Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goluchovski ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin egendomliga betydelse, nämligen att sjelfständigt
efterbilda den högre konstens skapelser, att likasom
denna fullt genombilda formen och i företeelsen
återgifva till och med skilnaden mellan de olika
stoffen. Den andliga halten i G:s verk är ringa,
men utförandet är utmärkt, och han excellerade
särskildt i förmågan att med olika arter af stick
återgifva olika konstnärers karakter. Detta är
främst fallet i de s. k. "Sex mästerstyckena af
H. Goltzius", utförda 1593–94: Bebådelsen i Rafaels
stil, Marias besök hos Elisabet i Parmigianinos,
Herdarnas tillbedjan i Bassanos, Heliga familjen
i Baroccios, Konungarnas tillbedjan i Lucas van
Leydens och Omskärelsen i Dürers smak. Af G:s hand
finnas omkr. 330 kopparstick, bland hvilka, utom
de sex nämnda, det förnämsta är "målaren Theodor
Frisius’ son, som vill stiga upp på en stor hund",
vanligen kalladt Goltzius’ hund (1597). G. utförde
äfven vackra träsnitt och började i sitt 42:dra år
måla i olja, dock med föga framgång. Han var nämligen
en af Michelangelos mest maniererade och frånstötande
efterhärmare bland de flandriske målare, som föregingo
Rubens. C. R. N.
Goluchovski, Agenor, grefve, österrikisk statsman,
föddes 1812 i Galizien och erhöll derstädes sin
uppfostran. 1849–59 var han guvernör i Galizien
och inlade såsom sådan stora förtjenster om landets
utveckling genom rättegångsväsendets omorganisation,
skolors anläggande, vägars byggande m. m. Utnämnd
till inrikesminister 1859, deltog G. i utfärdandet
af Oktoberdiplomet (1860), men måste kort derefter
nedlägga sitt ämbete (Dec. s. å.), hvilket han ej var
vuxen. Ehuru han det följande året blef utnämnd till
ständig medlem af herrehuset, drog han sig för en tid
tillbaka från politiken af missnöje med v. Schmerlings
experiment med en helstatsförfattning. 1866–67
var G. åter några månader guvernör i Galizien. För
tredje gången blef han 1871 guvernör i sitt hemland
och bibehöll sedan denna post till sin död, d. 3
Aug. 1875.
Gom (Lat. palatum durum), anat., utgör ett slags
hvalf, som skiljer munnen från näshålorna. Den
bildas af de bägge käkbenens gomdelar och gombenen
samt klädes af en tjock och fast slemhinna,
som baktill öfvergår i gomseglets. På sidorna
begränsas gomen af öfverkäkbenens tandutskott.
R. T-dt.
Gomart-harts. Se Bursera.
Gomarus, Franz, nederländsk teolog, född 1563 i
Brügge, blef 1587 predikant i Frankfurt am Main
och 1594 teologie professor i Leiden. Der inlät
han sig i en häftig strid med sin ämbetsbroder
J. Arminius (se d. o.) om predestinationsläran och
fortsatte striden rörande denna sak äfven sedan han
1615 blifvit teologie professor i Groningen. G.,
hvars anhängare omvexlande kallades gomarister
och kontraremonstranter, lyckades med prins
Moritz’ af Oranien bistånd på synoden i Dordrecht
(1618–19) få arminianska läran fördömd. 1633
deltog han i revisionsarbetet af den holländska
bibelöfversättningen. Död 1641 i Groningen. Hans
arbeten utkommo 1645 och 1664.
Gombert, Nicolaus, nederländsk kontrapunktist,
född i Brügge, blef sannolikt 1543 kapellmästare vid
kejserliga kapellet i Madrid. Han var en af Josquins
mest framstående lärjungar och utmärkte sig framför
sina föregångare genom större fyllighet i tonsatsen,
beroende derpå att han undvek de pauser, som hos dessa
ofta förtunnade mångstämmigheten. A. L.
Gombette l. Loi gombette [låa gångbätt], den efter
konung Gundobad (Fr. Gondebaud, Gombaud) uppkallade
burgundiska lagen. Se Burgund, sp. 1349.
Gombågar (Lat. arcus palati). anat., gomseglets
fortsättningar till tungan och svalget, äro
tvänne på hvardera sidan af ingången till svalget
ställda, i vertikal riktning gående veck, som vid
sväljningen omfatta tuggan och drifva henne vidare
ned i svalget. Innan tuggan omfattats af dem, är
hennes vidare fortkomst fullkomligt beroende af vår
vilja. Sedan hon kommit dit, har deremot viljan
intet inflytande öfver henne. I rummet mellan de
tvänne gombågarna ligga på hvardera sidan tvänne
tämligen stora, aflånga körtelmassor, örmandlarna.
R. T-dt.
Gomera. 1. En af Kanarie-öarna, v. om Tenerifa,
374 qvkm., med omkr. 12,000 innev., är bergig,
men synnerligen fruktbar samt producerar dadlar,
spanmål och potates. Innevånarna idka äfven
tonfiskfångst. Hufvudorten är San Sebastian, på Östra
kusten, med omkr. 2,300 innev. och en god hamn. –
2. (Peñon de Velez de la G.). Spansk ö och presidio
(fäste) i Medelhafvet vid Marokkos kust, sedan 1508
tillhörig Spanien. 315 innev. (1877).
Gomes (Gomez), João Battista, portugisisk dramatiker,
f. omkr. 1783, d. 1812, författade bl. a. den
nationella tragedien A nova Castro (Den nya Castro),
som väckte ett utomordentligt stort bifall och ännu
i dag utgör en af portugisernas älsklingstragedier.
Gomes de Amorim, Francisco, portugisisk skald,
f. 1827, kom vid 10 års ålder till Brasilien, men
återvände senare till Lissabon, der revolutionsåret
1848 inspirerade honom till ypperliga politiska
qväden. Diktsamlingarna Cantos matutinos och
Ephemeros, dramen Ghigi de omtyckta romanerna Os
selvagens, O remorso vivo och Amor da patria jämte
åtskilliga andra arbeten hafva förskaffat honom rang
såsom en af sitt folks främste skriftställare. 1858
blef han medlem af portugisiska akademien.
Gomm, Sir William Maynard, britisk fältmarskalk,
f. 1784, deltog från 1799 i revolutionskrigen,
förflyttades 1839 från linien till gardena och
utnämndes 1843 till guvernör på Mauritius. Denna
post bibehöll han till 1850, då han såsom Charles
Napiers efterträdare öfvertog högsta befälet i Indien
(1850–55). G. blef 1854 general, 1864 öfverste vid
Coldstream-gardet och 1868 fältmarskalk. Död 1875.
Gomorra ("öfversvämning"), stad i Palestina, i den
natursköna och fruktbara Siddimdalen, förstördes jämte
Sodom och andra städer i dalen (utom Zoar) genom en
fruktansvärd naturföreteelse (sannolikt jordbäfning),
hvarefter Döda hafvets vågor öfversvämmade platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
