- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1161-1162

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ghys ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

derför långsamt och otympligt, men blir ytterligt vig,
liflig och säker i trädkronorna. I vildt tillstånd
äro gibbonerna mycket skygga och undvika omsorgsfullt
menniskans grannskap. Vid solens upp- och nedgång
uppstämma de samfäldt ett så förfärligt skrik,
att det verkar nästan döfvande, hvarför de också
kunna betraktas såsom vrålapornas ställföreträdare i
Gamla verlden. I fångenskap synas de blifva tämligen
lätt tama, men uthärda icke länge, utan duka snart
under, enär de icke kunna vänja sig vid frihetens
förlust. Till denna afdelning höra flere arter,
t. ex. siamangen, Hylobates syndactylus,
hvilken lefver på Sumatra, blir 1 m. hög samt har
pek- och långfingrarna sammanvuxna, hulocken,
H. hulock, i Bortre Indien och Bengalen, laren,
H. lar, i Malacka och Siam, unkon, H. agilis,
Sumatra, och vauvaun, H. leuciscus, på de större
ostindiska öarna. En märkvärdig egenskap hos unkon
är, att dess läte kan återgifvas med noter. En i
London fången hona började med grundtonen e och steg
i halftoner en hel oktav uppåt på den kromatiska
tonskalan. Grundtonen förblef alltid hörbar och
inledde hvarje följande not. Vid stigandet uppför
tonskalan följde de särskilda tonerna allt långsammare
på hvarandra, men vid nedstigandet fortare och till
slut med utomordentlig hastighet. Slutet utgjordes
alltid af ett gällt skri, hvilket utstöttes med
synnerlig kraft. C. R. S.

Gibbositet (af Lat. gibbus, puckel), med.,
puckelryggighet, benämning för olika slag af
ryggradsdeformiteter, dels bågformig krökning
bakåt (kyfosis), dels spetsvinklig buktning af
ryggraden (angulär gibbositet), uppkommen genom
sjukliga processer, med förstöring af ryggkotor.
F. B.

Gibello [dsji-], Monte (af Arab. djebel, berg),
italienarnas benämning på Etna.

Gibeon, i forntiden stad i Palestina, nu en en liten
by, El Djib, på en kulle omkr. 8 km. n. v. från
Jerusalem.

Gibraltar [chi-]. 1. Sund (Fornn. Njörvasund)
mellan Europa (Spanien) och Afrika (Marocko), förenar
Medelhafvet med Atlantiska hafvet. Sundet är vid
östra mynningen (mellan Punta de Europa och Ceuta)
20 km. bredt, vid den vestra mynningen 37 km. och på
det smalaste stället (mellan Punta Canalès och Punta
Cires) endast 13 km. bredt; djupet vexlar mellan 100
och 900 m. – 2. Bergudde i sydligaste delen af spanska
prov. Cadiz (Andalusien), vid sundet af samma namn, en
af jurakalk på underlag af silurisk skiffer bestående
klippa af 425 m. höjd och 4,5 km. bredd, hvilken på
tre sidor sköljes af hafvet och i n. sammanhänger
med fastlandet genom en låg, 2 km. bred och 3
km. lång sandslätt. Mot n. och ö. stupar klippan
nästan lodrätt, men sänker sig i afsatser mot
v. till Algeciras-viken; mot s. förlänger hon sig
till en lägre platå, hvars sydligaste spets kallas
Punta de Europa (36° 6’ 42" n. br.). Hela berget
har af engelsmännen omskapats till en fästning,
som har rykte för att vara ointaglig. Trenne i
klippan inhuggna höghvälfda och breda gallerier,
rikt bestyckade med groft artilleri, resa sig
terrassformigt öfver hvarandra

på de betydliga höjderna af resp. 122, 213 och 308
m. öfver hafvet, ett fortifikatoriskt jättearbete. På
senare tider har fästningen blifvit ytterligare
förstärkt med pansartorn och pansarkasematter. Åtta
bombfasta cisterner för upphemtande af regnvatten
(rymmande tillsammans 40,000 tons) och en
sötvattensbrunn skydda platsen i händelse af belägring
för vattenbrist. – På vestra sidan af berget, vid
Algeciras-viken, ligger staden G., med en god, af
starka fästningsverk försvarad hamn, som, tullen på
vin och spirituosa undantagen, varit frihamn sedan
1705. Årligen inlöpa i hamnen omkr. 5,000 fartyg,
med en drägtighet af omkr. 2 mill. tons, af hvilka 3/4
äro britiska. Till följd deraf att G. är en frihamn,
drifves en betydande smyghandel deremellan och
Spanien. Gränsen mot detta land bildas af en låg,
med vakttorn försedd vall, kallad "la linea". –
Halfön G., d. v. s. hela den engelska besittningen,
hvilken står under en guvernör och öfverbefälhafvare,
har en areal af 5 qvkm. och hade 1878 25,721
innev. (hvaraf 7,707 militärer), till större delen
katoliker. Sjelfva berget är genom uppförd jord och
omsorgsfull bearbetning väl kultiveradt. Temperaturen
är underkastad täta vexlingar, medeltemperaturen
under sommarmånaderna vexlar mellan 23° och 30°
C. Alla syd-europeiska kulturväxter kunna odlas;
kor, får och getter finna en ständigt grönskande
vegetation. G. är äfven den enda plats i Europa, der
apor förekomma i vildt tillstånd. – Besittningen af
G. är af stor vigt derigenom att det beherskar sundet
och utgör, så att säga, porten till Medelhafvet. Redan
i äldsta tider var G:s klippa, under namnet Calpe,
bekant såsom den ena af Herkules’ stoder (den andra
var klippan Abyla vid Ceuta på afrikanska kusten),
hvilka i århundraden voro de yttersta gränserna för
de gamla folkens sjöfärder. När araberna 711 inföllo i
Spanien, anlade deras fältherre Tarik ett kastell vid
G., och från den tiden kallades berget Djebel al Tarik
(Tariks berg), hvaraf namnet G. uppstått. Araberna
(morerna) innehade G. till 1309, återtogo det
1333 och förlorade det slutligen 1462 efter en
långvarig belägring. Sedermera af spaniorerna,
särskildt af Karl I (V) ytterligare befäst, ansågs
G. i hela Europa för ointagligt. Under spanska
successionskriget intogs det dock, d. 4 Aug. 1704,
af en förenad engelsk och holländsk flotta under
amiral Rooke, biträdd af några hundra man under
prins Georg af Hessen-Darmstadt, för Englands
räkning, hvilket sedan behållit fästningen, trots
flere gånger förnyade försök från spaniorernas sida
att återtaga densamma. Den ryktbaraste belägringen
och tilllika den märkligaste af alla belägringar
krigshistorien känner var den, som gjordes 1782–
83. Fästningen hade sedan 1779 varit innesluten af
fransmän och spaniorer, då man i Sept. 1782 skred
till en ordentlig belägring. Anfallet skulle ske ej
blott från land, utan äfven från sjösidan medelst
s. k. flytande batterier, en uppfinning af en
fransk ingeniör vid namn d’Arçon. "Dessa batterier
– stora, svårt bestyckade kanonbåtar, som blifvit
enligt uppfinnarens tro gjorda ogenomträngliga och
oförbränneliga – skulle tvinga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free