- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1187-1188

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giles ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jarmuk i n. till Hesbons platå i s. Jabboks långa
och djupa dalgång delar detta bergland i tvänne
hälfter, hvarför flerstädes i Bibeln talas om halfva
G. (Jos. 12: 2; 13: 31 m. fl.). Med undantag af det
smala låglandet längs Jordan har det en medelhöjd af
760 m. öfver Medelhafvet, men synes vida högre från
den djupt liggande Jordandalen. "Resande kunna ej nog
prisa G:s täcka höjder, med deras evigt grönskande
ekar, pistacier och pinielundar; på afsatserna växa
vinrankor, och i dalarna, utom vanliga fruktträd,
äfven oliver, mandlar, fikon och citroner." G. söder
om Jabbok kallas nu Djebel Djilad, den norra delen,
mellan Jabbok och Jarmuk, Djebel Adjlun.

Giles [djejls], John Allen, engelsk skolman,
författare, f. 1808, sedan 1840 rektor i Sutton,
har utgifvit mer än 160 band, hvilka bl. a. innehålla:
History of the ancient britons (1847), Hebrew records
(1850; 2:dra uppl. 1853), Codex apocryphus novi
testamenti
(1852), Christian records (1854), Vita
quorundam anglo-saxonum
(s. å.), Heathen records to
the jewish scriptural history
(1856) och The writings
of the early Christians of the second century
(1857)
samt öfversättningar från Terentius, Lanfrancus,
Beda och Alfred den store.

Gilfillan, George, engelsk prest och författare, född
1813 i Skotland, död 1878, är bekant såsom förf. till
åtskilliga kritiska afhandlingar, under titeln: A
gallery of litterary portraits
(1846–51). Han har för
öfrigt meddelat biografier och upplysande anmärkningar
till Nichols "British poets" (utgifven i 48 delar)
samt skrifvit Poems and songs; Bards of the bible;
Discourse on Hades; Scottish Covenanters
(1852),
The fatherhood of God (1853), The history of a man
(1856), Christianity and our era (1857), Alpha and
omega
(1860), Life of Walter Scott (1870), History
of british poets
(1876) m. m.

Gilgal, namn på flere orter i Palestina. Den mest
bekanta var israeliternas första lägerställe efter
öfvergången af Jordan (Jos. 4: 19), der de firade den
första påsken i Kanaans land (Jos. 5: 10), och der de
en längre tid hade sitt hufvudqvarter. Detta G. låg
ö. om Jericho. Några fornlemningar på en liten kulle,
Djildjulie, utmärka platsen.

Gilgit, landskap i vestra Hög-Asien, s. om
Karakorum-kedjan och v. om Indus-flodens böjning mot
s., omfattar den 1500–1800 m. öfver hafvet belägna
dalen på ömse sidor om floden G., ett tillflöde
till Indus. Arealen omkr. 6,475 qvkm. Innevånarna,
några tusen till antalet, äro af ariska familjen
och muhammedaner. De förnämsta produkterna äro
hvete, korn, ris, majs, bokhvete, bomull, vin och
åtskilliga sydfrukter. Landet tillhör sedan 1860
Kaschmir. Hufvudorten G., vid floden G., räknar
omkr. 200 hus.

Gilia Ruiz et Pav., bot., växtslägte
af fam. Polemoniaceae, kl. Pentandria L.,
ordn. Monogynia. Dithörande arter äro vanligen
örter med smala eller flikiga blad samt blommor af
vexlande färg. De härstamma alla från Amerika. Flere
arter odlas såsom prydnadsväxter i trädgårdar,
t. ex. G. tricolor Benth. och G. capitata Dougl.
Ldt.

Giljaker (Kin. Kili-mi), ett jägare- och fiskarefolk
i östra Sibirien, kring nedre Amur och på norra delen
af ön Sakalin, af tungusisk stam, ehuru uppblandadt
med aïnos, såsom deras rika hår- och skäggväxt
bevisar. Venjukov uppskattar deras antal till 6,000,
hälften på fastlandet och hälften på Sachalin.

Gill, engelskt rymdmått, = 1/32 gallon. Se d. o.

Gill [sjil], André, fransk karikatyrtecknare, hvars
verkliga namn är Louis Alexandre Gosset de Guines
[-se dö gin], föddes 1840 i Paris, der han studerade
hos Leloir och vid École des beaux-arts samt snart
gjorde sig känd genom sina humoristiska och satiriska
teckningar för i synnerhet tidningen "La lune",
som grundades 1866 och två år derefter omdöptes
till "L’éclipse". Först blefvo literaturens och
teaterns celebriteter föremål för hans skämt. Sedan
öfvergick G. till den politiska karikatyren, som
beredt honom mycken framgång och "L’éclipse" många
konfiskationer. Efter 1870 års krig har han tecknat
äfven för "La lune rousse" och "La petite lune" samt
gjort sig ett namn jämväl som målare. G. skrifver
tillika poesi och har författat bl. a. ett par
teaterstycken.

Gillberg. 1. Härad och tingslag i Värmlands
län, Söder-Sysslets fögderi och domsaga. Arealen
124,175 har. 17,741 innev. (1880), Häradet omfattar
socknarna Gillberga, Långserud, Stafnäs, Högerud,
Glafva, Värmskog och största delen af Svanskog. –
2. Kontrakt i Karlstads stift, omfattande pastoraten
Gillberga med Långserud, Kila med Tveta och Svanskog,
Stafnäs med Värmskog och Högerud samt Glafva. 23,160
innev. (1880).

1. Gillberg, Jakob, kopparstickare, föddes i Värmland
1724. Han genomgick Karlstads gymnasium och vistades
1746–48 som student i Upsala. 1749 började han studera
teckning och ingick snart vid fortifikationsstaten,
der han blef konduktör samt fortfarande flitigt
tecknade och målade. Af hvilken anledning han kom
att äfven studera gravyr, är obekant. Hans första
arbeten af detta slag, några porträtt från 1751 och
följande år, äro ej särdeles märkvärdiga; möjligen
äro de utförda under handledning af Bergqvist. G:s
skicklighet tilltog emellertid ganska raskt,
och han kunde sommaren 1755 afresa till Paris
med offentligt understöd för att utbilda sina
anlag. Der studerade han den högre streckgravyren,
företrädesvis under Laurent Cars, och vinnlade sig
äfven om det då nyss i bruk komna crayonmanéret
samt om raderingskonsten. Under sin vistelse i
Paris, hvilken han äfven begagnat till studier vid
der varande konstakademi, nämndes han 1757 till
löjtnant vid fortifikationen. G. återkom 1758 till
fäderneslandet och började genast vinna anseende såsom
skicklig kopparstickare och etsare. Han inrättade
en undervisningsanstalt för denna konst, i hvilken
en mängd förnäma personer, bland dem dåv. prinsarna,
lärde sig radera landskap. Då Adelcrantz i Febr. 1768
å nyo upplifvade målare- och bildhuggare-akademien,
blef derför G. kallad till ledamot af densamma och
samtidigt nämnd till professor i teckning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:18 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free