Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gezelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftig strid den föregående
dagen mot Jakub kans anhängare.
Ghasnavider [gas-], muhammedansk dynasti, som fått
sitt namn af staden Ghasna i Afganistan. Såsom
dynastiens stiftare uppgifves Alp Tegin, hvilken
960 eröfrade Ghasna och der gjorde sig oberoende af
Samaniderna. Efter hans sons död valde folket 977
hans måg Sebektekin till furste. Denne lyckades väl
utvidga sitt välde öfver de närmast liggande landen,
men hans son Mahmud den store (998–1031) blef den
egentlige grundläggaren af ättens ryktbarhet. Han
drog sjelf på eröfringståg till Indien, öfverskred
både Indus och Ganges samt framträngde till närheten
af Delhi, underkufvande det ena riket efter det
andra och samlande ett omätligt byte. Vid Mahinuds
död sträckte sig hans välde i v. till Georgien och
Bagdad, i n. till Bokhara, i ö. och s. till Delhi
och Indusmynningarna. Under hans regering lefde den
ryktbare skalden Ferdusi. Efter Mahmuds död förföll
riket genom yttre fienders eröfringar och inre
strider. 1186 utslocknade dynastien med Kosru Malek.
Ghats ("pass"), tvänne bergskedjor i Hindustan, hvilka
sträcka sig längs östra och vestra kusten af Dekhan,
omslutande det inre höglandet, och nå sin största
höjd i s., i Nilgiri-bergen.
Ghazi l. Gazi. Se Rasi.
Gheel [gel], stad i belgiska prov. Antwerpen, på en
mager hed, kallad Campine l. Kempenland. 10,265
innev. (1876). G. är sedan århundraden
tillbaka bekant såsom en asyl för sinnessjuka,
f. n. omkr. 800. Sjuklingarna fördelas efter
sitt stånd och sjukdomens beskaffenhet på de olika
gårdarna och familjerna, såväl i staden som i närmast
omgifvande landsbygd, lefva som medlemmar i familjen
och deltaga i dess arbete. Inkomsten deraf tillfaller
familjen, hvilken derjämte af staten erhåller en
viss ersättning för den sjuke. Hela området, omkr. 40
km. i omkrets, är deladt i fyra sektioner, hvar och
en under en sektionsläkare och en inspektör.
Ghega, Karl von, österrikisk ingeniör, f. 1802,
utförde 1824–40 en mängd väg- och vattenbyggnader i
norra Italien, bl. a. de stora vattenbyggnaderna vid
Pos nedre lopp. 1840 uppgjorde han planer för flere
bergsvägar i Tyrolen samt ledde (sedan 1848) arbetena
vid österrikiska sydbanans byggande till Laibach och
utarbetade planen för Semmering-gebirges passerande
med lokomotiv. 1850 blef G. chef för de Österrikiska
statsjernvägarnas byggnadsdirektion, i hvilken
egenskap han inlade stor förtjenst om byggandet af
den ungerska och Prag–Dresden-jernvägen. Död 1860.
Gherardesca, en italiensk, från Toscana härstammande
familj, som innehade grefskapen Gherardesca,
Donavatico och Montescudaio. I början af 13:de
årh. slöt slägten sig till det mäktiga Pisa och
ställde sig i striden mellan ghibelliner och guelfer
på de förres sida. Två medlemmar af ätten, Gherardo
och Galvano, ledsagade Konradin på hans tåg till
Neapel och måste följa honom på schavotten (1268). Vid
samma tid gjorde Ugolino G. ett försök att
uppsvinga sig till herskare i Pisa, men planen
upptäcktes, och U. förvisades från staden. Han
förband sig då med Pisas fiender, florentinarna,
vann flere segrar öfver pisanerna och framtvang
på detta sätt sitt återkallande. Han lyckades
omsider, 1284, tillvälla sig en våldsmakt,
men hans våldsgärningar framkallade 1288 ett
uppror, och s. å. kastades han och hans söner i
fängelse, der de ledo hungersdöden. (G:s och hans
anförvandters sorgliga slut är skildradt af Dante i
"Divina commedia".) Slägten återvann dock snart sin
makt. Bonifacio G. var 1329 "capitano" i Pisa, då
staden befriade sig från Castruccio Castracanis och
kejsar Ludvig bajrarens ok. Med guelferna afslöt
B. en fördelaktig fred och undertryckte adelns
sammansvärjning mot borgarnas frihet. Efter hans
död, 1340, utsago pisanerna hans elfva-årige son,
Rainerio G., till "capitano", men denne afled redan
1348. Slägten har efter denna tid ej spelat någon
roll i historien.
Gherardi del Testa, Tommaso, italiensk lustspels-
och romanförfattare, född i Terricciola, nära
Florens, 1818, var advokat i Florens, när 1848
års revolution utbröt. Lågande af patriotism
tog han personligen del i striden för Italiens
frihet. Derunder blef han vid Montanara af
österrikarna tagen till fånga, men frigafs 1849 och
återkom till Florens. Död i Pistoja 1881. Genom
sina berättelser, t. ex. Il figlio del bastardo
(1850) och Ricca e povera, i hvilka han står
Manzoni närmast, blef G. en af Italiens mest
läste skriftställare. Han vann dock sin egentliga
ryktbarhet ("den toskanske Scribe") genom sina många
lustspel. Dessa hafva genom sitt sköna språk, sin
friska humor och äkta qvickhet blifvit en hardt
när outtömlig källa för den nationella teatern,
som sedan mer än tjugofem år nästan oafbrutet haft
hans stycken på sin repertoar. Ett af hans lustspel
("En perla bland äkta män") har uppförts i Stockholm
(1860). Hans samlade skådespel började 1856 utgifvas
under titeln Teatro comico di Tommaso G. d. T.
Gherardo dalle notti, italienarnas namn på den
holländske målaren G. Honthorst.
Ghetto l. Getto (sannolikt af talmudiska
ghet, afskildt ställe), namn på det i åtskilliga
italienska och orientaliska städer åt judarna upplåtna
qvarteret. Roms beryktade Ghetto upplåts åt judarna
1556 af påfven Paul IV.
Ghibelliner (It. ghibellini), under medeltiden italienskt
partinamn, ursprungligen användt på den romersk-tyske
(utländske) kejsarens anhängare i motsats till
guelfer, påfvens anhängare, det nationelt-italienska
partiet. Ordet är en förvrängning af det i
Tyskland under 1100-talet såsom partinamn på de
hohenstaufiske kejsarnas anhängare nyttjade ordet
waiblinger (antagligen bildadt efter namnet på en
hohenstauferna tillhörig borg, Waiblingen). Efter
hohenstaufernas förnämste motståndare, slägten Welf,
fick motpartiet namnet welfer, af italienarna
förvrängdt till guelfi. Namnen blefvo i synnerhet
allmänna uti Italien sedan 1200, då welfen Otto IV och
hohenstaufern Filip af Schwaben kämpade om kronan
och påfven understödde den förre. Äfven långt efter
hohenstaufiska ättens utslocknande (1268)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
