Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gladstone ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröstet rödbrunt, med svarta, af ljusare färg begränsade
spolstreck, magen och undergumpen rostbruna,
med spolstreck af svart färg, och vingpennorna
brunsvarta. Kroppslängden stiger till 64 cm.,
och stjertens sidopennor äro 25 mm. längre än
de mellersta. Denna glada, af hvilken endast två
exemplar anträffats i Sverige, finnes i södra och
mellersta Europa ända upp till Östersjön, håller sig
nästan uteslutande vid vatten och lefver mera af fisk,
ruttna djur och afskräden, hvarför hon ofta kommer
fram till bebodda ställen. Hon uppgifves hafva för sed
att angripa falkar och hökar, som fångat ett rof, och
att genom skrik och flygande omkring dessa förmå dem
att släppa sitt byte, hvilket hon då tillegnar sig.
C. R. S.
Gladstone [glädstån], William Ewart, engelsk
statsman, född i Liverpool d. 29 Dec. 1809,
tillhör en gammal skotsk slägt, hvars namn fordom
skrefs Gladstanes, och är fjerde sonen af Sir John
Gladstone, hvilken vid unga år flyttade öfver från
Skotland till Liverpool, arbetade sig upp till en af
denna stora handelsstads förnämste skeppsredare och
rikaste köpmän, blef ledamot af underhuset, upphöjdes
till baronet (1845) och afled vid mycket hög ålder
(1851). Efter att hafva genomgått skolan i Eton blef
G. 1829 student i Oxford, der han utmärkte sig såväl
för lysande framsteg i klassiska och matematiska
studier som för den vältalighet och passion,
hvarmed han i universitets-ungdomens debatterande
klubb förfäktade de mest ultrakonservativa
åsigter. Hertigen af Newcastle, parlamentsreformens
bittraste motståndare, trodde sig derför göra
torypartiet en stor tjenst, då han vid parlamentsvalen
1832 förmådde den af honom beroende köpingen Newarks
valmän att välja G. till parlamentsledamot. Trots sin
ungdom gjorde sig G. snart gällande i underhuset,
der han höll det ena ultrakonservativa talet efter
det andra. Då Peel i slutet af 1834 bildade ett
torykabinett, utnämndes den blott tjugofemårige
G. till "junior lord of the treasury" och tre månader
senare till understatssekreterare för kolonierna. Men
redan i April 1835 störtades Peels ministèr, och
under de följande 6 åren måste G. nöja sig med
sin plats på oppositionens bänk i underhuset. Han
utgaf 1838 skriften The state in its relations with
the church, hvari han uppställde försvarandet af
den ortodoxa statskyrkan såsom en af regeringens
hufvuduppgifter. G. var på denna tid, såsom Macaulay
1839 skref i "Edinburgh review", "en ung man med
fläckfri karakter och utmärkta parlamentariska
talanger, dessa stränga och oböjliga tories’ hopp,
hvilka blott motsträfvigt och med böjelse för
myteri följa en ledare (Peel), hvars erfarenhet och
vältalighet äro oundgängligt nödvändiga för dem,
men hvilkens försigtiga lynne och moderata åsigter
de afsky". Då Peel 1841 bildade en ny toryministèr,
utnämndes G. till "Master of the Mint" och
vice-president i "The Board of trade", der han 1843
blef president. Följande Peels föredöme, öfvergick
G. under dessa år småningom från protektionism till
frihandelsgrundsatser och inträdde sålunda på den
väg, som med tiden skulle föra honom, "tories’ hopp",
i armarna på det liberala partiet. Då Peels
beslut att upphäfva spannmålstullarna splittrade
torypartiet och föranledde lord Stanley att afgå
ur ministèren. utnämndes G., i slutet af 1845,
till statssekreterare för kolonierna, Han måste nu
underkasta sig omval, hvilket hade den olyckliga
påföljd att han förlorade sin plats i underhuset tack
vare den protektionistiske hertigens af Newcastle,
hans förre gynnares, inflytande öfver Newarks
valmän. Kort derefter måste Peels ministèr afgå. Redan
1847 kom G. åter in i underhuset, denna gång vald af
Oxfords universitet. Jämte frihandelsgrundsatserna
förfäktade G. nu med ifver fredspolitiken, hvarigenom
han alltmer aflägsnade sig från tories. Vintern
1850–51 tillbragte han i Neapel och utgaf derifrån
en skrifvelse till lord Aberdeen. I denna, som väckte
ett oerhördt uppseende, blottade han konung Ferdinand
II:s tyranni i all dess gräslighet. Då lord Aberdeen
i Dec. 1852 bildade en koalitionsministèr af peeliter
och whigs, blef G. finansminister ("chancellor of the
exchequer"), hvilken post han beklädde till 1855, då
koalitionsministèren sprängdes. G:s skicklighet
som finansminister vann snart allmänt erkännande,
i synnerhet som han vinnlade sig om att genom
införseltullarnas afskaffande eller nedsättande minska
lefnadskostnaden för den arbetande klassen, hvilket
lade första grunden till den stora popularitet,
som sedermera skulle komma honom till del. Då efter
den toryistiska Derbyministèrens fall (Juni 1859)
Palmerston bildade ett liberalt kabinett, blef G. åter
finansminister. Såsom sådan delar han med Cobden,
Napoleon III och Rouher äran att hafva bragt till
stånd 1860 års fransk-engelska handelstraktat. Vid
de allmänna valen 1865 återvaldes G. ej af Oxfords
universitet, som han representerat i 18 år, men valdes
i stället af Lancashire. Då efter Palmerstons död
(hösten 1865) lord John Russel blef premierminister,
vardt G. det ministeriella partiets ledare i
underhuset. Men när det af ministèren framlagda
förslaget till en ny parlamentsreform förkastades
af underhuset, måste Russelska ministèren afgå (Juni
1866), och G. blef nu den liberala oppositionens chef
i underhuset. Den sedan länge existerande rivaliteten
mellan G. och Disraeli, torypartiets snillrike
ledare i underhuset, blef från denna tid och allt
intill Disraelis död (d. 19 April 1881) bestämmande
för Englands historia. Efter två års häftiga strider
lyckades G. tillfoga torykabinettet, hvars chef äfven
till namnet Disraeli var efter lord Derbys afgång i
Febr. 1868, ett stort parlamentariskt nederlag, i det
underhuset d. 18 Juni 1868 antog den af G. föreslagna
och af ministèren bekämpade billen om den irländska
statskyrkans upphäfvande. Disraeli upplöste underhuset
och utskref nya val. Vid dessa blef visserligen
G. slagen i Lancashire, men han valdes i stället i
Greenwich, och utgången af valen i deras helhet var
förkrossande för Disraeli och torypartiet. I det
nya underhuset var det liberala partiet mer än 100
röster starkare än det konservativa. Torykabinettet
måste derför afgå, och G. fick i uppdrag att bilda
en liberal ministèr (Dec. 1868). Fred med utlandet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
