- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1155-1156

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gezelius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Michelangelo. I sin kraftigaste mansålder föll G. ett
offer för pesten, i Florens d. 11 Jan. 1494. Bland
hans lärjungar må, utom Michelangelo, nämnas hans
bröder Davide och Benedetto, Fr. Granacci,
Jacopo del Indaco samt den, som han sjelf föredrog
framför alla andra och använde som medhjelpare
i sina största arbeten, Sebastiano Mainardi.
C. R. N.

2. Ghirlandajo, Ridolfo, italiensk målare af den
florentinska skolan, den föregåendes son, föddes
i Florens 1483. Han studerade under flere lärare,
bland hvilka Fra Bartolommeo på honom utöfvade
det största inflytandet. Dessutom stod han i nära
vänskapsförhållande till Rafael, med hvilken han
var jämnårig. Hade G:s fader i sin konst varit den
berömde freskomålaren, så försummade ej häller
sonen detta fack; men sin berömmelse vann han såsom
tafvelmålare, och bevis på hans höga ståndpunkt i
detta hänseende finnas i flere kyrkor och museer i
Florens samt äfven utom Italien. Bland hans taflor
må nämnas ett vackert qvinnohufvud i Palazzo Pitti
(1509) samt de berömda taflorna i Uffizi S. Zenobio
botande ett barn
och S. Zenobios likbegänyelse,
hvilka i ädel och storartad uppfattning närma sig
Rafael under dennes sträfsamma utvecklingstid och i
utmärkt teknik täfla med Andrea del Sarto. I dessa
arbeten står G. på höjden af konstnärlig kraft. –
Ehuru högt ansedd, var G. dock ej för stolt att utföra
en mängd små beställningar, såsom af kyrkofanor, kors
och kyrkliga husgeråd. Derjämte nyttjades han ständigt
af Medicéerna att utföra tillfälliga dekorationer
vid fester, bröllop och begrafningar. Troligen är
det dessa omständigheter, som gifvit anledning till
påståendet att G. nedsjunkit till handtverkare
och offrat sin konst för vällefnad. Tvärtom
behöll han sin förra sorgfällighet i sina senare
arbeten, såsom Crowe och Cavalcaselle påvisat,
ehuru det ej kan nekas, att han på äldre dagar,
när gikten ansatte honom, nog mycket litade till sin
lärjunges, Michele di Ridolfos, bistånd. G. dog 1561.
C. R. N.

Ghisi, italiensk konstnärsfamilj, som räknar följande
mera betydande medlemmar: 1. Giovanni Battista G.,
kallad Mantovano, äfven Bertano, familjens
hufvudman, född i Mantua, död derstädes 1575,
förnämligast kopparstickare, utbildade sig under
Giulio Romano och efter Marc Anton. Efter den förres
död hade G. öfverinseendet öfver hans påbörjade,
men ofullbordade byggnader. Dessutom målades af flere
konstnärer altartaflor efter hans kompositioner. Sjelf
modellerade han i lera och stuck reliefer efter
Romanos utkast samt stack i koppar, mest efter denne
mästare. Han utgaf äfven ett literärt arbete med
förklaring öfver de svårare ställena i Vitruvius. –
2. Giorgio G., kallad Mantovano, kopparstickare,
den föregåendes son och lärjunge, f. 1520 i Mantua,
d. derstädes 1582, förde en kraftig och säker
grafstickel, ungefär som Marc Anton, så att flere
af hans blad anses kunna sättas vid sidan af dennes
arbeten. Till G:s vackraste stick räknas Rafaels
Disputa och Skolan i Atlien samt Michelangelos
Yttersta domen (11 blad). Profeter

och Sibyllor m. fl. – 3. Adamo G., kallad
Mantovano, kopparstickare, den föregåendes
broder, lefde och arbetade i Mantua på 1500-talet
samt hade bildat sig efter Giulio Romano och
Michelangelo. Längre fram, omkr. 1573, lefde han i
Rom. Hans mest bekanta arbeten äro 73 blad efter
Michelangelos fresker i Sixtinska kapellet. –
4. Diana G., kopparstickerska, den föregåendes
syster, f. omkr. 1530 i Mantua, var gift med en
arkitekt och bildhuggare Francesco da Volterra,
hvarför hon på sina senare kopparstick tecknar sig
sjelf: Diana Mantuana civis Volterrana. Hon följde
1575 sin man till Rom, der hon dog 1590. Hon utförde
kopparstick efter Giulio Romano, i senare tider efter
Federigo Zuccaro och Paris Nogari. Hennes bästa
arbeten äro Psyches gästabud, fri efterbildning
efter Romanos komposition i Palazzo del Te,
och Äktenskapsbryterskan, efter samme mästare.
C. R. N.

Ghor, El (Arab.; "dalgången") kallas Jordandalen
mellan Bahr Tabarije (sjön Gennesaret) och Bahr Lut
(Döda hafvet). Det är den djupaste insänkning på
jorden, som man känner. Samma namn bär äfven norra
delen af Vadi Araba, s. om Bahr Lut.

Ghor. Se Ghur.

Ghorider. Se Ghurider.

Ghotan. Se Gothan.

Ghur (Ghor), forntidens Paropamisits, bergstrakt i
vestra Afganistan, på södra sluttningarna af Sija-kuh,
en sydlig gren af Hindu-kuh. Fera-rud och Kasch-rud,
tillflöden till sjön Hamun, hafva sina källor i denna
trakt. Hufvudorten G. l. Zarni ligger vid Kasch-rud.

Ghurider l. Ghorider, asiatisk dynasti, stiftades af
Hussein-Ebar Sam, hvilken af sultan Masud i Ghasna
utnämndes till ståthållare i Ghur, efter hvilken trakt
hans dynasti benämndes. Husseins söner kämpade länge
mot ghasnaviderna, innan det lyckades den yngste af
bröderna, Ala-ed-Din Hussein (d. 1161), att 1155 eröfra
Ghasna, hvarefter han lade Afganistan och en stor del
af Hindustan under sitt välde. Husseins efterträdare,
Gajath-ed-Din Muhammed vidgade rikets gränser
under lyckosamma krig med sultanen i Kovaresmien,
och dennes broder Sjehab-ed-Din l. Muiz störtade
1186 den siste ghasnaviden i Lahore, krossade 1193
hinduernas förenade makt och lade grunden till ättens
indiska välde, som omfattade Audh, Bahar, Bengalen och
Gudsjerat. Efter Gajath-ed-Dins och Sjehab-ed-Dins
död (1203 och 1206) sönderföll riket i flere delar,
och inom några få år hade dynastien förlorat sin
sista besittning till eröfringslystna grannar eller
upproriska ståthållare.

Ghyczy [gitzi], Koloman von, ungersk statsman,
f. 1808, blef 1830 advokat, invaldes 1843 i
underhuset och utnämndes 1847 till ledamot af högsta
domstolen. 1848 blef han understatssekreterare i
justitiedepartementet och förvaltade efter Deáks
afgång detta departement sjelfständigt under några
månader. 1861 invaldes han åter i underhuset och blef
president i detsamma, men var på samma gång vensterns
ledare. Under förhandlingarna med Österrike förfäktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free