Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Graham ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edinburgh", 1836) och om vätgasens metalliska
legering med palladium (1868). Ett genomgående drag
i G:s undersökningar är, utom deras originalitet,
enkelheten uti de metoder han använde för vinnande
af sina betydelsefulla resultat. Hans Elements of
chemistry (1837) har såväl i original som i Ottos
tyska bearbetning varit af stor betydelse för
de kemiska studierna vid Europas högskolor. G:s
vetenskapliga afhandlingar utgåfvos samlade af
J. Young och A. Smith.
Grahambröd [grääm-]. Se Graham, S.
Graham’s dyke [grääms däjk]. Se Falkirk.
Grahamsisland [gräamsejländ]. Se
Ferdinandea.
Grahams land [grääms], sydpolarland, s. om
Syd-Amerika, på ömse sidor om polcirkeln, upptäckt
1832 af kapten Biscoe.
Grahams town [grääms taun], hufvudstad i distriktet
Albany, Kapkolonien, i södra Afrika, omkr. 50
km. från kusten. Omkr. 7,000 innev. Staden, som
anlades 1812 och till 1874 var hufvudstad i koloniens
östra provins, har naturhistoriskt museum, bibliotek,
botanisk trädgård samt drifver en betydande handel.
Grahn (G.-Young) Lucile, dansk dansös, f. i
Köpenhamn d. 30 Juni 1819, debuterade på k. teatern
derstädes 1834 och blef solodansös 1837. Under
sommaren 1838 uppträdde hon på Stora operan i
Paris samt skördade rikt bifall, och 1839 fick hon,
sedan hon tagit afsked från k. teatern i Köpenhamn,
fast engagement i Paris. Såväl der som i andra af
Europas hufvudstäder hänförde hon publiken med sin
lätta, behagfulla och kyska dans samt sin själfulla
mimik, och hon kan, i synnerhet med afseende på
utförandet af nationaldanser, ställas vid sidan af
de största konstnärinnor. Sedan hon 1856 gift sig
med en tysk tenorsångare, Young, och s. å. dragit
sig tillbaka från skådebanan, uppehöll hon sig en
lång tid i Leipzig och derefter i München, hvarest
hon 1868–75 var föreståndarinna för ballettskolan.
E. Ebg.
Gral. Se Graal.
Grallae. Se Grallatores.
Grallatores, zool., riktigare benämning än Grallae
på den under namn af Vadare kända, talrika ordningen
bland foglarna. Dithörande former igenkännas derpå
att näbben är utan naken hud vid näsborrarna, oftast
lång, tunn, rät eller ock böjd. Vingarna äro vanligen
långa, stjerten oftast kort, benen höga, smala och
spensliga, med underbenets nedre del nästan alltid
obefjädrad. Tre af tårna vetta framåt; baktå finnes
vanligen, är merendels fäst högre än framtårna och
till storleken medelmåttig eller liten; klorna äro
små. Bröstbenet är försedt med kam. Kroppsformen är
oftast smärt och högrest, med lång hals. Vadarna äro
i allmänhet lifliga i sina rörelser, flyga merendels
lätt och uthållande med bakåt sträckta ben, springa
oftast snabbt och gå bäst bland alla foglar. Många
kunna till och med stå timtals på ett ben, i det att
skenbenets nedre ände är försedd med en fördjupning,
i hvilken ett utskott på mellanfotsbenet fälles in,
till följd hvaraf benet utan någon ansträngning för
fogeln hålles rakt. Vadarna
uppehålla sig på öppna ställen, oftast vid eller
i närheten af vatten, de flesta arterna på marken,
några äfven i träd, hvari många kunna sitta. Flertalet
kan, i händelse af behof, simma, några äfven dyka;
några få arter lefva ständigt i vatten liksom
simfoglarna. Vadarna hafva starka och vidt
omkring hörbara läten, men icke någon sång. De
lefva oftast i engifte; både hannen och honan
rufva äggen och vårda ungarna. Somliga vadare äro
till kroppsstorleken mycket små, andra synnerligen
stora. De lefva af ryggradslösa djur, några af frön
och andra växtämnen; somliga förtära ryggrads-,
i synnerhet kräl- och groddjur. De häcka en gång
(stundom två gånger) årligen och lägga i allmänhet
få ägg. Ungarna lemna i allmänhet boet straxt efter
kläckningen. Boet är vanligen blott en fördjupning i
marken eller gräset; stundom flyter det på vattnet
eller bygges mera omsorgsfullt bland vass, på höga
byggnader eller i träd. Ungarna hafva tarserna upptill
klubblikt uppsvällda. Köttet är godt, af somliga
arter synnerligen välsmakande. Vadarna äro utbredda
öfver hela jorden, men ju mera man närmar sig de heta
landen, i dess större skaror uppträda de och bidraga
i ansenlig grad till att förläna lif åt landskapet. I
begåfning stå de föga efter de flesta andra medlemmar
af sin klass; de mindre arterna äro vanligen oskadliga
och godmodiga, hvaremot de större äro hersklystna,
till och med elaka och lömska samt medvetna om sin
styrka, hvilken de låta andra djur känna. Alla vadare,
som fortplanta sig i de tempererade bältena, äro
flyttfoglar, och många bland dem företaga långa resor.
Man har indelat vadarna i elfva familjer,
hvilka skiljas från hvarandra genom nedanstående
kännetecken. Den sista familjen räknas dock
af många fogelkännare till simfoglarna.
I. Näbben icke lamellerad.
A. Vingarna spetsiga med första eller andra, stundom
andra och tredje handpennan längst.
1. Näbben hård, merendels kort, kortare eller
föga längre än hufvudet, mot spetsen tjockare
och med mer eller mindre tydlig vinkel vid undre
kanten. Tårna tämligen korta.
* Öfverkäken inskuren bakom spetsen. Trappar
(Otididae).
** Öfverkäken icke inskuren bakom spetsen.
Brockfoglar (Charadriidae).
2. Näbben mjuk och böjlig, lång, smal och utan
vinkel vid undre kanten. Tårna tämligen långa.
* Ögonhålorna slutna. Ögonen mycket stora.
Beckasinartade foglar (Scolopacidae).
** Ögonhålorna nedtill öppna. Ögonen af medelmåttig
storlek. Snäppartade foglar (Totanidae).
B. Vingarna trubbiga med andra–femte
handpennorna längst och långa armpennor.
1. Vingarna långa. Öfverarmen räcker bortom
höftskålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
