Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasfabrikation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handel och industri, förnämsta staden i Skotland,
ligger på ömse sidor om floden Clyde, 32,5 km. från
dess mynning. 511,532 innev. (1881), oberäknadt
förstäderna. De äldre, lägre liggande stadsdelarna
jämte några förstäder äro trånga och smutsiga samt
bebodda af en talrik arbetarebefolkning, de högre
belägna delarna deremot hafva breda, luftiga gator och
praktfulla hus. Bland märkligare byggnader må nämnas
den gotiska katedralen (invigd 1197), börshuset, med
korintisk portik, Skotlands bank och stadshuset. De
förnämsta undervisningsanstalterna äro universitetet,
stiftadt 1450 af biskop Turnbull och nu inrymdt i en
nyuppförd praktbyggnad, samt "Anderson’s college"
(stiftadt 1795 af prof. J. Anderson). G:s läge vid
en segelbar flod, vid en jernvägsknut och kanaler
samt i närheten af rika stenkols- och jerngrufvor
är synnerligen gynsamt för handel och industri. Den
sistnämnda är ock så storartad, att G. täflar med
Englands största fabriksstäder. 1872 funnos 3,121
fabriker och industriella anläggningar, hvilka
sysselsatte 114,864 arbetare. Första platsen intogo
bomullsspinnerierna och bomullsväfverierna, hvilka
sysselsatte 15,896 arbetare, samt ylleväfverierna
(6,176 arbetare). I jernverken och maskinverkstäderna
arbetade s. å. 13,857 personer, och på skeppsvarfven,
från hvilka vissa år hälften af den i Storbritannien
byggda flottan utgått (1873: 232,926 tons af 453,543
tons), 13,031 personer. Dessutom finnas stora
kemiska fabriker, sockerraffinaderier m. m. Stadens
handel omfattar hufvudsakligen utförsel af egna
fabrikat, jern och kol samt införsel af majs,
hvete och andra näringsämnen jämte trävaror och
råämnen för industrien. Värdet af införseln steg
1879 till omkr. 200 mill. kr. och af utförseln
till 160 mill. kr. S. å. inlupo 16,265 fartyg om
2,680,000 tons. Stadens egen handelsflotta räknade
s. å. 1,175 fartyg om 760,913 tons. Fordom kunde
blott smärre fartyg anlöpa staden, hvarför 1662
hamnen Port Glasgow (27 km. nedanför staden) anlades,
men nu kunna, efter Clydes upprensning, fartyg af
6,6 m. djupgående inlöpa i G:s dockor. – G. var
till 1200-talet endast ett fiskläge. Det sannolikt
1046 der grundade biskopsstiftet upphöjdes 1491 till
ärkebiskopsstift. G:s nuvarande storhet började med
Englands och Skotlands förening (1707), som för staden
öppnade handeln med Nord-Amerika och Vestindien,
förut ett monopol för de engelska hamnarna. I slutet
af 1600-talet hade staden omkr. 10,000 innev.,
1801 77,385, 1821 147,043 och 1881, med förstäder,
omkr. 600,000 innev.
Glasharmonika. Se Harmonika.
Glasig fältspat. Se Fältspat.
Glaskopf, miner., en benämning på vissa
slags jernmalmer, härledande sig från det hårda,
glänsande brott och de rundade former, såsom klot-,
njur-, druf-forrn, hvilka karakterisera dessa
varieteter. Glaskopf förekommer i naturen af tvänne
olika slag, nämligen rödglaskopf, eller vattenfri
jernoxid, Fe2O3, med stänglig eller trådig textur
och krumskålig afsöndring, samt brun glaskopf, eller
vattenhaltig jernoxid, Fe2O3 + 3H2O, af liknande
textur med den föregående
och med krumskålig afsöndring, som tvärt afskär
trådarnas riktning. – Båda dessa varieteter tillhöra
hufvudsakligen de yngre sedimentära formationerna och
förekomma i större qvantiteter flerstädes i Tyskland,
England, Skotland och Spanien äfvensom i vissa trakter
af Asien, Afrika och Amerika. I Sverige förekomma
de endast som mineral bland andra jernmalmer; brun
glaskopf finnes dock äfven i ett större lager vid
Örnstolså i Jämtland. Brun glaskopf är sannolikt en
sönderdelningsprodukt af andra jernhaltiga mineral,
såsom jernspat, svafvelkis, magnetkis o. s. v.
C. A. D.
Glaskroppen (Lat. corpus vitreum) l. Glasvätskan,
med., är en genomskinlig, tjockflytande massa, nästan
strukturlös, som intager större delen af ögat. Dena
kropps främre begränsning utgöres af kristall-linsen
och dennes upphängningsband eller upphängningshinna
(zonula Zinnii). Glaskroppen utgör en del af medlen
för ljusets brytning i ögat, och på dess klarhet
beror äfven, till en del, om synförmågan är god eller
ej. Fördunklingar i densamma förekomma ej sällan,
beroende på flerehanda orsaker; i vissa fall kan
den blifva helt och hållet vattentunn, båda delarna
ej sällan i starkt närsynta ögon. Mot glaskroppens
sjukdomar förmår i regel konsten litet eller intet.
Rsr.
Glaskörsbär (T. glaskirschen). Se Körsbär.
Glasmikrometer (af Grek. mikros, liten, och metron,
mått), fys., en på glas uppdragen fin skala, som
begagnas för att bestämma storleken af mikroskopiska
föremål.
Glasmålning. Enligt ordalydelsen borde uttrycket vara
liktydigt med målning på glas i allmänhet, men enligt
vedertaget språkbruk förstås med glasmålning antingen
en sådan, i hvilken bilderna äro sammansatta af
bitar af färgadt genomskinligt glas, eller en sådan,
i hvilken de äro utförda i genomskinliga smältfärger
på en glasyta. I båda fallen genomsläppes ljuset,
hvilket ej är händelsen med den målning i
emaljfärger på dryckeskärl o. d., hvilken omtalas under
art. Glasfabrikation. Glasmålning blir till följd
deraf i det närmaste liktydig med fönstermålning;
den har ock till sitt hufvudsakliga verksamhetsområde
haft de stora medeltidskatedralernas fönster. – Bruket
att till fönster begagna färgadt glas är gammalt och
omtalas redan på 300-talet. Sannolikt har det till en
del haft sin anledning i svårigheten att åstadkomma
rent ofärgadt glas. De äldsta fönstren af färgadt
glas få vi tänka oss utförda som ett slags mosaik,
bildande enkla geometriska mönster. Glasfönster med
figurframställningar omtalas från 900-talet (Reims),
men kunna möjligen vara äldre. Antagligen voro de dock
utförda enligt samma princip som de förut nämnda,
d. v. s. så, att hvarje färgparti motsvarades
af en särskild glasbit. Munken Theophilus, som
sannolikt lefde på 1000-talet, omtalar i sin bok:
"Diversarum artium schedula", ett vigtigt arbete för
kännedomen om den tidigare medeltidens konstteknik,
äfven glasmålningskonsten; men han känner ännu endast
en smältbar färg, nämligen s. k. svartlod, hvarmed
konturer, skuggningar, mellantoner o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
