Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grillparzer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på välgörenhet mot enskilde. G. var 1748–50
ledamot af borgareståndet och slöt sig i politiken
till hattpartiet, hvars finanssystem en tid så
mycket befordrade hans och andra stora affärsmäns
verksamhet. När derför mösspartiet vid 1765 års
riksdag kom till makten och anställde räfst med
hattpartiet, undgick icke häller G. förföljelsen. Han
och halfbrodern, Johan Abraham, hvilka jämte
Kjerrman, Lefebure och Petersen åtalades för
egennyttigt och svikligt förfarande vid handhafvande
af Vexelkontorets affärer, dömdes af ständernas
justitiedeputation 1765 till böter, och 1766 ålades
bröderna G. en återbetalningsskyldighet af 5 tunnor
guld. Den allmänna meningen stämdes emellertid
snart till G:s fördel, och ständerna återburo 1768
skadeersättningsbeloppet. Men G. hade dessförinnan
dött, d. 6 Nov. 1767. – 3. Johan Abraham G.,
patriot, den föregåendes halfbroder, föddes i
Stockholm 1719 och ingick 1747 såsom bolagsman i
Grillska firman (se G. 2). Han blef 1763 fullmäktig i
Jernkontoret, 1770 direktör i Ostindiska kompaniet,
1773 direktör vid General-diskont-kompaniet, 1776
ledamot af Tullarrende-societeten, 1787 direktör
vid General-diskont-kontoret, 1795 bankrevisor
och 1773 ledamot af Vetenskapsakademien. Död i
Stockholm d. 16 Mars 1799. – 4. Adolf Ulrik G.,
vetenskaplig samlare, son till Klas G., född i
Stockholm d. 19 Mars 1752, död på Söderfors d. 1
Okt. 1797, prydde Söderfors med dyrbara anläggningar,
såsom en engelsk park, en ny kyrka, af sten m. m.,
och samlade under egna resor och genom ombud det på
sin tid namnkunniga "Grillska museet" på Söderfors,
som vid hans död innehöll 100 däggdjur, 600 foglar,
30 fiskar och 700 snäckor, förutom en mängd koraller
och petrifikat. Dessa samlingar skänktes 1828 af
hans arfvingar till Vetenskapsakademien. Till
erinran om G. uppkallades efter honom en
sällsynt fiskart, "Gymnetrus Grillii". G. var
(sedan 1793) ledamot af Vetenskapsakademien.
B. S.
Grillparzer, Franz, tysk dramatiker, föddes 1791
i Wien, inträdde 1813 i statens tjenst der han
avancerade till arkivdirektor, fick 1856 afsked
med hofråds titel, utnämndes 1861 till riksråd
på lifstid och invaldes 1847 i den österrikiska
vetenskapsakademien. Död 1872. Som dramatisk skald
uppträdde han första gången 1816, med sin Ahnfrau
(6:te uppl. 1844; "Stamfrun", 1835), en ödestragedi,
som gjorde hans namn bekant i hela Tyskland. Detta
stycke hvari författaren öfverdref det fatalistiska
element, som Z. Werner och Müllner använda i
sina dramer, verkar förnämligast genom det veka och
melodiösa språket samt genom det skakande i åtskilliga
situationer. Till samma slags romantiska dramer höra
Sappho (1818; 4:de uppl. 1856; "Sappho", öfvers. af
A. A. Grafström och uppförd på Kongl. teatern 1833)
och trilogien Das goldene vlies (1822), som utmärka
sig genom många enskilda skönheter, men vanställas
af sentimentalitet och retoriskt patos. Det kanske
mest betydande af G:s arbeten är det historiska
sorgespelet König Ottokars glück und ende (1825;
2:dra uppl. 1852), som
genomtränges af dramatiskt lif, ehuru äfven det lider
af sentimentalitet och brist på sanning i
karaktersteckningen. I åtskilliga af sina stycken,
mest i den dramatiska sagan Der traum ein leben
(1840) påminner G. om Calderon. G. har äfven
skrifvit en täck novell, Der spielmann (1840), och
vackra lyriska dikter. Hans samlade verk utkommo 1872
(2:dra uppl. 1874). Jfr Betty Paoli, "Grillparzer
und seine zeit" (1875).
Grim, Herman Niklas, läkare, föddes 1641 i Visby. Af
sin fader, som var Gustaf II Adolfs hoffältskär,
öfvades han redan tidigt i kirurgien och begaf
sig sedan till utlandet. Han studerade i Köpenhamn
och Holland, anställdes 1661 såsom fältskär på ett
holländskt fartyg, destineradt till Novaja Semlja,
och gjorde efter sin återkomst till Holland dylik
tjenst i kriget mellan detta land och England. För
holländska ostindiska kompaniets räkning reste
G. 1671 till Ostindien, der han i åtta år var verksam
dels såsom bergmästare vid guldgrufvorna på Sumatra,
dels såsom sjukhusläkare i Batavia. 1680 började han
praktisera i Nürnberg, och 1682 begaf han sig å nyo
till Ostindien, hvarifrån han 1683 återvände till
fäderneslandet. Sedan han under ett par år verkat som
provinsialläkare i Södermanland, begaf han sig 1685
åter på resor, blef s. å. lifmedikus hos grefven af
Ost-Friesland och några år derefter garnisonsläkare
i Tönningen. Sedan han någon tid vistats på Gotland,
for han till Stockholm, praktiserade der och blef
1706 ledamot af Collegium medicum, till hvilket han
skänkte sina indiska samlingar. 1710 förordnades
han till pestläkare och innehade denna befattning
till 1711, då han dog i Stockholm. G. utgaf flere
vetenskapliga arbeten: Compendium medico-chymicum
(Batavia, 1679), Laboratorium Ceylonicum seu Thesaurus
Ceylonae (utg. på holländska 1677 i Batavia, sedan
öfvers. på latin och utg. i Amsterdam 1679), äfvensom
flere smärre, i lärda sällskaps handlingar förvarade
afhandlingar i botanik.
Grimaldi, gammal genuesisk slägt, som 968 kom i
besittning af Monaco, och som i Genuas historia
spelat en framstående rol. Slägten tillhörde
Guelfernas parti. Sedan Monaco 1641 kommit under
franskt protektorat, och spaniorerna bemäktigat
sig G:s besittningar i Milano och Neapel, erhöll
slägten af Ludvig XIV hertigdömet Valentinois och
markisatet Vaux. Manliga linien af furstehuset
G. i Monaco utslocknade 1731 med Antonio G.,
men dennes måg och efterträdare Jacques François
Leonard de Goyon-Matignon upptog svärfaderns namn. –
1. Raimundo G. var den förste genuesare, som förde
sin fädernestads krigsflagga på andra sidan Gibraltars
sund. 1304 bistod han Filip den Sköne af Frankrike
mot flamländarna samt slog och tillfångatog grefve
Guy af Flandern. – 2. Antonio G., genuesisk amiral,
slog 1332 katalonierna till sjös, men led vid Loiera
1353 mot venezianernas och kataloniernas förenade
flottor ett så grundligt nederlag, att Genua, ur stånd
att försvara sig sjelf, måste söka Johan Viscontis
beskydd. – 3. Giovanni G. vann såsom hertigens
af Milano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
