- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1241-1242

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjörwell ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liggande ismassorna, som trycka på de lägre, efter. –
Glaciererna lämpa sig fullkomligt efter dalarnas
form, följa alla dessas krökningar och utfylla alla
deras ojämnheter. När dalen blir trång och smal,
tränger sig glacier-isen tillsammans, och när den
förra vidgar sig, växer äfven den senare ut på
bredden. Om en glacier på något ställe skrider fram
öfver en brantare sluttning, remnar den i en mängd
stycken, men dessa hopläkas åter och sammanpressas
till en fullkomligt tät is, så snart jämnare mark
vidtager. Der en af en glacier utfylld dalgång mynnar
ut i en annan dylik, förena sig de båda ismassorna
till en enda, större. – Glaciererna äro genomdragna
af stundom flere fot breda remnor, hvilka stupa brant
ned mot isens inre och mången gång sträcka sig tvärs
öfver hela isbädden. Ytan är derjämte skroflig och
försedd med större upphöjningar och fördjupningar,
hvilket ofta gör en vandring på glaciererna både
mödosam och farlig. En mängd bäckar, bildade till
följd af isens afsmältning på ytan, sorla här och
der i rännor, som de sjelfva urhålkat. De kunna
emellertid sällan fullfölja sitt lopp länge utan
afbrott, ty merendels träffa de snart på en remna
eller urhålkning i glacieren. De störta då brusande
ned i dennas inre, för att der sannolikt föröka
den ström, som rinner under glacieren, och som
kommer fram ur dennas nedre ände såsom en grumlig,
slamuppfylld ström, den s. k. glacierelfven. –
På ytan af en glacier förekommer nästan alltid
en stor mängd klippblock, stenar och grus, som
vittrat, lossnat och fallit ned på isen från de
angränsande, för frost utsatta bergväggarna och
klippspetsarna. Dessa samlingar af stenar och grus
bilda långsgående vallar, s. k. moräner, sidomoräner,
utefter glacierens båda sidor. När tvänne glacierer
förenas till en enda, sammanföras de båda glacierernas
närliggande sidomoräner och bilda en s. k. midtmorän,

illustration placeholder

Glacier med midt- och
sidomoräner (plan).


som vid isens fortsatta rörelse bibehåller sig
såsom en upphöjd, åsformig vall längs glacierens
midt. Moränerna skydda den underliggande isen mot
afsmältning. Den öfriga, blottade delen af isen
är stundom till den grad afsmält, att moränerna resa
sig 12 till 15 m. öfver den egentliga glacierytan.
Moränernas inre kärna eller stomme utgöres i detta fall
naturligtvis af is, och endast ytan består af grus och stenar.

illustration placeholder

Glacier med midt- och
sidomoräner (tvärprofil).


Äfven enstaka stora stenblock skydda
den del af isen, som de omedelbart betäcka, mot solstrålarnas
inverkan, hvarför isen under sådana stenblock
bibehåller sig, medan den deremot rundt omkring
smälter undan, så att stenen slutligen kommer att
hvila på en fot eller pelare af is. Sådana stora block
på isfötter benämnas glacierbord. – Sido- och

midtmoränerna transporteras framåt, ned till den plats,
der glacieren slutar, hvarest de aflastas och hopa sig

illustration placeholder

Glacierbord.

nedanför samt delvis på glacierens ände, bildande en
ändmorän. Men en icke ringa del
af de på glacierytan befintliga stenarna faller
dessförinnan ned genom de sprickor, som genomdraga
glacieren, och bildar under sjelfva ismassan en af
sönderkrossade bergartsfragment och stenar bestående,
hårdt packad grusbädd, som kallas bottenmorän,
hvilken hvilar omedelbart på bergytan. – Glaciererna
åstadkomma, till följd af den framåtglidande rörelsen
och isens utomordentliga tyngd, en stark afnötning
och slipning på den underliggande berggrunden,
hvari ofta långa fåror, refflor och repor,
s. k. glacier-refflor l. glacier-repor, inristas
af de större och mindre stenar (och gruskorn),
som finnas i bottenmoränen eller äro fastfrusna i
glacierens botten. Dessa stenar blifva också sjelfva
kantafrundade, slipade och försedda med rispor och
repor genom gnidningen eller knådningen dels mot
hvarandra och mellanliggande finare material, dels
mot klippgrunden; de kallas derför glacierstenar
l. glacierrepade stenar, och de utgöra, der de
träffas, ett af de säkraste bevisen för glacierers
forna tillvaro. – Inom Europa förekomma storartade
glacierer i Alperna, särdeles omkring Mont Blanc
och Monte Rosa samt i Berner Oberland. De största,
som förekomma i Alperna, nå en bredd af omkring
5 km. och en längd af vid pass 40 km. I Sverige
finnas glacierer, ehuru jämförelsevis mindre
betydliga, på Sulitelma, Sarjek, Pårtefjällen,
Ålmajalos och Akkavare i Norrbottens län samt på
Helagsfjället i Herjeådalen; de norska, nämligen
Justedalsbräen, Folgefonnen och Svartisen, äro deremot
ganska ansenliga. Islands s. k. skridjöklar uppnå ända
till 20 km. bredd. På Spetsbergen och Grönland hafva
de ännu större utsträckning, så att de der bilda ett
nästan sammanhängande, mäktigt istäcke, inlandsis (se
d. o.). Vid Kap Horn och på Eldslandet gå glaciererna
ända ned till hafsytan, hvilket också är fallet i
de två förutnämnda landen. I Asien, på Himalaja,
förekomma sådana först vid en höjd af 3,270 m. öfver
hafsytan. E. E.

Glacierbord. Se Glacier.

Glacierelf. Se Glacier.

Glacier-refflor l. Glacier-repor. Se Glacier.

Glaciersten. Se Glacier.

Glacis (Fr. glacis [-si], af glacer, glida) l.
fältvall, befästningsk., en långsluttande jordvall, som
anlägges framför och till skydd för betäckte vägen
(se d. o.) vid en fästning, stundom äfven framför
grafven vid en fältbefästning. Glacis en contrepente
[glaci ang kångterpangt] l. motlutande glacis, den
yttre grafsluttningen, om densamma icke, såsom
vanligt, göres brant, utan så långsluttande och
gångbar, att trupper från grafbottnen hvar som hälst
med bred front kunna rycka ut på fältet. I sådant
fall saknas betäckte vägen. O. A. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free