Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goodall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
person för att förmäla henne med sin son. Försöket
misslyckades; G. blef slagen och dödad vid Corrichie
(1562). – 3. George G., markis af Huntley, den
föregåendes sonson, var hufvudman för det katolska
partiet i Skotland och förband sig jämte flere stormän
att utrota protestantismen derstädes. Han lyckades
slå en kunglig här (1594), men måste derefter fly ur
riket, återkom 1596, försonade sig med konungen, blef
protestant och utnämndes till markis af Huntley. Död
1636. – 4. George G., hertig af G., f. 1750, var några
år sjöofficer och blef 1774 parlamentsledamot. Då
parlamentet 1778 antagit en bill, som gaf katolikerna
större fri- och rättigheter, stiftade G. i London en
protestantisk förening, som skulle arbeta för lagens
upphäfvande. Såsom föreningens president utlyste
G. i Juni 1780 en allmän sammankomst, som bevistades
af 100,000 personer. En böneskrift till parlamentet
uppsattes och aflemnades af massan. Då parlamentet
vägrade att upphäfva lagen, började pöbeln d. 6 Juni
s. å. uppbränna katolikernas kyrkor och bostäder,
sprängde fängelserna och anföll banken. Först
d. 8 Juni dämpades oroligheterna af regeringens
trupper. G. anklagades för högförräderi, men
frikändes 1781. 1787 dömdes han för en smädeskrift
mot drottningen i Frankrike, franska ambassadören
i London och rättsskipningen i England till 5
års fängelse. Han flydde till Holland och skall
der hafva öfvergått till judendomen. Utlemnad af
holländarna, blef han af engelska regeringen häktad
och dog i fängelset 1793. – 5. George G., hertig
af G., den föregåendes brorson, f. 1770, blef 1819
britisk general och slutligen storsigillbevarare i
Skotland. Titeln markis af Huntley ärfdes af hans
närmaste slägting George G. (d. 1853), grefve af
Aboyne. Med honom utdog 1836 den hertigliga ätten. –
6. Patrick G., rysk general, f. 1635, tillhörde den
sidogren af ätten, som sedermera fick värdigheten
grefve af Aberdeen. 1651–53 studerade G. i
jesuit-kollegiet i Braunsberg och förde derefter
under ett par år ett kringströfvande lif. 1655
gick han i svensk krigstjenst och deltog sedan i
polska kriget, ehuru omvexlande på svensk och polsk
sida. 1661 tog han rysk tjenst, blef 1688 general
och steg högt i tsar Peters ynnest. Tillsammans med
Lefort o. a. omorganiserade han den ryska armén
efter europeiskt mönster. Det var han, som 1698
undertryckte strelzernas revolutionsförsök. Död
1699. Han efterlemnade en vidlyftig, på engelska
förd dagbok af ytterst stor betydelse för ryska
historien. Den utgafs 1849–53 i tysk öfvers.
Gordon [gårdön], Sir John Watson, skotsk
målare, f. 1790, d. 1864 såsom president för den
skotska konstakademien i Edinburgh, var på sin
tid Skotlands mest anlitade porträttmålare. Hans
porträtt äro svaga i färgen, men uttrycksfulla
(de manliga lyckades honom bäst). G. adlades
1850.
Gordon [gårdön], Charles George, engelsk officer
och egyptisk pascha, deltog 1854–56 såsom löjtnant i
Krimkriget och blef derefter medlem i den kommission,
som skulle bestämma gränserna mellan Ryssland och Turkiet i
Armenien. 1860 var han anställd vid den kinesiska
expeditionen och gick efter fredsslutet mellan
England och Kina i kinesisk tjenst. Efter att
1861–62 hafva företagit en längre resa i det inre
af landet utnämndes han till öfverbefälhafvare
för det himmelska rikets armé och undertryckte det
fruktansvärda Tai-Ping-upproret. 1864 befordrades
G. till öfverstelöjtnant i engelska armén och blef,
sedan han 1871 lemnat Kina, britisk vicekonsul i
Donaus delta-land. 1873 ingick han i egyptisk tjenst,
ledde först en expedition till det öfre Nil-landet och
blef derefter, 1877, pascha och guvernör i egyptiska
Sudan. Han bidrog kraftigt till slafhandelns
undertryckande och ledde underhandlingarna med
Abessinien. 1880 lemnade han den egyptiska tjensten
och begaf sig åter till Kina, der man erbjöd honom
öfverbefälet under det hotande kriget mot Ryssland,
men han afböjde anbudet och rådde kinesiska
regeringen till eftergift.
Gore [går], Catherine Grace, född Moody,
engelsk romanförfattarinna, f. 1799, d. 1861,
utgaf ej mindre än sjutio romaner, hvilka
tillsammans upptaga omkr. två hundra band. De
förnämsta bland dem äro: Women as they are
(1830), Mothers and daughters (1831), Mrs
Armytage (1835), Cecil (1841) och Mammon
(1855). Hennes romaner äro trogna och osminkade
skildringar af de högre engelska klassernas lif samt
ega derför ett kulturhistoriskt intresse, Mrs G.
skref äfven dramer, t. ex. The bond (1824) och
The school of coquettes (1831), samt ett arbete
om blomsterodling, The book of the roses (1838),
hvarjämte hon komponerade sånger, som äro
ganska populära. Hon var gift med kapten A.
Gore.
Gorecki [-rätski], Anton, polsk skald, f.
1787, d. 1861, medföljde 1812 Napoleon på fälttåget till
Ryssland, företog derefter långa resor, slog sig
slutligen ned som landtbrukare i Litaven samt begaf
sig vid utbrottet af revolutionen 1830 som litavisk
agent till Schweiz, England och Paris, hvarest han
sedan förblef. För sina sarkastiska och patriotiska
dikter är han mycket älskad af sina landsmän, och hans
sång om Fosterlandsvännens död lefver på allas läppar.
Gorée [gåre]. 1. En till franska kolonien Senegal
hörande liten ö i vestra Afrika, straxt s. om Kap
Verde. Den utgör egentligen en nästan naken klippa af
250 m. höjd, med en areal af 17 har, men är af stor
vigt såsom handelsplats och militärstation. Större
delen af ön upptages af staden G., som 1878 hade
3,243 innev. – 2. Arrondissement i franska
kolonien Senegal i vestra Afrika, består af 4 kretsar:
ön Gorée jämte det på motliggande fastlandet belägna
Dakar, Ubidjem, Kaolak och Sedhiu, samt hade 1878
61,394 innev.
Gorge [gårsj], Fr., egentl. strupe, befästningsk.,
ryggsidan af ett fästningsverk, särskildt af en
bastion mellan kurtinvinklarna. Se Bastion.
Gorgias. 1. Grekisk sofist och retor
(vältalighetslärare) från staden Leontinoi på Sicilien.
Han deltog 427 f. Kr. i en politisk beskickning
till Athen, der hans nymodiga och bländande
vältalighet väckte stort uppseende. Efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
