Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gran ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3 mill. innev, och kunde uppställa 100,000 man
i fält. Åkerbruk och industri blomstrade; G:s
sidenväfnader voro de yppersta i verlden. Tvedrägt
och nästan ständiga inbördes krig (såsom fejderna
mellan Abenserrager och Segrier) medförde rikets
svaghet och förminskning, så att det mot slutet af
sin tillvaro omfattade endast hufvudstaden G. och
några kringliggande städer. Redan på 1240-talet
måste G. erkänna Kastiliens öfverhöghet och erlägga
årlig tribut. När konung Abu Hasan vägrade betala
skatten, gaf detta 1481 anledning till ett krig, som
1492 slutade med staden G:s eröfring och den siste
moriske konungen Boabdils flykt. Morernas ättlingar,
moriskerna, förföljdes under 1500-talet af den
spanska styrelsen och förvisades 1609 ur landet,
hvarigenom G., Spaniens mest blomstrande provins,
förvandlades till en ödemark.
– 2. Provins i södra Spanien, omgifven af
prov. Almeria, Murcia, Albacete, Jaen, Cordova och
Malaga samt Medelhafvet. Arealen 12,787,5 qvkm.
477,719 innev. (1877). – 3. Hufvudstad i nämnda
provins och förut i ofvannämnda konungarike, har
ett utomordentligt vackert läge vid foten af Sierra
Nevada (670 m. öfver hafvet), på norra stranden af
Jenil, som der upptager Darro. 76,108 innev. (1877).
Staden ligger på och mellan tvänne kullar, af hvilka
den södra uppbär det verldsberömda slottet Alhambra
(se d. o.). På sluttningen af den andra kullen,
på högra sidan af Darro, ligger Albaycin, den
äldsta stadsdelen, samt s. derom, på ömse sidor
om Darro, Alcazaba. Den egentliga staden ligger v.
om Alcazaba, på slätten, och omgifves af förstäderna
Elvira och Antequeruela. De äldre qvarteren hafva
ännu hus med morisk byggnadsstil: platta tak, små
torn med balkonger samt med springbrunnar försedda
gårdar. Äfven många minnesmärken af morisk konst
erinra om det förflutna. För öfrigt bildar
den nuv. staden en labyrint af krokiga, trånga och
ojämna gator, ehuru anblicken af densamma, med
dess många torn och kupoler samt det öfver staden
stolt tronande Alhambra, är i hög grad imponerande.
I morisk stil restaurerad är den forna basaren
Alcayceria, som jämte den närliggande gatan Zacatin nu
liksom fordom är handelns medelpunkt. Det vackraste
bland torgen är Bibarrambla, der fordom morernas
folkfester, torneringar m. m. och senare de kristnas
autodaféer höllos. Katedralen (byggd 1529–1639,
ofullbordad) är en med marmor rikt utsmyckad byggnad
i florentinsk stil, med Ferdinands och Isabellas
samt Filip I:s och Johannas praktfulla grafmonument.
G. är säte för en guvernör och en ärkebiskop, har
flere kloster, ett universitet (sedan 1531), och 6
"colegios". Industrien är obetydlig; de förr
berömda sidenväfverierna hafva nu nästan upphört. –
G. anlades af araberna i 8:de årh. och nådde under dem
en utomordentlig blomstring, så att det omkr. 1350
skall hafva räknat 200,000 och under tiden närmast
före den spanska eröfringen 400,000 innev., 70,000
hus och 40,000 vapenföra män. Efter stadens
intagande af spaniorerna (d. 2 Jan. 1492)
aftogo dess rikedom och prakt hastigt.
– 4. Stad i republiken Nicaragua. Central-
Amerika, nära nordvestra stranden af
Nicaraguasjön. Omkr. 10,000 innev. Medelst sjön
och dess aflopp, floden San Juan, står staden i
förbindelse med Karaibiska viken och exporterar kakao,
kochenill, indigo och hudar. Den anlades 1522 och var
en tid en af Nord-Amerikas rikaste städer. I början
af 1600-talet härjades den ofta af sjöröfvare. –
5. Granada, Nya. Se Columbia.
Granada, Luis de. Se Luis de Granada.
Granadör. Se Grenadier.
Granat, miner, (namnet af vissa varieteters
färglikhet med granatblomman), ett i många
varieteter uppträdande mineral, som kristalliserar i
romboidaldodekaedrar och ikositetraedrar och består af
singulosilikat af tvåatomiga och sexatomiga baser
enligt formeln 3RO . R2 O3 . 3SiO2, i hvilken
RO utgöres af kalk, talk, jern- och manganoxidul,
R2 O3 af lerjord, jernoxid, manganoxid, sällan
kromoxid. Mineralet är oftast kristalliseradt och
träffas stundom, t. ex. vid Falun, i kristaller af
barnhufvuds storlek. Färgen är mycket vexlande, oftast
rödaktig, gul eller brun, mera sällan grönaktig. Den
ädla granaten, af hvilken en varietet kallas
almandin (se d. o.), är blodröd eller körsbärsröd och
genomskinlig. Den förekommer på Ceylon och i Brasilien
samt användes till juvelerarearbeten. Andra varieteter
äro pyrop, som i små mörkröda korn förekommer i
Böhmen och äfven nyttjas till smycken, samt uvorovit,
smaragdgrön, kromhaltig, som funnits på Ural. De
orena och ogenomskinliga varieteterna äro i Sverige
mycket allmänna. I grå gneis, t. ex. i Södermanland,
är granat en konstant inblandning. P. T. C.
Granat l. spränggranat (Fr. grenade, af Lat. granatum,
kärna), krigsv., en ihålig spetskula, som utgör
en del af artilleriets ammunitionsutredning. Uti
ihåligheten finnes en sprängladdning, som, då kulan
träffar målet, tändes derigenom att hon i sin spets
har ett s. k. perkussionsrör, som vid stöten mot
målet verkar så, att ett piller af knallqvicksilfver
exploderar, hvarvid den uppkomna lågan sprides till
sprängladdningen. Krutgasen spränger derefter i
sär kulans väggar, hvilka dela sig i flere delar,
som hvar för sig verka på målet. Sprängladdningen
kan äfven tändas genom den värme, som uppstår,
då kulan vid anslaget hejdas af ett hållfast mål,
såsom förhållandet är vid granater, afsedda att
intränga i pansar, pansarbrytande granater. Under
de senare åren har man sökt öka granatens verkan
genom att göra väggarna af flere olika delar. En
så konstruerad granat, ringgranaten, har antagits
i de flesta land. Ringgranaten har tunna väggar,
som omsluta öfver hvar andra liggande ringar, hvilka
för att öka sprängbitarnas antal hafva på sin yttre
omkrets utstående uddar. – Brandgranaten liknar
till sin yttre form spränggranaten, men är fylld med
brandsats i stället för sprängladdning. Brandsatsen
tändes genom den i loppet förbirusande krutgasen,
hvarefter lågan slår ut genom hålet i spetsen. Emedan
brandgranatens gång genom luften är osäker och således
träffsäkerheten ringa samt hans förmåga att antända
ej är pålitlig, nyttjas han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
