Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva säkerhet till lif och lem, om han kunde
framställa några gåtor, som konungen icke kunde
lösa. – Hedrek sände bud till G., att han skulle på
viss dag infinna sig hos konungen; annars hotades han
med att blifva fängslad. G. visste sig icke hafva
något godt att vänta af tolfmannadomen och ansåg
sig ej häller nog skicklig att inlåta sig i någon
gåtstrid med den vise konungen, hvarför han i sin nöd
blotade till Oden och anropade honom om bistånd. Kort
derefter ankom till G:s gård en främling, som också
kallade sig G.; de liknade så hvarandra, att man
icke kunde skilja dem åt. De bytte kläder, hvarefter
husbonden gömde sig, och alla antoge främlingen vara
den verklige G. Derefter drog främlingen till konung
Hedrek, och mellan dem utspann sig en vidlyftig
visdomstäflan, bestående deri att G. framställde
gåtor och Hedrek uttydde dem. Gåtorna handlade till
större delen om naturföremål, några få om gudaläran,
men Hedrek gissade dem alla. Slutligen framställde G.,
som i sjelfva verket icke var någon annan än Oden,
samma spörsmål, hvarmed han en gång förstummade
Vaftrudne, nämligen frågan om hvad Oden hviskade i
örat på Balder, innan man bar denne på bålet. Hedrek,
som på denna frågan igenkänt Oden, blef nu vred
och ville hugga till Oden med sitt svärd, men denne
förskapade sig till en falk, och svärdet träffade
blott stjertfjädrarna, hvarför falken sedan den
tiden har en tvärhuggen stjert. G:s täflan med Hedrek
framställes i Hervararsagan, och gåtorna höra till det
mest intressanta, som den skandiska fornliteraturen
i denna väg har att uppvisa. – Hos Saxo Grammaticus
omtalas en konung Gestiblinde i Jylland, hvilken
öfverlemnade sig och sitt rike åt danske konungen
Frode, på det denne skulle försvara honom mot svenske
konungen Alrik, som hemsökte honom med krig. – Äfven
i andra gamla berättelser påträffar man namnet Gest
Blinde. Th. W.
Gesäll (T. gesell, kamrat, medbroder, samfundsmedlem)
kallades under den tid, då skråförfattningen (upphäfd
genom Fabriks- och handtverksordn. d. 22 Dec. 1846)
ännu herskade inom handtverkslagstiftningen, hvarje
medlem i den högre af de båda förberedande grader,
inom hvilka handtverkaren utbildades till mästare. –
Liksom medeltidens munkordnar och ridderskap hade
nämligen också handtverksståndet sina grader:
lärling, gesäll och mästare. Sedan gossen (vanligen
vid 14 års ålder) slutat skolan och hans målsman för
honom träffat aftal om lärotid med en skråmästare,
pröfvade denne någon kortare tid piltens anlag för
yrket. Derefter blef gossen inför det församlade
ämbetet (skråmästarnas inom yrket församling)
högtidligen i skrået inskrifven. Efter den
öfverenskomna lärotidens – vanligen 3–6 år – slut och
sedan han af mästaren erhållit vitsord om tillräcklig
arbetsskicklighet samt understundom derjämte aflagt
nöjaktigt prof derå (gesällprof), blef lärlingen
inför ämbetet högtidligen åter utskrifven. Han
förklarades fri från sitt förra beroende, erkändes
af skrået för gesäll och erhöll s. k. lärobref eller
gesällbref. Gesällen egde ej arbeta för egen räkning,
ej häller för lön hos
annan än en skrået tillhörig mästare, hvaremot
skråmästarna å sin sida voro förbundne att i sin
verkstad ej löna andra än vederbörligen antagne
gesäller. Gesällen skilde sig i förhållandet till
mästaren från lärlingen först deri att han fick
lön för sitt arbete. Då vidare lärlingen var bunden
för hela lärotiden, bestämde arbetsaftalet mellan
mästaren och gesällen en ömsesidig, vanligen kortare,
uppsägningstid (8–14 dagar). För öfrigt egde eller
togo sig gesällerna vissa friheter, bland hvilka den
mest beryktade var den s. k. "frimåndagen". Denna,
som hade ett kyrkligt ursprung, afsåg ursprungligen
firandet af den s. k. blå måndagen, måndagen före
fastan. Efter reformationen ersattes denna fest af
flere fria måndagar, och småningom uppkom fordran
på frihet hvarje måndag. Sedan kallades frimåndag
hvarje dag, då gesällen ej ville arbeta. – Den frihet
och obundenhet i arbetsaftalet, som för gesällen var
införd, utvecklade sig stundom till sjelfsvåld, och
nutidens strejker voro ej för skråarbetarna okända. Då
en mästare ej ville ställa en, med eller stundom
utan skäl, missnöjd gesäll till freds, så skymfades –
såsom det hette – mästarens verkstad, d. v. s. alla
gesällerna lemnade verkstaden och förbjödo alla andra
gesäller i staden att arbeta hos den sålunda skymfade,
intill dess saken blifvit inför skrået undersökt och
förlikt. Höllo mästarna i sin ordning samman, så hände
det, att hela staden skymfades, d. v. s. gesällerna
inom en yrkesgren öfvergåfvo staden och underrättade
sina brödraskap i andra städer om skymfningen, hvaraf
då följde, att ingen främmande gesäll af yrket antog
arbete i staden. Oftast upphörde interdiktet först
efter vidlyftiga underhandlingar. – Möjligheten för
gesällerna till dylik sammanhållning och samverkan
underlättades deraf att de, efter mönster af mästarnas
skrån, inrättade sina egna brödraskap l. gillen. Dessa
hade sina egna föreståndare och tjenstemän – låde-
och åldgesäller, omskådningsgesäller m. fl. –,
sitt sigill, sin låda, sin välkomma, eller pokal,
och öfriga symboler. De hade egen kassa, hvarur
bestredos ej mindre kostnaderna för de gemensamma
dryckeslagen än äfven utgifterna för understöd åt
sjuke eller vandrande bröder, kamraters begrafning
m. m. I gillena utöfvades jämväl en art domsrätt till
bevarande af brödraskapets oförvitlighet och ära. Den
dömde medlem, som vandrade ur staden utan att genom
böter hafva förlikt sig med samfundet, blef skymfad,
eller ansedd vanfrejdad, hans namn upptogs i den
s. k. svarta boken, och bref utgingo derom till
andra brödraskap, med påföljd att ingen "ärlig"
gesäll ville arbeta tillsammans med den skymfade,
intill dess han förlikt sig med brödraskapet. – Huru
väl än gesällen kunde hafva det ordnadt för sig i
sin hemstad, måste han dock för att blifva mogen till
mästare genom arbete å andra orter förkofra sig i sitt
yrke. I en tid, då möjligheten att på teoretisk väg
följa industriens utveckling var så godt som ingen,
måste sjelfåskådningen skaffa yrkesmannen kännedom
om nya arbetssätt och framstegen inom yrket. Det var
derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
