
cm. Lektiden inträffar på våren, i April och
Maj. Köttet skall vara välsmakande, men gersen ratas
i Sverige för sitt slemmiga utseende och bortkastas
vanligen, då den tillfälligtvis under annat fiske
erhålles. R. L.
Gerstenberg, Heinrich Wilhelm von, tysk skald och
kritiker, f. 1737 i Slesvig, var först ryttmästare i
dansk tjenst, blef 1775 dansk resident i Lübeck och
var 1785–1812 meddirektör för lotteriet i Altona. Död
1823. Hans anakreontiska småberättelser, kallade
Tändeleien (1759), mottogos med allmänt bifall,
hvilket äfvenledes var förhållandet med åtskilliga af
hans dramer. I sina Briefe über merkwürdigkeiten der
literatur visar G. sig högt uppskatta folkvisorna och
Shakspeare. Hans sorgespel Ugolino (1768) är, oaktadt
sin bombast och sin råhet, ett af de mest betydande
dramatiska arbeten som utkommit i Tyskland före den
göthe-schillerska perioden. Under slutet af sin
lefnad sysselsatte G. sig med studium af den kantska
filosofien. 1815 utgaf han sina Vermischte schriften.
Gerster, Etelka, ungersk sångerska, f. 1857,
studerade för fru Marchesi i Wien och debuterade 1876
på teatern "Fenice" i Venezia med sådan framgång,
att impresarion Gardini genast engagerade henne
för en större gästspelturné, som bl. a. förde
henne till Berlin, der hon på Krolls teater 1877
väckte ett oerhördt uppseende. Hon har sedermera
skördat lagrar i London och Paris samt Amerika och
vunnit rykte för att vara en bland samtidens främsta
sångerskor. Sedan 1877 är hon gift med impresarion
Gardini. A. L.
Gerstner. 1. Franz Joseph von G., böhmisk matematiker
och ingeniör, f. 1756, blef 1779 ingeniör, 1784
adjunkt vid observatoriet i Prag samt 1789 professor
i matematik i samma stad. På G:s initiativ grundades
1806 i Prag ett polytekniskt institut, det första
i Tyskland, hvilket ända till 1832 stod under G:s
ledning och vid hvilket han derjämte under mera än
två decennier var verksam såsom lärare. Sedan 1811
var G. chef för vattenbyggnaderna i Böhmen. Få större
industriella och tekniska företag utfördes under
hans lifstid i Böhmen utan att han medelbart eller
omedelbart hade medverkat. Död 1832. Utom smärre
afhandlingar offentliggjorde G. Einleitung in die
statische baukunst (1789), Theorie der wellen (1804),
Handbuch der mechanik (fullbordad af hans son, 1831–
1838). – 2. Franz Anton von G., böhmisk ingeniör, den
förres son, f. 1793, var 1819–24 professor i praktisk
geometri vid polytekniska institutet i Wien och
egnade sig derefter odeladt åt jernvägsbyggande. Hans
första verk var hästjernvägen mellan Budweis och Linz
(1825–28). I Ryssland byggde han 1834–37 den första
jernvägen (mellan Petersburg och Zarskoje-Zelo). Död
i Amerika 1840. Bland hans skrifter märkas Berichte
aus den Vereinigten staaten über eisenbahnen (1839;
"Berättelse om Förenta staterna i Nordamerika
öfver dervarande jernvägar" etc., 1846; 2:dra
uppl. 1852), Die inneren kommunikationen der
Vereinigten staaten von Nordamerika (1842–43).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
