Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lag, Fårö socken. Ön är omkr. 8 km. lång och 5,8
km. bred samt har en areal af 3,103 har, hvaraf
omkr. 2,460 har skog och ett par hundra har åker, äng
och betesmark, af högst mager beskaffenhet. Flygsanden
har längs stränderna bildat kullar och äfven på
en del ställen inträngt i skogen, utan hvilken
ön snart skulle förvandlas till ett sandfält. Ön
frambringar endast fårbete och är bebodd uteslutande
af betjeningen vid de på norra udden för det 20
km. längre i n. belägna farliga grundet
Kopparstenarna 1859 uppförda tvänne fyrarna. Ön tillhör
staten (Marinförvaltningen) och upptages till ett
värde af 10,000 kr.
Gottenvik, gods. i Jonsbergs socken, Östergötlands
län, vid en vik af Östersjön, består af G., 2 mtl
frälsesäteri, jämte 6 3/4 mtl underlydande inom
Jonsbergs och 10 mtl i Rönö socknar. Taxeringsvärde
omkr. 332,000 kr. Egendomen tillhörde grefliga slägten
Posse på 1700-talet och till 1849, då den genom köp
öfvergick till justitiekansleren N. S. von Koch och
dennes bror major H. Koch, hvilken sistnämnde är den
nuvarande egaren af densamma. Från 1803 till början af
1850-talet fanns der ett kopparverk, hvartill malmen
togs från Arvidsbergs koppargrufva i Rönö socken.
Gotter, Friedrich Wilhelm, tysk skald, f. 1746 i
Gotha, d. 1797, var en tid legationssekreterare i
Wetzlar, hvarest han umgicks med Göthe, Jerusalem
m. fl. G. var den siste, som i Tyskland diktade
i enlighet med den specifikt franska smaken. Hans
Gedichte utkommo 1787–88. Hans operor, lustspel
och skådespel äro till största delen bearbetningar
efter franska original, och hans lyriska dikter och
berättelser ega ej något större poetiskt värde.
Gottfred af Ghemen, den förste i Köpenhamn bofaste
boktryckaren, var född i Westfalen, kom omkr. 1490
till Köpenhamn och verkade derstädes ungefär tjugo
år. Från hans tryckeri utkommo tjugoen, i allmänhet
väl tryckta skrifter, bland hvilka den första var
Fundamentum grammaticae (1493). Från G:s officin
utgick den första på danska språket tryckta bok,
Den danske riimkrönike (1495). I synnerhet efter
år 1500 trycktes der många danska böcker, flere af
betydande omfång, såsom Karl Magnus krönike (1501),
Skaanske lov (1505), Sjællandske lov (s. å.), Peder
Laales ordsprog (1506), Flores og Blantseflor (1509),
Luddarius (1510). Efter sistnämnda år omtalas G. icke
vidare. C. R.
Gottfrid, hertig af Bouillon, konung af Jerusalem,
föddes 1061 och var son till Eustache af Boulogne och
Ida af Lothringen. Af kejsar Henrik IV fick G. Nedre
Lothringen i län för troget bistånd åt kejsaren i
dennes strid med Rudolf af Schwaben och påfven. Ryktet
om hans tapperhet och fromhet gjorde att han 1095
blef utsedd till en af (första) korstågets ledare och
1099 till konung af Jerusalem, eller, såsom han sjelf
kallade sig, "den heliga grafvens beskyddare". 1099
vann G. en lysande seger öfver en egyptisk här vid
Askalon, men dog redan 1100.
Gottfrid af Anjou, kallad Plantagenet, troligen efter
den blomma (planta genista), som
han brukade bära på hjelmen, var konung Fulco V:s af
Jerusalem äldste son. 1129 öfvertog han förvaltningen
af Anjou, medan hans fader vistades i Heliga landet,
och gifte sig s. å. med arftagerskan till Englands
tron, Henrik I:s dotter Matilda. Efter svärfaderns död
(1135) invecklades G. i ett långvarigt och blodigt
tronföljdskrig med Stefan af Blois. Under detta krig
lyckades han eröfra hertigdömet Normandie (1144),
men redan 1150 förlorade han detsamma. Död 1151.
Gottfried von Strassburg, tysk medeltidsskald,
den mest lysande och snillrike representanten af
riddaretidens poesi, lefde i slutet af 12:te och
början af 13:de århundradet samt var sålunda samtidig
med Wolfram yon Eschenbach, Walter von der Vogelweide
och Hartmann von Aue. Han tillhörde en förnäm
borgerlig slägt i sin födelsestad, Strassburg, der
han omkr. 1207 var stadsskrifvare. G. var öfverlägsen
nästan alla samtida skalder i lärd bildning och har i
Tristan und Isolt skapat den otvifvelaktigt skönaste
episka medeltidsdikt på tyska, hvilken han dock ej
hann fullända, emedan han dog i sin kraftfullaste
mannaålder, mellan 1210 och 1220. Ulrich von Türheim
(omkr. 1236) och Heinrich von Freiberg (omkr. 1270)
försökte emellertid att fullfölja dikten, den förre
åstadkommande blott en torr afslutning, den senare med
tämlig framgång efterbildande G:s diktion. G:s epos
har flere gånger utgifvits på trycket, än ensamt, än i
förening med den ena eller andra eller båda de nämnda
fortsättningarna. Den äldsta upplagan finnes i Myllers
"Sammlung altdeutschen gedichte", bd 2; såsom den
bästa åter anses den af R. Bechstein utgifna (1873).
Gotthard, Sankt, en väldig bergsknut i Schweiz, på
gränsen mellan kantonerna Uri och Tessin, med flere
höga toppar, såsom Pizzo Centrale (3,002 m.), Monte
Prosa l. Sasso di S:t Gottardo (2,738 m.), Piz Orsino
(2,666 m.), Pizzo Vinei l. Lucendro (2,959 m.) och
Fibbia (2,742 m.). Rhen, Rhône och Ticino jämte flere
af deras tillflöden hafva sina källor på G. Vägen
öfver berget har från medeltidens början varit bland
de mest trafikerade alpvägarna. Den nuvarande vägen,
som 4–5 månader af året är farbar med vagn, anlades
1820–32 af kantonerna Uri och Tessin. Passhöjden,
2,114 m., är en högslätt af rundade, glättade,
stundom spegelblanka granitgneisklippor, vittnen om
att passdalen och sidodalarna i den förhistoriska
tiden varit uppfyllda af glacierer. I fördjupningarna
ligger en mängd (omkr. 50) små sjöar, af hvilka
flere hafva 1 km. i omkrets. På passhöjden står
ett genom frivilliga gåfvor underhållet hospitium,
der fattiga resande kostnadsfritt erhålla skydd
och förplägning (1876: 17,847 personer). Under
vintertiden är stundom all kommunikation öfver passet
afbruten. Efter öppnandet af postvägen (1832) har
detta pass blifvit ett af de vigtigaste i Schweiz,
och en jernväg derstädes har länge varit påtänkt. För
Schweiz, för hvilket alpvägarna öfver Brenner och
Mont Cenis hotade att afskära transitohandeln mellan
Tyskland och Italien, var det af största vigt att
genom åstadkommande af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
