Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 1177-1178 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giga ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den andra med insvängda sidor och med
greppband. Benämningarna giga och fiol nyttjades
sannolikt utan åtskilnad om båda formerna, liksom de
tyska geige och fiedel (se Fiddel). Fétis beskrifver
en angelsachsisk "fithile", som är mycket snarlik
Agricolas "kleine geige ohne bünde", d. v. s. den
först nämnda formen. Å andra sidan kallades i Tyskland
äfven den andra formen allmänt och mycket tidigt
giga eller geige. – 2. Ett slags dans. Se Gigue.
A. L.

Giga, sjöv., berga ett segel
medelst gigtågens halande.
O. E. G. N.

Giganter (Grek. gigas, pl. gigantes) kallas hos
Homeros ett jättelikt, vildt och trotsigt folkslag
i den aflägsna vestern, vid Okeanos’ strand, hvilket
hatades af gudarna och derför snart utrotades. Enligt
den allmännare, redan hos Hesiodos förekommande
uppfattningen tillhörde giganterna den äldre
gudastammen såsom söner af Gaia (Jorden), alstrade
af de från den stympade Uranos (Himlen) nedfallande
blodsdropparna. I öfverensstämmelse med detta sitt
ursprung äro giganterna jättelika till gestalt och
styrka, vilda och obändiga till lynnet, representanter
för otämda och härjande naturkrafter. Beväpnade med
klippstycken och trädstammar, angripa de olympen och
dess gudar, men blifva efter en hård strid besegrade
af Zevs med Herkules’ tillhjelp och nedstörtade
till Tartaros. Sådant är hufvudinnehållet i den
s. k. gigantomakien (gigantstriden; se fig.), diktad
efter mönstret



af titanomakien (titanstriden) och sammanväfd af
flere olika lokalsagor. Giganterna äro nämligen ett af
den grekiska folksagan med förkärlek behandladt ämne
och intaga der såsom demoniska, mot den gudomliga
och sedliga verldsordningen fientliga, väsenden
samma plats som jättar och troll i de nordiska
sagorna. Ofta satte man dem i förbindelse med den
underjordiska elden. Gigantomakien förlades nämligen
till de flerstädes förekommande s. k. flegreiska
fälten (se d. o.), och åtskilliga bland giganterna
sades vara begrafna under den ena eller andra
vulkanen. Den yngre grekiska konsten har afbildat
dem såsom ohyggliga vidunder, nedtill slutande i två
ormkroppar i st. f. ben. A. M. A.

Gigantisk (jfr Giganter), jättelik, ofantligt stor.

Gigantolit, miner., en förvittringsprodukt af
mineralet cordierit, funnet i form af mycket stora
kristaller vid Tammela i Finland. P. T. C.

Gigantomakien (af Grek. gigas, gigant, och mache,
strid). Se Gigantera.

Gigas librorum (af Grek. gigas, gigant, och
Lat. liber, bok; "bokjätten"), äfven kallad
Djefvulsbibeln l. Fans bibel, en i K. Biblioteket i
Stockholm förvarad dyrbar handskrift af ofantliga
dimensioner (den är börda för 2 à 3 man), utgörande
309 (ursprungligen 318) i två kolumner delade
blad af 0,9 m. (3,1 f.) höjd och 0,5 m. (1,6
f.) bredd. Materialet till denna i sitt slag
unika urkund utgöres af tjockt, väl arbetadt
pergament, till hvilket omkr. 160 hela åsnehudar
erfordrats. Skriften i den ursprungliga delen af
arbetet (ej i besvärjelserna och kalendariet)
utgöres af genomgående gotiska minuskler, utmärkta
af stor tydlighet och vittnande om en erfaren
hand. Orden äro skilda från hvarandra; dock kan man af
åtskilliga felskrifningar sluta till, att åtminstone
vissa delar (t. ex. Apostlagerningarna) blifvit
afskrifna efter en codex med s. k. scriptio continua
(se Skrift). Initialerna, enkla till teckningen,
äro prydda med färger och guld, någon gång äfven
med bilder. Permarna utgöras af 4,5 cm. (1 1/2 tum)
tjocka, med starka beslag försedda ekskifvor. De
blefvo mycket skadade vid den stora slottsbranden i
Stockholm, 1697, då boken för att räddas måste kastas
ut genom ett fönster, men restaurerades 1819. På de
gamla beslagen kan man ännu se, att boken en gång
varit en s. k. liber catenatus (se d. o.), i det
en af de tvänne märlor, som fordom tjenat till dess
fastkedjande, ännu qvarsitter.

"Bokjätten" innehåller 1. Gamla testamentet,
i Vulgatas öfversättning, med undantag af Davids
psalmer, som föreligga i Hieronymus’ öfversättning
från hebreiska urtexten. Såsom inledning läses
Hieronymus’ prolog. – 2. Josephus’ "Antiquitates
judaicae" och "Bellum judaicum", hvilka bägge arbeten
ofta blifvit tryckta. – 3. Isidorus Hispalensis’
"Origines vel opus etymologicarum", i 20 böcker. –
4. Johannicius Johannes’ (en lärjunge af Tegnus
Galienus) "De fysica ratione" (tr. 1497). Efter denna
skrift äro trenne blad af obekant innehåll bortskurna,
hvilket skett redan före 1561, enligt hvad man ser af
en anteckning från detta år i bakpermen. – 5. Nya
testamentet, med dess särskilda delar i något annan
ordning än den vanliga och dessutom innehållande
Paulus’ apokryfiska bref till laodicenserna,
hvilket plägar saknas i äldre codices af Nya
test. "Bokjättens" text af N. T. skiljer sig i flere
hänseenden från andra kända redaktioner: de tre
första evangelierna hafva en mängd förhieronymianska
läsarter, mycket liknande dem i Codex aureus (se
d. o.), Apostlagerningarna föreligga här i sin helhet
i en mycket gammal, såvidt man har sig bekant den enda
fullständiga förhieronymianska, öfversättning. N. T:s
öfriga skrifter öfverensstämma med Vulgata. Kapitel-
och versindelning saknas, till följd af handskriftens
höga ålder (den förra indelningen infördes först
omk. 1240, den senare 1251). – 6. En Confessio
peccatorum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>