Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gobineau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildade liksom små statssamfund för sig sjelfva. Hvar
och en följde den lag och rätt, som hans gode hade
medfört från Norge. Vid konflikter mellan medlemmarna
af olika godord måste derför vapnen fälla utslaget,
så ofta det ej lyckades godarna att mäkla fred. Deraf
uppstod en naturlig önskan att erhålla en för hela
landet gällande lag och att inrätta en högre instans,
hvarest alla uppkommande tvister kunde slutligen
afdömas. Vid landnamstidens slut (omkr. 930)
förenades godorden till ett statsförbund, och ett för
hela landet gemensamt ting, det s. k. alltinget
(se d. o.), blef inrättadt. Samtidigt dermed
ordnades landets statsrättsliga förhållanden så,
att godorden fördelades i vissa kretsar och deras
antal begränsades. Man indelade nämligen Island
i fyra fjerdingar, hvarje fjerding i tre tingslag
eller härad, þingsóknir (nordfjerdingen var dock
delad i fyra), och hvarje tingslag omfattade
tre godord, således inalles 13 þingsóknir och
39 godord. Sedermera, vid inrättandet af
femtedomen (se d. o.), tillkommo 12 nya
godord, hvilka dock icke i allo hade samma
företrädesrättigheter som de gamla. De till ett
tingslag hörande höfdingarna kallades samtingsgodar
och utöfvade gemensamt ledningen af häradets ting,
det s. k. vårtinget. Medlemmarna af den på detta
ting dömande nämnden utsagos af godarna. När ett
mål af någon anledning icke kunde slutligen afgöras
på tinget, hänsköts det till högre domstol. Under
isländska statsförfattningens tidigaste period synes
hvarje fjerding haft en sådan högre instans i ett
s. k. fjerdingsting, men denna inrättning kom snart
ur bruk. Högsta dömande instansen utgjordes af de på
alltinget inrättade fjerlingsdomarna (se d. o.),
hvilkas medlemmar utsagos af de 39 höfdingar, som
innehade de äldre godorden. I utseendet af ledamöterna
i den senare inrättade femtedomen deltogo äfven
de nya godordens innehafvare. I den lagstiftande
afdelningen af alltinget eller den s. k. lagrättan
(Isl. lögrétta), der alla frågor om landets gemensamma
lagar såväl som dess politiska och administrativa
styrelse afgjordes, voro godarna sjelfskrifne
ledamöter, hvarjämte hvar och en af dem hade att utse
två bland sina tingsmän till rådgifvande bisittare
i lagrättan. Utom ofvannämnda vårting hölls inom
hvarje tingslag en sammankomst, leið, vid hvilken
goden egde att för de tingsmän, som ej öfvervarit
alltingets förhandlingar, kungöra alla vigtigare der
handlagda ärenden. – De isländske höfdingarnas makt
öfver sina tingsmän måste anses hafva en öfvervägande
privaträttslig karakter. Grundläggandet af ett hof
eller tempel var en privat sak, och det berodde
på de kringboendes fria vilja att ansluta sig till
tempelegaren och varda hans tingsmän. Derutinnan
skiljer sig det isländska godordet från sin förebild,
den fornnorska hersevärdigheten. Äfven den sistnämnda
grundade sig visserligen på besittningen af den
odalgrund, hvarpå häradshofvet stod, men i viss mån
betraktades detta som en för häradet eller fylket
gemensam egendom. Norges gamla fylken och härad voro
ock geografiskt bestämda områden, under det
att de isländska godorden alltid bevarade prägeln
af rent personliga associationer, utan någon fast
territorialbegränsning. Hvar och en hade frihet att,
med iakttagande af laga former, utträda ur ett godord
och öfvergå till ett annat, liksom å andra sidan goden
egde rätt att visa en tingsman bort från sig. Såsom
den norska hersevärdigheten, så var ock det isländska
godordet ärftligt, men detta betraktades dessutom
fullständigt såsom ett reale och kunde derför såsom
hvarje egendom delas mellan arfvingar, köpas,
säljas, bortskänkas o. s. v. Äfven qvinnor och
öfvermagar kunde sålunda ega godord, ehuru de icke
fingo personligen utöfva dess funktioner, utan måste
skaffa sig ställföreträdare. När flere egare innehade
ett enda godord, måste naturligtvis vederbörande
turvis fungera. Namnet góði var icke nybildadt af de
isländske nybyggarna, utan var kändt äfven i Norge
och Danmark. På Island behölls den traditionella
benämningen äfven efter kristendomens införande,
då godarnas utöfning af prestämbetet naturligtvis
upphörde. Godens myndighet var den grundpelare,
hvarpå hela den isländska statsförfattningen hvilade,
men dess privaträttsliga karakter, dess säljbarhet
och delbarhet, som å ena sidan medförde en långt
gående splittring, å den andra möjliggjorde hopandet
af flere godord på en hand, bidrogo äfven att rubba
det förutsatta jämvigtsferhållandet mellan de olika
godorden och blefvo kraftigt medverkande orsaker till
fristatens undergång. Th. W.
Godeffroy, Johann Cesar, tysk köpman och mecenat,
f. 1813, inträdde 1830 i den af hans farfar
1766 grundade Hamburg-firman "J. E. Godeffroy",
hvilken senare erhöll namnet "J. E. Godeffroy und
sohn". Med en mängd större och mindre fartyg drifver
denna firma, hvars chef G. är, en storartad handel
i synnerhet på Samoa-Tonga-öarna. 1861 upprättade
G. i Hamburg det bekanta "Museum Godeffroy", hvilket
omfattar zoologiska och etnografiska samlingar af högt
värde, frukter af de vetenskapliga expeditioner till
Australien och Söderhafvet, hvilka G. bekostat. Sedan
1871 utkommer i tvångsfria häften "Journal des museum
Godeffroy," hvari redogöres för de godeffroyska
expeditionerna.
Godefroid [gådöfråa], Dieudonné Joseph Guillaume Félix,
belgisk harpvirtuos, f. 1818 (1820), studerade vid
Paris’ konservatorium 1832–35 och har sedermera på
konstresor i Tyskland, England, Spanien, Holland och
Belgien väckt uppseende för sitt briljanta spel. Han
har komponerat eleganta salongsstycken för såväl
harpa som piano. A. L.
Godefroy [gådöfråa], Frédéric, fransk
literaturhistoriker, f. 1826, har författat Lexique
comparé de la langue de Corneille et de la langue du
XVII:e siècle en général (1862) och Histoire de la
littérature française depuis le XVI:e siècle jusqu’a
nos jours (1859–78), hvilket 1861 prisbelöntes af
Franska akademien. Under utgifning är en Dictionnaire
de l’ancienne langue française et de tous ses dialectes
du XI:e au XV:e siècle, ämnad att utgöra tio delar.
Godegisel, son till konung Gundiak af Burgund,
död år 500. Se Burgund 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
