Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 1451-1452 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gran ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

numera endast undantagsvis i
fältartilleriernas ammunitionsutrustning.
W. G. B.

Granatbrunt l. grenat soluble [gröna sålyböl],
ett rödbrunt färgämne, som framställes genom
inverkan af cyankalium på pikrinsyra och anses
bestå af isopurpursyrans kaliumsalt. Det nyttjas
i färgerierna i st. f. orseille och förekommer
i handeln i degform ("en pâte"), utrördt med
glycerin, emedan det i torrt tillstånd är explosivt.
S. J-n.

Granatkanon, krigsv., en för granaters afskjutande
afsedd slätborrad kanon, som antogs vid svenska
fältartilleriet 1831. Granatkanonen är längre än
fälthaubitsen och kortare än fältkanonen. I Sverige
utbyttes granatkanonen 1863 mot den refflade kanonen.
W. G. B.

Granatkartesch, krigsv., en ihålig spetskula, som
tillhör artilleriets ammunitionsutredning. Ihåligheten
är fylld med bly-skrot och sprängladdning, hvilken
senare numera antingen inlägges i granatkarteschens
botten eller ock i ett centralt laddningsrör,
för att förekomma den sjelfantändning, som vid
granatkartescher af äldre konstruktion egde rum, då
kulans utgångshastighet var stor. Granatkarteschen
är afsedd att sprängas i luften framför målet och är
derför sin spets försedd med ett s. k. tidrör,
hvilket tändes vid skottlossningen antingen
medelst perkussion (vid trångkulor) eller af den
förbirusande krutgasen (vid knappkulor). Detta
tidrör kan så inställas, att elden från detsamma når
sprängladdningen först då, när man önskar, att kulan
skall sprängas. W. G. B.

Granatoeder, kristallogr., kallas ikositetraedern,
emedan mineralet granat ofta förekommer
kristalliseradt i denna form. P. T. C.

Granatskjul, bejästningsk., ett tak, som uppföres
öfver den inre skyddsgrafven vid ett fältverk,
i ändamål att för besättningen bereda ökadt



skydd mot granatsplitter och småkulor. I grafven
uppsattes en rad stolpar, med 2 m. afstånd från
hvarandra, och öfver dem sträckas hammarband
in i vallen. Derofvanpå lägges täcktimret i
grafvens längdrigtning tätt tillsammans, och det
hela öfvertäckes med jord till 0,5 m. tjocklek.
O. A. B.

Granat-träd och Granat-äpple. Se Punica.

1. Granberg, Per Adolf, skriftställare, föddes i
Göteborg d. 17 Apr. 1770, bosatte sig i början af
1800-talet i Stockholm och anlade der, tillsammans
med Elmén, ett boktryckeri. 1826 blef G. sekreterare
i Landtbruksakademien. Död i Stockholm d. 5
Febr. 1841. Han var en ovanligt produktiv författare,
hvilken 1799–1816 vann icke mindre än fem pris i
Sv. akad., bland dem

stora priset för den lyriska tragedien
Jorund (1812). Bland hans öfriga skönliterära arbeten
märkas: Dramatiska skrifter (1811; dramen "Svante
Sture och Märta Lejonhufvud" uppfördes 42 ggr 1812
–33), Skaldestycken (1813), Nyare dramatiska skrifter
(1837). G. uppträdde såsom författare på de mest
skilda områden. Han skref bl. a. Kalmare-unionens
historia (1807–11), Skandinaviens historia under
konungarne af Folkunga-ätten (1819), Skandinaviens
krigshistoria ifrån Kalmare-föreningens upphäfvande
till freden efter Karl XII:s död (1821), Sveriges
historia i sammandrag (1824), Staden Götheborgs
historia (1814–15), Utkast till en svensk statistik
(1816–20), Engelskt och svenskt hand-lexicon
(1807; 2:dra uppl. öfversedd och tillökt af Deleen
1832) och Svenska djurens historia (1817). Derjämte
utgaf han: "Journal för konster, moder och seder"
(1815). "Archif för hushållningen och näringarna"
(1828–32), fortsatt under namn af "Archif för landtmän
och trädgårdsodlare" (1833–34). G. var äfven under
flere år medarbetare i tidningen Anmärkaren
(se d. o.).

2. Granberg, Jeannette Charlotta, dramatisk
författarinna, den föregåendes dotter, föddes i
Stockholm d. 19 Okt. 1825, trädde 1854 i äktenskap
med teaterföreståndaren och skådespelaren E.
Stjernström och afled i Stockholm d. 2 April 1857.
Hon författade åtskilliga stycken för scenen,
såsom Filantropen (1847), Läsarepresten (1850),
Ett blad ur samhällslifvets mysterier (1851),
Tidningsskrifvaren (s. å.), Fyra dagar af konung
Gustaf den tredjes regering (1850), Drottning Kristina
(1855) och Konung Karl X Gustaf (1857). Hon skref
vidare text till H. Berens’ opera "Violetta" samt
öfversatte eller bearbetade en mängd utländska
stycken, bland hvilka de mest kända torde vara det
från tyskan bearbetade "Längtan efter äfventyr,
eller perukmakaren och hårfrisören" (1851) samt
"Den ondes besegrare" (1855; efter Overskous danska
bearbetning af Melesvilles franska original). G. egde
en rätt omfattande beläsenhet och gjorde med stor
lätthet utkast af dramatiska planer. I planens
genomförande var hon ej alltid lika lycklig;
särskildt har mot hennes vådeviller anmärkts, att
de i dem inlagda kupletterna icke haft den ringaste
betydelse vare sig för handlingen i dess helhet
eller för teckningen af en figur eller situation.

3. Granberg, Louise Elisabet, dramatisk
författarinna, den föregåendes syster, föddes i
Stockholm 1827 och gifte sig 1861 med sin
systers efterlefvande make, E. Stjernström. Efter
sin mans död, i början af 1877, öfvertog hon
ledningen af Nya teatern i Stockholm, men uthyrde
den sommaren 1879 och sålde den 1880.
Liksom systern har G. lemnat en stor mängd stycken
för scenen, dels i original, dels i bearbetningar,
men alltid anonymt. Bland originalen torde
Johan Fredman (1861), "bellmaniad" i fem akter,
vara det mest bekanta. Bland bearbetningarna och
öfversättningarna märkas Sheridans "Tadelskolan"
(1858; efter Dorphs danska öfvers.), Augiers
"Moderna vinglare" (1861) och "Giboyers son"
(1863). Hon var äfven systerns medarbetarinna
vid författandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>