Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Geflebukten, hvars botten sannolikt också utgöres
deraf. Vidsträckta grus- och sandaflagringar betäcka
stora vidder af provinsens yta, endast på spridda
punkter lemnande berggrunden fri och blottad. Hvarfvig
lera och mergel förekomma inom provinsens södra del
och i kustlandet samt i floddalarna, upp till en höjd
af omkr. 500 fot öfver hafvet.
I administrativt hänseende hör G. till Gefleborgs
län och bildar 1 fögderi med 8 länsmansdistrikt. Det
utgör 1 domsaga, hvilken sedan 1880 är indelad i 2
tingslag, Gestriklands östra och Gestriklands vestra,
med tingsställen, det förra i Gefle och det senare
i Storvik. I ecklesiastikt hänseende räknas G. till
Upsala ärkestift och består af 2 kontrakt, Gefle och
Gestriklands, af hvilka det förra omfattar 3, det
senare 9 pastorat. G. uppsätter 300 nummer af Helsinge
regemente, 5 nummer af Lifregementets dragonkår och
39 båtsmän af Norrlands första kompani förutom Gefle
stads båtsmän, för hvilka betalas vakansafgift.
Vid 1880 års slut hade detta landskap 66,346 innev.,
af hvilka 28 proc., eller 18,758, tillhörde staden
Gefle. Sedan 1860 har befolkningen ökats med
35 proc., stadsbefolkningen ensam med 71 proc. –
Ehuru enl. Hushållningssällskapets berättelse för
1879 den odlade jorden i G. utgör blott 6 proc. och
den naturliga ängen 9 proc. af hela egovidden,
anses jordbrukets afkastning vara tillräcklig
för befolkningens behof. I det samfällda utsädet
ingick år 1879 potatis med 45 proc. och hafre med 26
proc. Husdjurens antal i förhållande till folkmängden
understeg s. å. rätt mycket det för Sverige i dess
helhet beräknade normaltal. Inom landskapet funnos
nämligen 1879: 5,560 hästar, 23,723 nötkreatur, 16,159
får, 645 getter och 5,170 svin. Bergshandtering
har, till följd af den ymniga tillgången på malm
såväl inom landskapet som i synnerhet i dess
närhet, blifvit en af G:s hufvudnäringar. Af stor
betydelse för landskapets ekonomiska ställning är ock
skogsafverkningen. (Statistiska uppgifter angående
näringsgrenarna äro lemnade i art. Gefleborgs län.)
Gestrikaland l. Gestringeland (namnets betydelse
omtvistad) hörde ursprungligen till Tiundaland,
men nämnes redan 1314 såsom skildt derifrån. Emedan
det antagligen dröjde länge, innan andra trakter af
G. än kuststräckan blefvo bebygda, räknades G. till
Roden. Ehuru G. hade egen häradshöfding, saknade det
dock ett gemensamt tingställe; ting höllos särskildt
i hvarje socken i motsats mot bruket i häradena. Vid
Karl IX:s död erhöll enkedrottning Kristina G. såsom
lifgeding, hvarefter hon sjelf förvaltade landskapet
till 1620, då Gustaf Adolf, för att förekomma olaglig
handel med koppar, arrenderade det och förenade
det med Helsingland, Norrland och Österbotten till
ett ståthållaredöme. Åren 1632–41 hörde G. till
Maria Eleonoras lifgeding, men lades derefter
under Nordlandens höfdingedöme, och snart flyttades
landshöfdingesätet från Hudiksvall till Gefle. Redan
förut (1637) hade Öster- och Vesterbotten afsöndrats
från länet, men 1645 lades dertill Jämtland och
Herjeådalen, och länet erhöll
namnet Vesternorrlands län. 1762 delades detta
län i två; till det ena, Gefleborgs län, hörde
bl. a. Gestrikland. – G:s vapen föreställer en elg,
som omgifves af kulor i silfverfält. Skölden täckes af
en grefvekrona. Den ännu på 1860-talet i vissa delar
af G. (Hedesunda socken) brukliga nationaldrägten
har i det allra närmaste fått vika för stadsdrägten.
Om G:s folkmål är hittills föga kändt. Så vidt man får
sluta af målet i Torsåker och Ofvansjö, landets gamla
hufvudbygd, hör gestrikskan till den norrländska
gruppen af svenska folkmål (fölk-föltje, styttjy,
stycke, flög-flyji, vägg-väddjen, stång-stånjen [med
"mouilleradt" n] o. s. v. samt bestämd plur. på -an,
-ön). I ändelser hafva -t och -d, såsom vanligt,
försvunnit, hvaremot -n qvarstår, så att man
t. ex. har gatan, solen, mjöltjin (mjölken). Detta
sista är i hög grad märkligt: sådana former återfinnas
eljest veterligen ej norr om Småland. Före p, tj och
k förlorar r sin ton, under det helsingska i sådan
ställning ersätter r med ett sj-ljud; s före l ersättes
af klanglöst l, t. ex. behhle, betslet, hlita, slita;
öppet o blir ö. Om gestrikskans förhållande till
nordligaste Uplands och sydöstra Dalarnas mål är
intet närmare kändt.
Öfver G. finnes knappt någon annan topografisk
literatur än A. A. Hulphers’ "Samlingar till
en beskrifning öfver Norrland och Gefleborgs
län. I. Gestrikland" (1793) och L. E. Åhrmans
"Beskrifning öfver provinsen Gestrikland" (1861).
Gestriklands kontrakt, i Upsala stift, omfattar
följande pastorat: Ockelbo, Hedesunda, Öster-Fernebo,
Årsunda, Torsåker, Ofvansjö, Högbo, Jäderbo samt
Hamrånge. 33,847 innev. (1880).
Gestrinius, Martinus Erici, universitetslärare,
matematiker, föddes i Gefle 1594, blef student i
Upsala 1611, filosofie magister i Greifswald 1618
(17) och ordinarie matheseos professor i Upsala
1621. Död 1648. Utom ett halft hundratal akademiska
afhandlingar i matematiska och filosofiska ämnen utgaf
han In Aristotelis mechanica, argumenta et notae
(1627), In geometriam Euclidis demonstrationum
libri sex (1637; ny titelupplaga 1642), Uraniae
libri IV (1647). Dessutom finnas i handskrift
förvarade anteckningar efter hans föreläsningar
i aritmetik, algebra, geometri, astronomi och
optik. – G. synes särskildt vinnlagt sig om att
hos den studerande ungdomen väcka intresse för de
matematiska vetenskaperna; deremot uppträdde han,
trots sin för den tiden ovanligt stora produktivitet,
icke såsom matematisk forskare och visade sig icke
ens ega några djupare insigter i sin vetenskap.
G. E.
Gestumblinde var enligt sagan en mäktig herre i
Redgotaland, hvilken hade förhållit konung Hedrek
hans skatter och derför kommit i hans onåd. Konungen
hade i sin hird tolf män, som skulle afdöma alla
tvister i riket, och hade lofvat, att hvad någon
än förbrutit mot konungen, skulle det stå den
förorättande fritt att öfverlemna sin sak åt de tolf
männens dom. Förbrytaren skulle också vara fridhelig,
d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
