Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Graderverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till teol. doktor, blef 1849 kontraktsprost samt
var riksdagsman i presteståndet vid alla riksdagar
1840–51. Död i Umeå prestgard d. 24 Juli 1870. – G:s
dikter, som utkommo i flere upplagor och utgåfvos
samlade 1864, voro på sin tid allmänt lästa, ofta
äfven sjungna, ty den tidens tonsättare, särskildt
Nordblom, valde dem gerna till föremål för musikalisk
behandling, t. ex. Norrland, Sången m. fl. I dem hör
man, enligt hans minnestecknare F. A. Dahlgrens ord,
"en sångare, hvars stämma väl icke har något stort
omfång, icke många toner, men de hon eger äro af
yppersta renhet och välljud. Och denna renhet och
detta välljud äro ingen tom klang: de genomandas
af den varmaste känsla, men en manlig känsla, utan
ett spår af känslosamhet". Utom de ofvan nämnda
styckena förtjena särskildt ihågkommas: Sången öfver
kronprinsens och kronprinsessans förmälning, belönt
med Svenska akademiens fördubblade stora pris (1823),
Sensitivan, Platos dröm, Blomman i April, Tviflaren,
Den döende flickans afsked till sin älskare, Den nye
Atlas, Harpan samt, från hans äldre år, Sommarnatten
i Norden, Bron öfver Uman, Dalen vid Uman och
Teckning af Umeå m. fl. Hans böjliga formsinne gjorde
sig äfven gällande i åtskilliga bearbetningar och
öfversättningar af främmande skalder. Särskildt
förtjenar nämnas hans öfverflyttning på svenska
af Grillparzers sorgspel "Sappho" (1833). För
öfrigt lades hans skriftställaretalang i dagen
också på andra fält än det rent poetiska. Inom
de bildande konsterna hade han hunnit öfver
dilettantens ståndpunkt och skref i tidskriften
"Svea" (1819) en kritisk uppsats: Öfver Amor och
Psyche samt Faun, arbeten i marmor af Sergell,
liksom han författade texten till det af Forssell
utgifna planschverket "Ett år i Sverige". G. utgaf
jämväl åtskilliga predikningar och andliga tal. Äfven
såsom undervisare och församlingslärare ådagalade han
synnerlig duglighet. För främjande af fädernebygdens
gagn ställde han sig i Hernösand i spetsen för
utgifningen af ett veckoblad, "Norrlands tidningar",
och besörjde till en början nästan ensam hela
redaktionen. Jfr Sv. akad:s handl. XLVII (Inträdestal
af F. A. Dahlgren).
2. Grafström, Tor Fritiof, prest, vitter författare,
den föregåendes son, född på Karlberg d. 6 April
1827, blef 1845 student i Upsala, 1851 filos.
doktor och prestvigdes 1857. År 1859 utnämndes han
till e. o. hofpredikant och legationspredikant i
Paris samt förflyttades 1863 till samma befattning
i London. 1866 blef han kyrkoherde i S. Klara i
Stockholm, utnämndes 1868 till teol. doktor och
1872 till konungens ofverhofpredikant samt blef 1880
ordensbiskop. G. är sedan 1875 ledamot af riksdagens
1:sta kammare. Utom åtskilliga tillfällighetsstycken
har han författat några större poem: Frans Michael
Franzén, elegier (belönade med Sv. akad:s 2:dra pris
1848), Sångens framtid (prisbelönad af Sv. akad. 1852)
och Fjell-lappen (belönad med Sv. akad:s stora
pris 1861). Bland hans öfriga skrifter må nämnas
predikosamlingen Minnen från Klara kyrka (1879).
Grafton [gräffön], Harry Fitzroy, hertig af G.,
engelske konungen Karl II:s naturlige son med
Barbara Villiers (sedermera hertiginna af Cleveland),
f. 1662, blef 1681 Viceamiral, öfvergick i Nov. 1688,
missnöjd med sin farbroder Jakob II:s politik, till
Vilhelm af Oranien samt deltog 1690 i expeditionen
mot Irland, der han stupade vid stormningen af Cork
d. 7 Okt. s. å.
Grafton [gräfftön], Augustus Henry Fitzroy, hertig
af G., engelsk statsman, f. 1735, var först en ifrig
medlem af oppositionen under Butes och Grenvilles
ministèrer och uppträdde med skärpa i synnerhet
mot vilkoren i freden i Paris 1763. 1765–66 var han
emellertid statssekreterare i Rockinghams ministèr
och inträdde 1766 i Pitts andra ministèr såsom förste lord
af skattkammaren samt blef genom den sjukdom, som
satte Pitt ur stånd att deltaga i styrelsen,
1767 i sjelfva verket ledande minister. Han
påyrkade 1769 i ministèren upphäfvandet af de för de
nord-amerikanska kolonierna förhatliga tullarna,
men blef öfverröstad af sina kolleger. G. tog afsked
1770, då Londons city hos konungen petitionerade
mot ministèren och Pitt häftigt angrep den i
öfverhuset, men inträdde 1771 såsom lord privy seal
i lord Norths ministèr. 1775 afträdde han efter att
förgäfves hafva påyrkat försoning med de amerikanska
kolonierna. Derefter blef han oppositionens ledare i
öfverhuset ända till 1782, då han som lord privy seal
inträdde i Rockinghams ministèr. Han tog afsked
vid dennes död, s. å. 1803 uppgaf han äfven sin
parlamentariska verksamhet, då man ej aktade på
hans varningar mot att förnya kriget med Frankrike.
Död 1811. G. var rättskaffens och oegennyttig
i sitt offentliga lif samt egde en icke obetydlig
förmåga såsom statsman. A. B. B.
Grafva, socken i Värmlands län, Mellan-Sysslets
fögderi och tingslag. Arealen 16,799 har. 5,233
innev. (1880). Regalt pastorat af 2:dra kl, Karlstads
stift, Kils kontrakt.
Grafvarna (Grafverna), fiskläge i Göteborgs
och Bohus län, Sotenäs härad, Kungshamns annex,
på yttersta udden af Sotenäset i Kattegatt. Post-
och tullbevakningsstation; gästgifvaregård. G. lär
hafva fått sitt namn af en kyrkogård, som Margareta
Hvitfeld på udden af Sotenäs lät anlägga för
jordande af skeppsbrutna.
Grafverna. Se Grafvarna.
Grafversfors. Se Sten.
Grafvitne ("grafvens ulf"), Nord. mytol., en i
eddan omtalad orm, som, jämte många andra, gnager
på Yggdrasil-asken. Th. W.
Graham [grääm], gammal skotsk adlig ätt, som redan
i 11:te årh. egde stora besittningar i Dumbarton
och Stirling. Till familjen höra hertigarna af
Montrose. 1. John G. of Claverhouse, viscount
Dundee, härförare och partigängare, född omkr. 1643,
var först i fransk, sedan i holländsk tjenst, men
återvände 1677 till England, der konung Karl II
utnämnde honom till kavalleri-löjtnant och använde
honom i striden mot de skotske covenanterna. G. hade
sin verksamhet i sydvestra Skotland och for fram med
stor grymhet mot de om sin religion och sin frihet
ömtålige innevånarna. Till belöning för sina tjenster
upphöjdes han af Jakob II till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
