Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gleerup ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gleukometer (af Grek. glevkos, must, och metron,
mått), fys., är en areometer (se d. o.) med skala
och nyttjas till att utröna sockerhalten i drufsaft.
Gleyre [glär], Marc Charles Gabriel, fransk
historiemålare, född i franska Schweiz 1806, död i
Paris 1874, blef 1824 lärjunge hos Hersent, reste 1825
till Italien och derifrån till Orienten samt återkom
först 1833 till Frankrike. År 1840 utställde han
Johannes på Patmos och 1843 Le soir, som inköptes till
samlingen i Luxembourg. G. hade gjort flitiga studier
och var en i hög grad kunnig och insigtsfull målare,
men den skapande kraften var honom tillmätt i allt för
ringa grad, och han producerade med ansträngning. Bäst
lyckades han med sådana ämnen, i hvilka det mindre var
fråga om ett betydelsefullt innehåll, än om en utan
allt tvång skapad skön, ideal form, såsom t. ex. Echo
och Bacchantinnornas dans, hvilken flere gånger
mångfaldigats medelst gravyr. För hans grundliga
talang skulle enkla monumentala framställningar
med ideala ämnen hafva passat bäst. Men han var en
anspråkslös man och sträng republikan, som aldrig
trängde sig fram och aldrig mottog något uppdrag
af Napoleon III:s regering. Med sin säkra artistiska
bildning och sin allvarliga uppfattning af konsten
blef G. deremot en utmärkt lärare med stor betydelse
såsom skolbildande mästare, och ur hans atelier
hafva många af de s. k. neogrekerna framgått.
C. R. N.
Gliadin. Se Gluten.
Gliddon, George Robins, amerikansk egyptolog, född
i England 1809, d. 1857, tillbragte en stor del af
sin tid i Egypten, i egenskap af Förenta staternas
konsul, och sysselsatte sig derunder med studier
af landets fornminnesmärken samt lemnade vigtiga
bidrag till kännedomen om dem. Bland hans skrifter
märkas An appeal to Europe against the destruction of
egyptian monuments by Mehemet Ali (1841), Discources on
egyptian archaeology (s. å.), Otia aegyptiaca (1849)
och Ancient Egypt (1850).
Glidning l. slip (Eng. slip), sjöv., skilnaden mellan
det vägstycke ett ångfartygs propeller eller hjul
(d. v. s. motståndpunkten på skoflarna) skulle
tillryggalägga, i fall vattnet ej gåfve sig undan,
och den våglängd fartyget verkligen går. Glidningen är
i allmänhet positiv, d. v. s. fartygets hastighet är
mindre än propellerns eller hjulens, men kan stundom
vara negativ, till följd deraf att den omgifvande
vattenmassan får en rörelse med fartyget eller
deraf att vinden bidrager till dettas hastighet.
O. E. G. N.
Glimmer, miner., en grupp af talrika mineralspecies
och varieteter, utmärkta deraf att de kunna med
lätthet delas i de tunnaste blad, lameller eller
fjäll, hvilka äro mer eller mindre genomskinliga
och elastiska. Glimmerarterna äro i allmänhet
vattenfria eller föga vattenhaltiga silikat (oftast
singulosilikat) af lerjord, magnesia, jernoxidul,
kali, lition m. m. och innehålla derjämte en ringa
mängd fluor. Glimmerarterna delas i följande
hufvudgrupper: kaliglimmer (muscovit, tvåaxlig
glimmer), som tillhör
rombiska eller monoklinometriska systemen och
vanligen bildar sexsidiga taflor af hvit eller
grönaktig färg; litionglimmer (lepidolit), som
sannolikt är rombisk och utmärkes af rosenröd färg
och litionhalt, samt magnesiaglimmer (biotit,
enaxlig glimmer), som är hexagonal, grön, brun
eller svart. Kaliglimmer är allmännast och utgör
en integrerande beståndsdel i gneis och granit samt
bildar med qvarts glimmerskiffer. Storbladigt utbildad
kaliglimmer träffas vid Utö, Ytterby, i Bohuslän,
i Sibirien m. fl. st. Litionglimmer är sällsynt
och anträffas i Sverige vid Utö jerngrufvor,
utomlands i Mähren, Sachsen, Nord-Amerika
o. s. v. Magnesiaglimmer förekommer mera sällsynt
än kaliglimmer, hufvudsakligen i eruptiva bergarter.
P. T. C.
Glimmerskiffer, petrogr., en hvit, ljusgrå, gulaktig
eller mörkgrå bergart, bestående af mineralen glimmer
och qvarts, som äro ordnade i parallella, vanligen
mycket tunna lameller på sådant sätt, att en mycket
tydlig skiffrighet eller klyfbarhet i en viss riktning
uppkommer. Qvartsens närvaro är för det mesta ej
märkbar annat än i tvärbrottet. – Den förekommer inom
Sverige ganska allmänt, dels såsom lager i gneis,
dels såsom sjelfständig bildning i hela berg och
fjällsträckningar (Norrland). Der glimmerskiffern
låter klyfva sig i tunna, jämna plattor, användes
den till takskiffer (Glafva skifferbrott i
Värmland och Nordöns i Bohuslän). Är bergarten,
genom inblandning af talk, mera osmältbar, begagnas
den till s. k. ställsten för masugnar. – Till gneis
och till den ytterst finkorniga, lagrade bergarten
eurit bildar glimmerskiffern ofta öfvergångar.
E. E.
Glimminge, gods i Vallby socken, Kristianstads län,
bestående af Glimmingegård, 5 1/2 mtl frälse, med
underlydande Glifarp, 1 3/8 mtl, och Vallby, 4 9/16
mtl. Taxeringsvärde 470,350 kr. (1876). Arealen
omkr. 740 har. Gården har ett (numera till
magasin användt) fast stenhus, Glimmingehus,
som 1499 uppfördes af danske höfvidsmannen Jens
Holgersson Ulfstand och är ett bland de bäst
bevarade fornminnen i Sverige. (Se Borg.) En
utförlig och noggrann beskrifning deraf lemnar
Brunius i "Skånes konsthistoria för medeltiden"
(sidd. 434–461). Glimmingehus är 30 m. långt, 12
m. bredt, 15 m. högt från marken till takfoten och
25,8 m. till gafvelspetsen. Det är uppfördt i fyra
våningar af hård sandsten, med hörnstycken, dörr-
och fönsteromfattningar samt trappor af finhuggen
kalksten från Gotland. Yttermurarna äro nederst 2,38
m., öfverst 1,8 m. tjocka, mellan murarna 0,6–1,2
m. och gafvelröstena, som hvardera hafva 13 tinnar,
1,14 m. i tjocklek. Det yttre är mycket enkelt. –
Den förste kände egaren till G. är Jens Holgersson
Ugerup, i midten af 1300-talet. Genom hans dotter
kom det till Gerdt Minchwitz, stamfader för slägten
Ulfstand. Sedermera öfvergick det till slägten
Rosencrantz och slutligen till slägten Beck-Friis,
tills det 1834 såldes på auktion, och lagman T Sylvan
blef egare af detsamma. Nuvarande egaren är dennes
måg kammarherre Holger Rosencrantz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
