Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gozzi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grabfeld, fordom ett härad ("gau") i Franken,
mellan Thüringerwald, Vogelsgebirge, Spessart
och öfre Main, var deladt i en vestlig del, det
s. k. Buchonia, med hufvudorterna Fulda och Hersfeld,
samt det egentliga G.
Grabow [-bå], stad i preussiska regeringsområdet
Stettin (Pommern), vid Oder, straxt nedanför
Stettin. 10,238 innev. (1875). Skeppsbyggeri,
maskinverkstäder, handel och sjöfart.
Grabow [-bå], Wilhelm, preussisk statsman, f. 1802,
blef 1838 öfverborgmästare i Prenzlau, hvarefter
han egnade sig nästan uteslutande åt kommunala och
politiska angelägenheter. 1847 blef han medlem
af den första "förenade landtdagen" och 1848 af
nationalförsamlingen, i hvilken han slöt sig till
högra centern och blef församlingens president. Efter
vensterns seger i Oktober s. å. afsade han sig
detta uppdrag och lemnade kort derefter äfven
kammaren. 1849 fick han plats i deputeradekammaren och
blef dess president. Då den alltför radikala kammaren
upplöstes, och en ny vallag utfärdades, protesterade
G. mot regeringens egenmäktiga förfaringssätt och
slöt sig till oppositionen, hvilken han allt framgent
tillhörde. 1859–61 var han kammarens vicepresident
samt valdes 1862 och följande åren till dess
president. 1866 drog G. sig tillbaka från det
politiska lifvet. Död 1874.
Grabow, Matilda, sångerska, född i Stockholm d. 23 Maj
1852, kom vid tretton års ålder in i elevskolan vid
k. teatern, utbildades senare af fru Fr. Stenhammar
samt debuterade d. 11 Maj 1870 med stor framgång såsom
Bertha i "Nürnbergerdockan". Efter att äfven hafva
uppträdt i "Trollflöjten", "Friskytten" och "Hin ondes
lärospån" begaf hon sig 1872 till Paris, der hon under
m:me Viardot-Garcias ledning gjorde så stora framsteg,
att hon vann erkännande af celebriteter sådana som
Gounod och Thomas samt 1876 erhöll anställning på tre
år vid Stora operan i Paris. Emellertid tillköpte sig
chefen för italienska operan i Petersburg rättighet
att kontrahera med henne, och hon antog hans anbud,
men hindrades af sjukdom att uppträda. Sedan har hon,
med vacklande helsa, vistats i Stockholm, der hon
tid efter annan sjungit dels på konserter, dels –
dock utan fast anställning – på k. operan, såsom Julia
("Romeo och Julia"), Mignon, Pamina ("Trollflöjten"),
Lucie, Violetta ("Den vilseförda"), Aida, Ingeborg
("Den bergtagna"), Isabella ("Robert"), Margareta
("Faust"), Cherubin ("Figaros bröllop"), Valentine
("Hugenotterna"), Gilda ("Rigoletto") och Nemea
("Konung för en dag"). – G. utmärker sig särskildt
för varm känsla i affektfulla partier äfvensom för
en betydande teknisk utbildning, i nyfranskt snitt,
af den höga och skära sopranstämman. A. L.
Grabovski, Michael, polsk författare, f. 1810,
d. 1863 som generaldirektör för den offentliga
undervisningen i Polen, tog i sin ungdom liflig del
i romantikernas kamp mot klassicismen, utgaf 1837–40
en samling literära bref, 1841- 42 en samling kritiska
afhandlingar och 1847 ett utmärkt arbete om Ukraina,
men erhöll mest anseende genom sina historiska
romaner, hvilka
äro af beståndande värde. De förnämsta bland dessa
äro Kolisczyzna i Stepy (1838), Stannica Hulajpolska
(1841) och Zamiéc w stepach (1862).
Grabuge [-bysj], Fr., ett slags kortspel. Ordet
betyder egentl. gräl, käbbel.
Gracchus, namn på en frejdad fornromersk familj,
tillhörande den Semproniska ätten.
1. Tiberius Sempronius G., konsul 215 f. Kr., deltog
med utmärkelse i andra puniska kriget (218–201), men
föll i ett bakhåll 213. – 2. Tiberius Sempronius G.,
den föregåendes son, utmärkte sig såsom fältherre och
ordnare af förhållandena i Spanien och på Sardinien
samt såsom censor 169 f. Kr. Han var gift med en
dotter af Scipio Africanus den äldre, Cornelia,
hvilken gällde såsom ett mönster af maka och moder,
bland annat berömd för det utmärkta sätt, hvarpå hon
uppfostrade sina barn. – 3. Tiberius Sempronius G.,
den föregåendes och Cornelias son, tjenade i hären
vid Karthago och Numantia, der han, som genom sin
faders namn åtnjöt förtroende i Spanien, bemedlade
ett fördrag, hvarigenom den instängda romerska
hären blef räddad, ehuru fördraget sedermera af
senaten förklarades ogiltigt. Han var en man med
ädelt tänkesätt och såg med sorg och medlidande det
tillstånd, hvari det lägre folket i Italien hade
kommit genom krigens ödeläggelser, de långvariga
fälttågen och de förnämes besittningstagande af
statsjorden. Vid sin återfärd från Spanien fann
G. med djup grämelse, att i Etrurien inga fria
arbetare eller små gårdar syntes, utan att slafvar- ofta
slagna i bojor, skötte de rikes ofantliga gods,
medan de romerska medborgarna "icke egde annat än
ljus och luft, kämpade för andras prakt och rikedom
och nämndes verldens herrar, utan att sjelfva ega en
fotsbredd jord". I den krets, som omgaf Scipio d. y.,
synes man hafva varit betänkt på att söka återupprätta
den jordbrukande klassen genom en reduktion af
åtminstone en del af statsjorden, hvilken innehades
af de förnäme, och genom utdelning af det återtagna
i smärre lotter till behöfvande medborgare. Men
man hade ryggat tillbaka för sakens svårigheter,
enär statsjorden redan hade börjat att betraktas
såsom, enskild egendom, och fruktat att i samhället
uppväcka en storm, som måste medföra en omstörtning
af det bestående och från senaten flytta makten i
folkförsamlingens händer. Tiberius G. upptog nu, i
samråd med sin svärfader, Appius Claudius, och flere
fosterlandsälskande män, planen att förbättra den
fattigare klassens ställning. Vald till folktribun
för år 133 framlade han ett lagförslag, som i något
olika syftning återupplifvade den af Licinius år
367 genomdrifva lagen. All statsjord, som af enskilde
afgiftsfritt innehades, skulle indragas till staten,
dock skulle innehafvaren få behålla viss areal för
sig och fullvuxna söner; ersättning skulle lemnas
för odlingar, byggnader m. m. Den indragna jorden
skulle utdelas i osäljbara lotter om 30 jugera
(= omkr. 7,6 har), för hvilka grundränta skulle
erläggas; för lagens verkställande skulle utses
tre män. Lagförslaget mötte häftigt motstånd hos
jordinnehafvarna, hvilkas intressen i senaten hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
