Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grey ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kolonierna och derefter, till Nov. 1834,
understatssekreterare för inrikes ärenden. Vid whigs’
återkomst till styrelsen 1835 blef han sekreterare
för krigsärendena, men nedlade detta ämbete 1839.
Efter frihandelns seger och ministèren Peels
störtande inträdde G., hvilken efter faderns död
(1845) såsom earl G. fått säte i öfverhuset, i Juli
1846 i ministèren Russell såsom statssekreterare
för kolonierna. I denna tjenstebefattning lade
han i dagen stor förmåga, i synnerhet såsom talare,
men ådrog sig genom sitt handlingssätt mot
kolonisterna vid Godahopps-udden och genom
den olyckliga ledningen af kafferkriget allmänt
klander. Tid ministèren Russells fall,
i Febr. 1852, hvartill han ej var utan skuld,
utträdde han ur regeringen. Han afböjde ett anbud
att inträda i Palmerstons ministèr och gjorde det
häftigaste motstånd mot kriget med Ryssland.
Han har utgifvit Colonial policy of lord
J. Russell’s administration (1853) och Essay on
parliamentary government as to reform (1858;
2:dra uppl. 1864). – 5. Sir George, baronet G.,
engelsk statsman, den föregåendes kusin, f. 1799,
började 1826 praktisera som advokat, blef 1832
ledamot af underhuset och var 1834 några månader
understatssekreterare för kolonierna, ett ämbete,
som han å nyo förvaltade 1835–39. 1839–41 var han
juge advocate-general (generalauditör) och Juni–Aug.
1841 kansler för hertigdömet Lancaster. Under
Russells ministèr var han 1846–52 statssekreterare
för inrikes ärenden och tillvann sig såsom sådan
allmän aktning genom sin klokhet och kraft, som i
synnerhet under orosåret 1848 sattes på prof.
1854–55 var han statssekreterare för kolonierna samt
1855–58 och 1861–66 åter statssekreterare för
inrikes ärendena. Sedan parlamentets upplösning
1874 har han hållit sig undan från det politiska
lifvet. – 6. Sir George G., etnograf, f. 1812,
ingick 1829 i militärtjenst, hvarur han snart
tog afsked som kapten. 1837–39 företog han
upptäcktsresor i det inre af Australien,
var 1841–46 guvernör i Syd-Australien, 1846–
54 guvernör öfver Nya Zeeland och 1854–61 guvernör
öfver Goda-hopps-udden, från hvilken post han åter
1861 förflyttades till Nya Zeeland, der han åren
1863–64 rättfärdigade styrelsens förhoppning att han
skulle lyckas bilägga de åter med maoris förnyade
stridigheterna. 1867 återvände han till England.
Han har utgifvit Journals of two expeditions of
discovery in north-west and western Australia
(1841), Polynesian mythology (1855) och Proverbial
sayings of the ancestors of the New-Zealand race
(1858). 3. E. B. 1. 2. 4–6. A. B. B.
Grey [gre]. Se Ripon.
Greyerz. Se Gruyères.
Greyhounds [grehaunds], Eng. (af Isl. greyhundr,
tik), ett slags vindthundar, som användas vid de
engelska har-hetsjagterna, och hvilkas afvel och vård
äro föremål för en hel literatur.
Greytown [gretaun]. Se San Juan del Norte.
Grib, Peder, dansk sjöhjelte, f. 1680, kämpade i flere
strider med ära vid Tordenskjolds
sida och utmärkte sig i synnerhet i slaget vid
Dynekilen (1716) samt vid anfallen på Ny-Elfsborg och
Strömstad (1717). 1720 – han hade då avancerat till
kapten – blef han afskedad ur krigstjensten och var
derefter under tre år anställd i ryska flottan. Död
1757. E. Ebg.
Gribeauval [-båval], Jean Baptiste Vaquette de,
fransk ingeniör och artilleriofficer, f. 1715,
ingick 1732 i franska armén och blef 1757 general i
österrikiska armén. 1760 ledde han på ett utmärkt
sätt belägringsarbetena vid Glatz och försvarade
1762 såsom ingeniör fästningen Schweidnitz. Till
belöning för dessa tjenster utnämndes han till
fältmarskalkslöjtnant. 1763 återvände G. till
Frankrike, blef der generalinspektör för artilleriet,
generallöjtnant (1765) och slutligen guvernör for
stora arsenalen. Död 1789. Inom fältartilleriet
kan G. anses som en reformator. Emellertid hade
han en hård strid att utkämpa, innan han lyckades
(1765) få genomfördt sitt artillerisystem,
hvilket hufvudsakligen åsyftade att göra
fältartilleriet rörligare. Han konstruerade äfven
vall-lavetter med släpa, de s. k. ramlavetterna,
samt införde dessutom mörsareblock af jern.
W. G. B.
Gribojedov, Alexander Sergjevitj, rysk dramaturg
och statsman, född 1795 i Moskva, blef 1817
anställd i utrikesministeriet och sändes 1818 såsom
legationssekreterare till Persien, der han vistades
till 1822, och hvarifrån han sedan öfverflyttades
till Georgien. Der blef han genom sin språkkunskap
Paskievitj till mycken nytta under kriget mot Persien
och sändes 1828 till Petersburg med fredstraktaten.
S. å. utnämndes han till minister vid persiska hofvet.
1829 mördades han vid ett folkupplopp i Teheran. –
G:s förnämsta verk, Gore ot uma (Ve den, som har
snille!), en komedi på vers, i hvilken de ryska
sociala förhållandena gisslas och den moderna
bildningens strid emot föråldrade åskådningar
skildras, har utöfvat ett stort inflytande på
det ryska folket, och en mängd af replikerna i
detsamma hafva öfvergått till "bevingade ord".
G. arbetade flere år på sin pjes, men när han 1823
fick den färdig, förbjöd censuren dess tryckning och
uppförande. Den cirkulerade under G:s lifstid
i afskrift och trycktes först 1833, hvarefter den
upplefvat en mängd upplagor. Hans öfriga arbeten
äro jämförelsevis obetydliga. G:s samlade skrifter
utkommo första gången 1854.
Gribskov, Danmarks betydligaste skog, är belägen i
norra Själland och sträcker sig från Hilleröd mot
n., v. om Esrom-sjön, upp till Esrom kloster. Arealen
omkr. 4,000 har. E. Ebg.
Grid (Isl. Griðr), Nord. mytol., en jätteqvinna, som
var moder till åsaguden Vidar, Odens son. Vänskapligt
sinnad mot åsarna, lånade hon sitt starkhetsbälte,
sina jernhandskar och en mäktig staf (Isl. Griðarvölr)
till Tor på dennes farliga färd till jätten Gerröd. Se
d. o. Th. W.
Grid l. Grud kallas i de fornskandiska lagarna sådan
lejd, som utlofvas vid ett särskildt tillfälle,
då fientlighet är att befara, i synnerhet fred och
säkerhet för deras hämd, mot hvilka någon förbrutit
sig. Deri allmänna grundsatsen var att grid borde
beviljas den förbrytare, som ej blifvit gripen på
bar gerning, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
