Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Girardin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationale". I April 1871 började G. utgifva "l’Union
française", der han förordade Frankrikes ombildning
till en federativrepublik. Han blef sedan egare af
"Journal officiel" och öfvertog 1874 ledningen af
"La France", i hvilken, särdeles efter majdagarna
1877, den sjutiofemårige redaktören dag efter dag
med sin gamla polemiska styrka och en logisk skärpa,
som äfven i de ytterligaste konseqvenser hade något
bländande, bekämpade Broglie-Fourtous ministèr. I
Dec. s. å. invaldes han af Paris med stor majoritet i
deputeradekammaren och blef ordförande i utskottet
för en revision af presslagarna. Såsom sådan
kämpade han med större ihärdighet än framgång för
sin älsklingsidé, oinskränkt tryckfrihet. – G. gifte
sig 1831 med den talangfulla författarinnan Delphine
Gay (se Girardin,Delphine), som dog 1855. Året
derefter gifte han om sig med en grefvinna af
Tieffenbach, enka efter prins Fredrik af Nassau,
från hvilken han, efter en skandalös rättegång, blef
skild 1872. Död d. 27 April 1881. – Bland den stora
mängden af G:s arbeten må, utom de redan anförda,
särskildt nämnas De la presse périodique au XIX
siècle (1837), De l’instruction publique (1838), La
politique universelle (1852), Questions de mon temps
(1858) och det tillsammans med A. Dumas d. y. såsom
medarbetare skrifna skådespelet Le supplice d’une
femme (1865; "En hustrus straff", s. å., "Skonad
lycka", 1878), hvilket gaf anledning till en häftig
polemik mellan de båda författarna. – 5. Delphine de
G., fransk författarinna, den föregåendes hustru,
f. 1805 i Aachen, var dotter till författarinnan
Sophie Gay och gifte sig 1831. Uppfostrad under sin
moders ledning inom en både i socialt och literärt
hänseende högst lysande krets, gjorde hon sig tidigt
bemärkt genom sitt behag, sin skönhet, sin smak och
sin skaldegåfva. Död 1855. 1822 prisbelöntes hon af
franska akademien för skaldestycket: Dévouement des
médecins français et des soeurs de Sainte-Camille
dans la peste de Barcelone. Af hennes öfriga poetiska
arbeten märkas främst Essais poëtiques (1824–25)
och Le dernier jour de Pompéi (1829). Hon författade
dessutom romaner, af hvilka Le lorgnon (1831–32;
"Lorgnetten", 1839), Contes d’une vieille fille
(1832), La croix de Berny (1846), La canne de
mr Balzac (1836; "Balzacs käpp", 1860), Marguerite
(1853; "Margaretha eller den dubbla kärleken", 1857)
och Il ne faut pas jouer avec la douleur (1853;
"Lek ej med smärtan", 1860) äro de mest kända. Bland
teaterpjeserna förtjena att ihågkommas C’est la
faute du mari (1851), Lady Tartufe (1853; uppförd i
Stockholm s. å.), La joie fait peur (1854; "En farlig
glädje", 1857), Le chapeau d’un horloger (1854;
"Urmakarens hatt" och "En hatt", 1860), Une femme qui
déteste son mari (1856; "En hustru, som afskyr sin
man", 1857). Stor uppmärksamhet väckte hennes, under
pseudonymen "Vicomte de Launay", i tidningen "Presse"
(1836–48) offentliggjorda Lettres Parisiennes. Hennes
Oeuvres complètes utgåfvos 1860–61.
Girardon [sjirardång], François, fransk bildhuggare,
f. 1630 (28), d. 1715, kom först i lära
hos en träsnidare och skar helgonbilder, öfvergick
derefter till stenfigurer och fick slutligen tillträde
till bildhuggaren F. Anguiers atelier i Paris. Efter
studier i Rom återvände han 1652 till Paris, der en
lysande bana för honom öppnades, tack vare Ludvig XIV:s
gunst och det vänskapliga förhållandet till dennes
allsmäktige målare Charles Lebrun. Bland G:s arbeten
må nämnas en grupp för parken i Versailles, kallad
Apollos bad, Richelieus grafvård i Sorbonne (Paris),
utförd 1694 efter ett utkast af Lebrun, och Ludvig
XIV:s kolossala ryttarestod på Vendôme-platsen,
förstörd under revolutionen 1792, men till idén
bevarad genom en liten, lifligt utförd bronsstatyett i
Louvre. Derjämte finnes i Versailles utom den ofvan
nämnda gruppen, som tillhörde G:s yngre dagar, en
mängd dekorativa grupper och enstaka figurer. Den
förnämsta är Proserpinas bortröfvande, hvilken,
såsom grupp betraktad, är uppbyggd med mycken energi
och skicklighet. G. utförde äfven medaljonger
och byster, bland hvilka må nämnas en mästerligt
genomförd marmorbyst af Boileau (i Louvre),
särskildt utmärkt för sin realistiska kraft. –
G:s stil utgör en sammansmältning af den äldre
franska konstriktningen med Berninis, d. v. s. med
barockskulpturens sträfvanden. Totalintrycket
af hans verk blir derför mycket teatraliskt och
ytligt; men han är utmärkt i det tekniska och säker
i behandlingen samt eger onekligen en viss gratie,
hvarjämte, likasom i allmänhet hos den franska konsten
äfven under klassicitetens och förkonstlingens dagar,
ett skarpt öga för natur och verklighet hos honom
icke förnekar sig, när det gäller att uppfatta och
framställa en bestämd lefvande person. – G:s maka,
Catherine Duchemin (d. 1698), var blomster- och
fruktmålarinna. C. R. N.
Giraud [sjirå], Giovanni, grefve, italiensk
lustspelsförfattare, f. 1776, d. 1834, var 1809–
14 generalinspektör öfver teatrarna i Italien
och egnade sig sedermera en tid åt handel. Han
författade efter Molières och Goldonis mönster
lustspel, hvilka vunnit stort erkännande, såsom
Le gelosie per equivoco ("Qui pro quo", 1842),
hans förstlingsarbete, L’ajo nell’ imbarazzo (1807),
Il prognosticante fanatico, La capricciosa confusa
och Don Desiderio. Under titeln Teatro domestico
utgaf han 1823 en samling smärre lustspel, passande
att uppföras vid sällskapsspektakler.
Giresta, socken i Upsala län, Lagunda härad. Arealen
1,955 har. 531 innev. (1880). G. med Gryta utgör ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Upsala stift,
Lagunda kontrakt.
Girge. 1. Provins (mudirije) i Öfre Egypten, mellan
Siut i n. och Kene-Koseir i s. Omkr. 380,000 innev.,
fördelade i 188 byar och 4 städer. Hufvudstad:
Suhag. – 2. Stad i nämnda prov., vid Nilens venstra
strand. Omkr. 10,000 innev. 17 km. längre i s. ligga
ruiner af det forna Abydos.
Girgenti [dsjirdsjenti]. 1. Provins uti Italien,
på sydvestra sidan af Sicilien. Arealen 3,862
qvkm. 308,435 innev. (1876). – 2. Hufvudstad i
nämnda provins, omkr. 4 km. från Medelhafvet. 21,900
innev. (1878).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
