Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glass ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glasyr (Fr. glaçure, af glace, is, spegel), tekn.,
ett glänsande, hårdt öfverdrag, som anbringas på
lervaror för att gifva dem en vacker yta och göra dem
ogenomträngliga för vatten. Glasyren utgöres liksom
glas af en genom smältning åstadkommen blandning af
kiselsyrade salter, ehuru dess smältningstemperatur
vanligen är mycket lägre än glasets. Beståndsdelarna
i olika slags glasyrer äro olika efter de ändamål,
hvartill de skola användas. Oftast ingår emellertid
blyoxid som en af de vigtigaste baserna för
att åstadkomma den nödiga lättsmältheten. Andra
beståndsdelar, som ingå i olika sorter glasyrer, äro
sand, qvarts, lera, glas, kaolin, fältspat, koksalt,
krita, hvartill komma åtskilliga metalloxider, såsom
tennoxid, jernoxid. koboltoxid, brunsten o. s. v.,
för att bibringa glasyren olika färger. Flere eller
färre af dessa beståndsdelar sammansmältas för olika
ändamål i vissa proportioner. Den smälta massan
finmales derefter och uttvättas samt utröres med
vatten och anbringas på ytan af kärlen genom dessas
neddoppning i massan, hvarvid vätskan instipes i det
porösa lergodset och glasyrmassan qvarstannar på
ytan. Glasyrmassan kan också strykas öfver kärlen
och bör då vara af tjockare konsistens. För simpelt
krukmakaregods siktas endast det torra glasyrpulvret
öfver kärlen. Derefter utsättas de sålunda
öfverdragna pjeserna i en ugn för så hög temperatur,
att glasyren smälter. – Ett annat slags glasyr är
den s. k. saltglaseringen, som anbringas på kärl af
eldfast lera på sådant sätt, att under bränningen
koksalt inkastas i ugnen, hvarvid natronet i det
förflyktigade saltet förbinder sig med kiselsyran
och lerjorden på kärlens yta samt bildar ett
ganska starkt och ogenomträngligt öfverdrag. Vid
Höganäs i Skåne bedrifves tillverkningen af
saltglaserade kloakrör i ganska stor skala.
C. A. D.
Glasögon, konstmässigt slipade glasskifvor, hvilka
användas till rättande af fel i ögats ljusbrytning
och derigenom till förbättring af synförmågan. De
äro antingen konvexa eller konkava; i bägge fallen
kan den ena ytan vara plan. Ännu mera sammansatta
glas begagnas äfven understundom. De konvexa glasen,
liksom konvexa linser i allmänhet, förena parallela
ljusstrålar till glasets brännpunkt, divergerande
till svagare konvergenta o. s. v. ögat, som alltid
befinner sig emellan glaset och brännpunkten,
uppfattar t. ex. ljusstrålar, som utgå från en
närbelägen punkt, såsom om de komme från en mera
aflägsen. Derigenom möjliggöres för långsynta ögon
seendet af närliggande föremål. De konkava glasögonens
verkan är alldeles motsatt. Glasens styrka bestämdes
förr genom brännpunktens läge. N:r 48 var sålunda
ett mycket svagt glas af 48 tums brännvidd;
n:r 24 dubbelt så starkt, emedan brännvidden var
endast hälften så stor; än starkare voro n:r 8, 6,
4 o. s. v. Denna bestämning var både vetenskapligt
oriktig och praktiskt vilseledande. Man har derför
i senare tider bestämt glasens nummer på annat sätt
och lagt den s. k. dioptrien (en lins med en meters
hufvudbrännvidd) till grund derför. Ett glas n:r 1
har sålunda en brännvidd af 1
m. Dubbelt så starkt är n:r 2, och för hvarje nummer
tillkommer precis 1 dioptri, hvarigenom skilnaden
mellan hvarje nummer är konstant, hvilket alls icke
var förhållandet med det gamla beteckningssättet,
då n:r 36 motsvarade det nuvarande n:r 1, n:r 24
det n. v. n:r 2, n:r 12 det n. v. n:r 3 o. s. v. De
vanliga glasögonen äro slipade på sferer och deras
brytning densamma rundt om, i alla diametrar.
Men det gifves äfven glas, som äro slipade på
cylindrar och derför bryta ljusstrålarna endast i en
diameter. Sådana glas användas för personer, som lida
af astigmatism (se d. o.). – Uppfinningen af glasögon
är ganska gammal. Den torde hafva gjorts mellan
1280 och 1320 samt tillskrifves än den florentinske
bankiren Salvino Armati, än munken Alessandro di
Spina. Rsr.
Glasögonkaimanen, Alligator sclerops, zool., blir 3
m. lång och är således en af de mindre arterna bland
krokodildjuren. Han igenkännes på en tvärlist vid
ögonens framkant, de i kägelformig spets utdragna öfre
ögonlocken och fem rader benknölar i nacken. Färgen är
ofvan mörkt olivbrun, med gråaktig marmorering, under
gröngulaktigt hvit. Glasögonkaimanen förekommer i
Brasiliens norra delar, nordöstra Peru, Guyana och
på ön Guadeloupe. Man har ofta förblandat honom med
den likaledes i Syd-Amerika förekommande Jacaren,
Alligator latirostris, och det är svårt, ofta
omöjligt, att afgöra till hvilkendera arten de af
resande lemnade beskrifningama hänföra sig. Denne
alligator trifves i stillastående vatten och sakta
flytande strömmar samt är på grund deraf mycket
allmän i de stora skogskärren inuti landet. Sällan
jagas han, enär han icke är af något värde för
menniskan. Dock ätes hans kött, som är hvitt
och liknar fiskkött. Det är likväl förbundet
med svårighet att be mäktiga sig honom, enär han,
liksom de öfriga arterna af samma slägte, är mycket
seglifvad och genast går åt bottnen, om han anskjutes
i vattnet utan att straxt dö. Anträffas han deremot
på land, är han lätt att döda, ty han låter der utan
motstånd slå ihjäl sig. Också fruktas han så litet
af innevånarna i de land, i hvilka han förekommer,
att man utan ringaste betänkande der badar i floderna.
C. R. S.
Glasögonormslägtet, Naja, zool., omfattar några
bland de giftigaste arterna inom ormarnas talrika
ordning. De hafva långsträckt, rundad, på midten
något tjockare, undertill platt kropp, hufvudet
litet, halsen föga afsatt från detsamma, stjerten
långt utdragen, ögonen af måttlig storlek och
försedda med rund pupill, näsborrarna stora, belägna
mellan hvar sina två plåtar. Hufvudet är täckt med
stora, regelbundna plåtar, kroppen ofvan försedd med
snedt ställda fjäll och under med stora, enradiga,
mot stjertspetsen tudelade plåtar. Munnen är
jämförelsevis liten; gifttänderna äro af medelmåttig
längd och fårade. Dithörande arter äro egendomliga
derigenom att de kunna utvidga halsen skifformigt,
i det att de rikta de åtta främsta refbenen åt
sidorna. Dervid hålla de framkroppen lodrätt och
hufvudet vågrätt; bakifrån sedda, tyckas de då bära
en rund hatt, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
