Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gima ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikesminister och konseljpresident. Då händelsernas
utveckling lemnade honom bakom sig, utträdde han,
1849, ur miriistèren och blef ambassadör i Paris,
hvilken post han emellertid snart lemnade. Sedermera
uppehöll han sig i Paris till sin död, d. 26
Okt. 1852. G:s första skrifter, Teorica del
sovranaturale (1838), Introduzione allo studio
dello, filosofia, (1839), de på franska mot Lammenay
författade Lettres polémiques (1840), en afhandling
öfver det sköna Del bello (1841) samt Errori
filosofici di Antonio Rosmini (1842), utmärkte sig
för idérikedom och ett vetenskapligt genomförande af
de uttalade principerna. Men det var först hans verk
Del primato civile et morale degl’ italiani (1843), som
gjorde hans namn berömdt öfver hela Italien. Grundidén
i detta verk – der han för öfrigt beskylles för
att hafva smickrat alla partier – är återställandet
af Italiens storhet och makt, dess inre frihet och
oberoende genom påfvedömet. Under påfvens hegemoni
skulle nämligen en konstitutionel monarki införas i de
särskilda staterna, hvarvid Piemont skulle ega den
politiska ledningen. I Prolegomeni (1845) vidrörde
han katolska kyrkans lyten, under det arbetet Del
rinuovamento civile d’Italia (1851) öppet påpekar
Italiens felsteg och gifver vissa fingervisningar
åt Piemonts politik. Il gesuita moderno (1846–47)
medförde jesuiternas förvisningsdom, med hvilken
Pius IX gick i spetsen och Italiens öfrige furstar
följde efter. Vid sin död lemnade G. efter sig ett
ofulländadt arbete, Prosologia, jämte några outgifna
verk, af hvilka sedan utkommit Studi filologici
(1867). Jfr Massari, "Vita di Vincenzo Gioberti"
(1848).
Giocondo [dsjå-], Fra Giovanni, italiensk
arkitekt och ingeniör, f. i Verona omkr. 1433, d. i
Rom 1519, inträdde tidigt i en munkorden, sysselsatte
sig först med vetenskapliga studier samt vände sig
till den bildande konsten, förnämligast arkitekturen,
endast på sina fristunder. Hans vetgirighet dref honom
till Rom, der han i flere år studerade fornlemningar
och minnesmärken af alla slag. Återkommen till sin
födelsestad, byggde han der Palazzo del Consiglio,
en elegant tvåvåningsbyggnad, med fina pilastrar och
i öfre fasaden ornerad med freskoornament. I slutet
af 1400-talet kallades han af Ludvig XII till Paris,
der han byggde ett par bryggor öfver Seine, hvarjämte
han anses hafva byggt Cour des comptes och de äldre
delarna af slottet i Blois. Kallad till Venezia 1506,
byggde han der den berömda Brentakanalen, i hög grad
djerf och beundransvärd, hvarjämte han s. å. utförde
Fondaco de’ tedeschi, tyska köpmännens nederlagshus
(nuv. Dogana l. tullhuset), med pelaregård i
flere våningar samt ursprungligen dekoreradt med
fresker af Giorgione och Tizian. När en eldsvåda
1513 förstört Rialtobron, uppgjorde G. förträffliga
ritningar och planer till en nybyggnad, men en
medtäflare vardt föredragen, och G. lemnade Venezia
i förtrytelse för att aldrig mer dit återvända. Sina
sista lefnadsår tillbragte han i Rom, der han
jämte Rafael och San Gallo hade uppdrag att leda
utförandet af S. Peterskyrkan. Det må tilläggas,
att han bl. a. utgaf en lärd
upplaga af Vitruvius, med 130 afbildningar,
tillegnad påfven Julius II (1511). C. R. N.
Giocoso [dsjå-], Ital., musikt., skämtsamt, lekande.
Gioja [dsjå-], Flavio, skeppare eller lots, bördig
från Amalfi, lefde i början af 1300-talet. G. ansågs
en lång tid för kompassens uppfinnare.
Gioja [dsjå-], Melchiorre, italiensk statistiker,
f. 1767, blef af franska regeringen utnämnd till
föreståndare för den statistiska byrån i Milano och
innehade detta ämbete till 1820, då han afskedades
till följd af sina politiska åsigter. Död 1829. Hans
förnämsta verk är: Nuovo prospetto delle scienze
economiche (1815–19).
Giordani [dsjår-], Pietro, italiensk författare,
f. 1774, d. 1848, var 1808–15 sekreterare vid
akademien i Bologna och utmärkte sig som estetiker,
bref skrifvare, panegyriker och författare af
politiska ströskrifter. Hans arbeten, hvilka till
största delen hafva mycket ringa omfång, gälla
såsom klassiska och prisas mycket, särskildt af
den nyaste italienska kritiken. Berömdt är hans
tal öfver Napoleon 1807. Hans Prose scelte utkommo
1852. Af stort intresse i både politiskt och literärt
hänseende är den af Gussalli 1854 utgifna samlingen af
hans bref: Epistolario di Pietro Giordani (åtta band).
Giordano [dsjår-], Luca, kallad Fa presto, italiensk
målare af neapolitanska skolan, en af de fruktbaraste,
som någonsin lefvat, f. i Neapel 1632, var son till en
medelmåttig målare, Antonio G., hvilken märkte sonens
stora begåfning redan då denne var barn och derför
lät hans undervisning börja mycket tidigt. Gossen
gjorde så snabba framsteg, att han vid 8 år skall
hafva öfverträffat sin fader. Man visar ännu i dag
i S. Maria la Nuova i Neapel två änglafigurer, som
G. skall hafva målat vid denna ålder. De hade blifvit
beställda hos fadern, men under dennes frånvaro
hade Luca på några timmar fullbordat dem. Han kom
tidigt i Riberas atelier och arbetade der så ifrigt
i 9 år, att han på det fullkomligaste kunde härma
sin mästares stil. Men då greps han af längtan att
se sig omkring i verlden. Han lemnade i hemlighet
fädernehuset och begaf sig direkt till Rom, der han
började taga undervisning hos Pietro da Cortona,
hvars manér var raka motsatsen till Riberas. Snart
hade han så fullständigt satt sig in i det nya
målningssättet, med dess akademiska teckning och
milda, glada färger, i motsats till Riberas naturalism
och skarpa kontraster mellan ljus och skuggor, att
han, oaktadt sin ungdom, fick den äran att hjelpa
sin nye mästare i hans arbete. Emellertid uppsökte
fadern honom, och olyckligtvis kom ynglingen åter
under hans spira. Fadern lät honom visserligen i
3 år fortsätta sina studier hos Pietro da Cortona,
men derefter tog han honom med sig till Parma och
Bologna, till Venezia och Florens, der han öfverallt
lät honom kopiera olika mästares taflor, så att
Luca till slut alldeles förlorade hvarje spår till
personlig egendomlighet. "Fa presto!" (skynda dig)
sade fadern, och detta uttryck öfvergick sedan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
