Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geronter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor i historia och literatur i Göttingen,
men afsattes redan 1837 såsom en af de sju
professorer, hvilka protesterade mot omstörtandet
af Hannovers författning. 1844 började han att som
hedersprofessor hålla föreläsningar vid universitetet
i Heidelberg. Samtidigt sysselsatte han sig ifrigt
med politiska angelägenheter, kastade sig in i
frihetsrörelserna, skref flygskrifter, utarbetade 1846
Heidelberg-adressen till schleswig-holsteinarna,
hvilken var upphofvet till en agitation i hela
Tyskland, och var 1847 med om att stifta "Deutsche
zeitung", som skulle verka för införande af det
konstitutionella systemet och för Tysklands omdaning
till en fast förbundsstat. 1848 var G. hansestädernas
förtroendeman vid förbundsdagen och jämväl ledamot af
nationalförsamlingen i Frankfurt. Redan i Aug. 1848
vände han sig tillbaka från det politiska lifvet och
sysselsatte sig derefter uteslutande med vetenskapligt
skriftställen. – G. slöt sig till Schlossers
skola och blef vägbrytande genom sin Geschichte der
poetischen nationalliteratur der deutschen (1835-42;
5:te uppl. 1871–74). 1849–52 utkom hans Shakespeare
(4:de uppl. 1872) och 1855–56 hans Geschichte des
19:ten jahrhunderts seit den wiener-verträgen ("Det
nittonde århundradets historia ifrån fördragen i
Wien", 1863–65). Hans Einleitung in die geschichte
des 19:ten jahrhunderts ("Inledning till nittonde
århundradets historia", 1853, och "Inledning i det
nittonde århundradets historia", 1863), som utkom
1853, ådrog honom en anklagelse för högförräderi,
hvarifrån han likväl frikändes. G. verkade också
mycket för att göra Händels musik populär i Tyskland
och utgaf 1868 ett arbete om Händel und Shakespeare,
ett bidrag till tonkonstens estetik. Han dog 1871 i
Heidelberg. Hans Hinterlassene schriften utgåfvos
1872. G. bidrog mycket till väckande af den tyska
nationalkänslan. Som Shakspeare-kommentator skattas
han särdeles högt.
Geryon l. Geryones (Grek. Geryon, Geryones
l. Geryonevs), Grek. hjeltes., ett trehöfdadt
vidunder, son af Chrysaor och Kallirrhoë, herskare
öfver den i den yttersta vestern i Oceanen liggande
ön Erytheia. Han dödades af Herkules, hvilken af
Eurystheus fått i uppdrag att bortföra Geryons sköna
boskapshjordar. A. M. A.
Ges. Se Asterabad.
Gesalik, den vestgotiske konungen Alarik II:s oäkte
son. Sedan fadern stupat i slaget mot frankerna
vid Voullon (507), valdes Gesalik till konung
af vestgoterna i Spanien, medan vestgoterna i
Aquitanien och Provence hyllade Alariks äkta,
ännu minderårige son Amalarik. Den senare fann en
beskyddare i sin morfader, den ostgotiske konungen
Teoderik den store uti Italien, som sände en här
till hans bistånd. Efter att hafva slagit frankerna,
drog denna här till Spanien och besegrade G. vid
Barcelona. G. flydde då till den vandaliske konungen
Trasamund i Afrika, med hvars bistånd han efter
någon tid återvände till Spanien. Men der kunde han
icke häller nu bibehålla sig och blef slutligen,
511, mördad af några ostgoter, just då han var
på väg att öfver Durance fly till burgunderna.
S. F. H.
Gesandt, T., diplomatiskt sändebud. – Gesandtskap,
en gesandts ämbete; en gesandt och hans biträden,
legation, beskickning.
Gesar-sagan, mongolernas och tibetanernas
nationalepos, skildrar Gesar Kans, Indras sons,
strider. De fyra första böckerna behandla Gesars
trenne giftermål och de af dem föranledda krig; den
femte upptages af berättelsen om kampen mellan Gesar
och Sjirargol. Denna diktcykel påminner i mycket om
de indo-europeiska folkens hjeltesagor, ehuru densamma
i det yttre bär buddhaismens prägel.
Geschwind [-int], T., hastigt.
Geschworner, T. (af schwören, svärja, gå ed), förv.,
var i Sverige intill 1855 bergmästarens närmaste man
och ställföreträdare inom hvarje bergslag. Honom
ålåg att öfvervaka grufvearbetets drift och
efterse, att det gick på "rätt bergsmansvis". I
Norge är geschworner titel på en tjensteman,
hvilken har till åliggande att å det allmännas
vägnar vaka öfver att de för bergshandteringen
gällande lagarna och bestämmelserna efterlefvas.
Kbg. O. A. Ö.
Geschäft, T., göromål, sysselsättning, affär.
Geselschap, Eduard, holländsk genremålare, f. 1814
i Amsterdam, studerade 1834–41 vid akademien i
Düsseldorf, i hvilken stad han sedan bosatte
sig. Död derstädes 1878. Sedan han en längre tid
behandlat romantiska, bibliska och historiska ämnen,
öfvergick han uteslutande till genremåleriet, inom
hvilket fack han utförde en mängd verk, utmärkta för
behaglig komposition, fin teckning och i synnerhet
ett förträffligt återgifvande af de mest olikartade
ljuseffekter: Faust i sin studerkammare, Valentins
död (efter Goethes "Faust"), Kristus’ grafläggning,
Återfinnandet af Gustaf II Adolfs lik, Wallensteinska
soldaters nattqvarter i en kyrka m. m.
Gesenius, Wilhelm, tysk orientalist och bibelkritiker,
f. 1786 i Nordhausen, blef 1811 ordinarie professor
i exegetik i Halle och dog derstädes 1842. G. var en
vågbrytare för det semititiska språkstudiet. "Han
löste den hebreiska språkforskningen ur hennes
beroende af teologien och gjorde henne likställd med
de öfriga vetenskaperna." Han utgaf en mängd skrifter,
hvilka utmärka sig genom klarhet och grundlighet. De
förnämsta bland hans arbeten äro Hebräische grammatik
(1813; 22:drauppl. 1878; "Hebreisk grammatik", två
öfv., den ena, 1836, från 11:te, den andra, 1849,
från 15:de uppl.), Hebräisches lesebuch (1814; 11:te
uppl. 1873; "Hebreisk läsebok", 1833), Kritische
geschichte der hebräischen sprache und schrift
(1815), Grammatisch-kritisches lehrgebäude
der hebräischen sprache (1817), Hebräisches und
chaldäisches handwörterbuch über das alte testament
(1823, 8:de uppl. 1878; "Hebrseiskt och chaldaeiskt
handlexicon öfver Gamla testamentet", 1829–32),
Thesaurus philologico-criticus linguae hebraicae et
chaldaicae veteris testamenti (1829–42; fullbordad
1858 af Rödiger) och G:s förnämsta verk, Scripturae
linguaeque phoeniciae monumenta (1837). Ur G:s skola
utgingo de förträfflige orientalisterna v. Bohlen,
Hoffmann, Hupfeld, Rödiger, Tuch, Vatke och Benfey.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
