Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotha ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torfven träffas ofta den hvita, af kalk bestående
jordart, som kallas bleke. En del af myrarna äro
numera torrlagda, men resultatet i afseende
på växtlighet synes icke hafva motsvarat
förväntningarna. Den så rikligt förekommande
kalkstenen utgör ett godt byggnadsmaterial, hvarom
Visby kyrkoruiner samt en mängd af öns uråldriga
kyrkor vittna; största användning har den dock
numera till bränning af kalk. Vissa varieteter
(se Gotlandsmarmor) antaga vacker polityr. Den
utmed vestra kusten af öns södra del förekommande,
finkorniga, gråa sandstenen, vanligen benämnd
Gotlandssten l. Burgviks sandsten, är blottad genom
talrika stenbrott och utskeppas dels i oarbetade
stycken, dels i form af slip- och brynstenar. I
kusttrakterna, flerstädes på icke ringa höjd,
träffas stora samlingar rundnötta stenar af mestadels
kalksten, upplagda i åsformiga eller vågformiga
vallar, den ena ofvanför den andra, ett bevis derför
att G. vid slutet af eller efter istiden varit till
icke ringa del betäckt af hafvet.
G:s klimat är mildare än andra lands på samma
latitud. Medeltemperaturen är för hela året vanligen
omkr. + 6° C. På vintern sjunker temperaturen
sällan under - 12° C. Öns flora omfattar 960
arter fanerogamer och ormbunkar, bland hvilka
många, som eljest ej träffas nordligare än i södra
Tyskland. Valnötsträdet och svarta mullbärsträdet bära
mogen frukt; det förra uppnår manshöjd. Aprikosträd
m. fl. trifvas äfven och blomma på kalljord. Dock
besväras ön af torra somrar. Åskregn förekomma
sällan. Inträffar mot vanligheten ymnigt regn
midsommartiden, anses detta som förebud till ett godt
år. Under 10 år har nederbörden i Visby i medeltal
under hvarje år uppgått till 430 mm.
G. har tio allmänna landthamnar och åtskilliga
enskilda hamnplatser. Slitehamn och Fårösund räknas
till de förnämsta i Östersjön. Visby hamn deremot
har blott 3,5 m. djup i inloppet och saknar naturligt
skydd, men eger fördelen att sällan tillfrysa. Efter
långvariga, kostsamma försök har hon fått en i öppna
sjön byggd vågbrytare. Vid kusterna finnas 7 fyrar
och 2 lifräddningsstationer.
G. lyder i judicielt afseende under Svea hofrätt
och bildar ett eget län, Gotlands län, med 2 härad
(G:s Södra härad och G:s Norra härad), som hvartdera
bildar en domsaga och ett fögderi (Norra befallningen
och Södra befallningen). Länsmansdistrikten, som skola
framdeles blifva blott 6, äro f. n. 9. Gotland har
en stad, Visby. Länet har af ålder saknat säterier
och frälseegendomar. Dess hemmantal (1880) 1,098
mtl. Taxeringsvärdet för landsbygden 38,080,500 kr,
för staden 5 1/2 mill. kr. Länet, som svarar för 260
rotar båtsmän, alla försedda med torp, eger en från
fastlandet afvikande militärorganisation. G. bildar
ett eget stift, Visby stift, det minsta i riket,
med 3 kontrakt, "tredingar" (Norra kontraktet,
Medelkontraktet och Södra kontraktet), 44 pastorat
och 93 socknar. På G. finnas 91 prydliga kyrkor af
sten, eller omkr. 4 st. på qv. mil. Flere af dem äro
i konsthistoriskt afseende märkliga; de flesta äro
byggda på 1200- och 1300-talen. Länet har ett
allmänt läroverk (Visby), 1 navigationsskola, 1
landtbruksskola, 1 folkhögskola. Det är deladt i
3 provinsialläkaredistrikt och har 1 lasarett, 3
apotek. Folkmängden utgjorde vid 1880 års slut 54,668
personer l. nära 18 personer på hvar qvkm.; i Visby
6,922. Folkökningen har under den senare tiden varit
ganska ringa, under hela decenniet 1871–80 knappt
mer än 1 proc.
Skogen var fordom G:s förnämsta inkomstkälla, och ännu
vid slutet af 1860-talet ansågs den upptaga 124,000
har, men trots den särskilda skogslag G. erhöll d. 10
Sept. 1869 har skogssköflingen fortgått och sopat
bort en stor del af återstoden. Skogshandteringen
är således numera en binäring. Jordbruk och
boskapsskötsel äro öns hufvudnäringar. Jorden är
lättskött och i allmänhet fruktbar. Afkastningen
beräknas af potates och hvete till 5:te à 8:de
kornet samt af de andra sädesslagen till 4:de à
9:de kornet. På kalkstensklappern vid stränderna,
hvilka gödslas med s. k. "släke" (sjötång),
odlas råg, som under namn af "strandråg" är
mycket eftersökt. Gotlandskornet är särdeles
begärligt, och gotlandssenapen anses för den bästa
i Sverige. Sockerbetan odlas till kreatursfoder
och eger 11–13 proc. sockerhalt. 1880 utfördes
nära 57,000 tunnor spanmål, mest korn, dernäst
råg och hvete. G. har sin egen nötboskapsras, som
till kroppsbildningen mycket liknar angelrasen,
är härdig och lättfödd och lemnar utmärkta
mjölkkreatur. Från äldre tider har fårafveln
bedrifvits i stor skala. G. har två slags får:
"utgångsfår" (små, finulliga, som gå ute hela
året om och på holmarna fångas i "fållar" eller
jagas som vildt) och "hemfåren" ("haimlamb"). Den
ursprungliga, numera sällsynta hästrasen kallas
"skogsruss" l. "skogsbagge" och liknar den förr på
Ölands alfvar uppfödda ponnyrasen. Ett sällskap
har bildats i ändamål att föröka denna lilla,
vackra och lättfödda ras. Kreatursantalet var 1880
11,688 hästar, 34,962 nötkreatur, 35,916 får, 291
getter och 6,932 svin. Kalktillverkning, fiske och
sandstenshuggning äro jämte sjöfart och trävarurörelse
öns binäringar. Fiske i öppna sjön drifves, vid 107
fisklägen, icke blott af fiskare till yrket, utan
ock af bönder, handtverkare och torpare. De största
fisklägena finnas å sydöstra kusten, der salteribolag
bildats. De förnämsta fisksorterna äro strömming,
torsk, flundra och lax. Handelsflottan bestod
1881 af 4 ångbåtar och 95 segelfartyg om 9,716,09
tons drägtighet. 1875 voro 495, men år 1880 endast
125 på G. bosatta personer införda såsom sjömän i
sjömanshusets rullor, och derjämte ett stort antal
personer enligt beväringslängderna stadda på sjöresor.
Den inre samfärdseln befordras af Visby-Hemse
jernväg, 55 km. lång (öppnad för allmän trafik i
Sept. 1878). Vintertiden underhålles trafiken med
fastlandet genom postbåtar å linien Visby-Vestervik.
G:s befolkning, gutarna, antages hafva ankommit
till G. samtidigt med göternas invandring i det södra
svenska fastlandet. I "gutasagan", ett bihang till den
på gutniska, omkr. 1200 skrifna Gotlandslagen, nämnes
Tjelvar som öns upptäckare och förste bebyggare. Vid
slutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
