Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gobineau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Goda-Hoppsudden, bergudde i södra Afrika, v. om
Afrikas sydspets, kap Agulhas, under 34° 43’
s. br. och 18° 30’ ö. lgd fr. Greenw. B. Diaz, som
kringseglade udden 1486, kallade den Cabo de todos
los tormientos (alla stormars udde), hvilket namn
af Portugals framsynte konung Johan II ändrades till
Cabo de buena esperanza, d. v. s. Goda-Hoppsudden.
Godard [gådar], Benjamin Louis Paul, fransk
kompositör, f. 1849, studerade violin för R. Hammer
och harmoni i konservatoriet under Reber 1863–67
samt har sedan egnat sig åt komposition af
sånger, pianosaker och kammarmusik. En intagande
Concerto romantique för violin med orkester
har genom Paul Viardot blifvit känd i Sverige.
A. L.
Godaveri (Godavari). 1. Förnämsta floden på Dekan
i Främre Indien. Den rinner upp på östra sidan af
vestra Ghats (presidentskåpet Bombaj), flyter, i
östsydöstlig hufvudriktning, genom Nizains rike, sedan
på gränsen mellan detta och Centralprovinserna och
slutligen genom presidentskapet Madras samt faller ut
i Indiska oceanen genom flere armar. Längd omkr. 1,450
km. Flodområde omkr. 290,000 qvkm. Bifloder:
fr. h. Mandjera, fr. v. Pranhita (bildad genom
föreningen af Varda och Vainganga), Indravati, Sal
och Sabari. Klippor på flere ställen i flodbädden
göra, att flodens öfre lopp ej är segelbart, och
försök, som blifvit gjorda att genom kanaler kringgå
dessa hinder hafva hittills ej medfört något större
resultat. Deremot hafva i mynningsområdet flere
kanaler (med en sammanlagd längd af 850 km.) blifvit
gräfda dels för bevattning af ett förr under torra
år för hungersnöd utsatt område, dels i handelns
intresse. Sedan 1864 står G. genom kanal i förbindelse
med Kistna. – 2. Distrikt i presidentskapet Madras,
på ömse sidor om ofvannämnda flods nedre lopp. Arealen
19,024 qvkm. 1,592,939 innev. (1871). Hufvudprodukter
äro ris, jute, hampa, tobak, sockerrör och indigo.
Goddam [gåddäm], Eng. (egentl. God damn), "Gud fördöme
mig!", en vanlig svordom hos engelsmännen.
Goddard, Arabella, engelsk pianist, f. 1838,
studerade under Kalkbrenner och Thalberg, hvarjämte
musikkritikern W. Davison – med hvilken hon senare
blef gift – utbildade hennes smak och stil i
föredraget af klassiska kompositioner, särskildt
Beethovens, hvars sista sonater hon första gången
spelade i England. Redan 1850 gjorde hon med lycka
sin debut och har sedermera blifvit erkänd såsom
Englands förnämsta pianist. Hon har gjort åtskilliga
konstresor: 1854–55 i Tyskland och Italien, 1873–76
i Amerika, Australien och Ostindien. A. L.
Gode, Isl. Goði, den i norröna literaturen
vanligaste benämningen på isländska höfdingar,
som under hedna tiden i sin hand förenade såväl
presterlig som juridisk, politisk och administrativ
myndighet. Namnet goði härledes af goð, gud,
och betyder gudstjenare, prest, samt motsvarar
fullständigt det gotiska gudja, hvarmed Vulfila
öfversätter det grekiska hierevs. Härmed är således
godens presterliga ämbete
närmast angifvet, och ännu tydligare framhålles detta
i den äfvenledes använda fullständigare benämningen
hofgoði (tempelprest). Andra förekommande
benämningar äro goðorðsmaðr, fyrirmaðr, yfirmaðr,
eller helt enkelt höfðingi. Godens ämbete och
myndighet uttryckas med orden goðorð, mannaforráð
eller riki. Hans underlydande benämnas
undirmenn eller þingmenn och sägas utgöra en þinghá eller
þingmannasveit. De mäktigaste bland Islands kolonister
(de s. k. landnamsmännen) uppbyggde vid sin ankomst
dit gudatempel (Isl. hof) och blefvo sjelfva prester
vid den der förrättade tempel- och offertjensten eller
hade redan i Norge varit tempelföreståndare. Till
dessa anslöto sig i främsta rummet de underlydande
män, som följt dem vid utvandringen och sedan på
Island tagit bostad inom deras egoområde (landnam)
samt sålunda stodo i ett afhängighetsförhållande
till dem. Andra landnamsmän, som icke mäktade
uppföra ett eget hof eller som icke sjelfva hade
tillräckligt anseende att samla en menighet omkring
sig, anslöto sig äfvenledes till någon närboende gode
och blefvo hans tingsmän. Till godens presterliga
funktioner hörde, att han skulle underhålla templet
(Isl. varðveita hofit) samt på sin bekostnad anskaffa
allt det, som erfordrades till offerfesterna, vid
hvilka det tillkom goden att presidera. För allt
detta egde goden likväl rätt att af sin menighet
uppbära en tempelskatt (Isl. hoftollr). Han
skulle äfven förvara och bära den heliga ring
(stallahringr), hvilken man borde vidröra vid all
rättslig edgång. Godens myndighet var icke allenast
presterlig, utan äfven, och detta företrädesvis,
juridisk och administrativ. På sistnämnda funktioner
syfta uttrycken mannaforráð, fyrirmaðr, höfðingi,
þinghá o. dyl. närmast. Såsom juridisk ämbetsman
skulle goden lysa tingsfrid eller helga tinget samt
leda dess förhandlingar, utnämna domare i dit instämda
mål samt vaka öfver rättegångsordningens vederbörliga
iakttagande. I administrativt hänseende var goden att
betrakta såsom sina tingsmäns höfding eller styresman;
goden sades vara pligtig att gifva sina underlydande
traust, d. v. s. skydd och bistånd, hvaremot dessa
voro skyldiga att lemna sin gode lið, d. v. s. hjelp
och följe. Goden skulle inom sina tingsmäns område
utöfva heraðsstjórn, d. ä. sörja för ordning och fred
inom godordet, bilägga uppkommande tvistigheter och
försvara hvar och en mot förnärmelser af en mäktigare
motståndare; vidtaga lämpliga åtgärder vid inträffande
missväxtår; medgifva eller förbjuda gemenskap med
främmande handelsfartyg samt bestämma prisen vid
varornas försäljning o. s. v. För att kunna uppfylla
alla dessa olika åligganden var det nödvändigt för
goden att ofta sammanträffa med sina tingsmän, och
dessa voro derför skyldiga att fritt herbergera goden
och hans vanligen talrika sällskap under färderna
inom häradet samt att ansluta sig till hans följe,
om han fordrade det. På godens färder till alltinget
skulle minst niondedelen af tingsmännen medfölja. Till
en början egde ingen gemenskap rum mellan de särskilda
godorden, hvilka sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
