- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1581-1582

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grillparzer ... - Grimkell, Olof den heliges hirdbiskop - Grimm, Friedrich Melchior von - Grimm, Jakob Ludwig Karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

få Gudrun till äkta. Hon gick ej in derpå, förr än
hon fått en glömskedryck af Grimhild, då hon lemnade
sitt samtycke. Grimhild säges hafva blifvit mördad
af Atle, på det han skulle komma i besittning af
hennes skatter. Dessa händelser skildras förnämligast
i eddans hjeltesånger och i Valsungasagan. – I de
tyska forndikterna om Niflungarna (Nibelungen lied)
heter Sigurds och sedan Atles gemål Kriemhild, hvilket
motsvarar Grimhild, som, enligt hvad här ofvan
anförts, i de nordiska dikterna är namnet på Atles
svärmoder. Th. W.

Grimkell, Olof den heliges hirdbiskop, var engelsman
till börden och följde konungen vid hans ankomst
till Norge samt verkade tillsammans med honom
för kristendomens utbredande i landet. Sagan
tillskrifver honom äfven stiftandet af den första
"kristenret" (kyrkrätt). Sedan Olof stupat i slaget
vid Sticklestad (1030), lyckades det G. i förening
med Einar Tambaskälfver att få honom förklarad för
helgon, och sålunda kröntes hans verk med seger. Efter
Munchs antagande skall G. sedan hafva återvändt till
England, hvarest han dog 1047, såsom biskop i Sussex.
O. A. Ö.

Grimm, Friedrich Melchior von, friherre, tysk-fransk
författare, f. 1723 i Regensburg, d. 1807, vistades
mest i Paris, der han efter hvartannat var föreläsare
hos arfprinsen af Sachsen-Gotha, sekreterare hos
hertigen af Orléans och hertigens af Gotha sändebud
vid franska hofvet, flyttade efter revolutionens
utbrott 1790 till Gotha samt utnämndes af den
ryska kejsarinnan Katarina 1795 till statsråd
och ministerresident i Hamburg. I Paris lefde
han med i den förnäma och den literära verlden,
hvarest han genom sin snillrikhet och sitt fina
väsende gjorde sig mycket älskad. En viss berömdhet
erhöll han genom sina pikanta broschyrer Le petit
prophète de Boemischbroda
(1753) och Lettres sur
la musique française
(s. å.), hvilka hardt nära hade
förskaffat honom rum på Bastiljen. Hans Correspondance
littéraire, philosophique et critique
(1812–14; ny
uppl. 1829–31; supplement 1829) utgör en fullständig
historia om den franska literaturen från 1753 till
1790 och utmärker sig för många qvicka och träffande
omdömen. Jfr Sainte-Beuve, "Études sur Grimm" (1854).

Grimm. 1. Jakob Ludwig Karl G., vidtfrejdad
tysk språkforskare, född i Hanau d. 4 Jan. 1785,
blef 1802 student i Marburg, der han studerade
juridik, bl. a. under den berömde Savigny, som
utöfvade en lifvande inverkan på honom. 1805 blef
han anställd vid krigssekretariatet i Kassel samt
utnämndes 1808 till föreståndare för konung Jérômes
privatbibliotek på Wilhelmshöhe och 1809 till
"staatsrathsauditor". 1813 började han som hessisk
sekreterare i Paris sin korta diplomatiska bana och
deltog 1815 i Wienkongressen. Året derefter utnämndes
han till andre bibliotekarie vid kurfurstliga museet
i Kassel, men tog afsked från denna befattning 1829,
då han blef förbigången vid tillsättandet af förste
bibliotekarie. S. å. följde han en kallelse till
Göttingen såsom professor och bibliotekarie. 1837

blef han afsatt från dessa ämbeten, såsom en af de sju
professorer, hvilka protesterat mot den hannoveranska
grundlagens upphäfvande, och landsförvisades jämte
Gervinus och Dahlmann från Hannover. Sedan han
derefter under ett par år vistats i Kassel, nämndes
han 1840 till ordinarie medlem af vetenskapsakademien
i Berlin, med rätt att hålla föreläsningar vid
universitetet derstädes, och öppnade 1841 i denna
stad en föreläsningskurs öfver den tyska rättens
minnesmärken. 1843 företog han en resa till Italien,
och 1846 besökte han Sverige. 1848 var han medlem
af Frankfurt-parlamentet, dock utan att spela någon
synnerligen framstående rol i denna församling. Död i
Berlin d. 20 Sept. 1863. – G. grundlade den historiska
och vetenskapliga behandlingen af den germanska
språkfamiljens grammatik, och han är jämte Bopp, som
grundlagt den jämförande språkvetenskapliga metoden,
den nyare språkforskningens skapare. G:s skrifter
öfver germansk språk- och fornkunskap äro ytterst
talrika. Sin vetenskapliga författareverksamhet
började han, 22 år gammal, med en skarp granskning
af en bok af Adelung d. y. rörande handskrifter af
forntyska dikter. Derefter följde ett antal kritiska
arbeten i forntysk filologi, bland hvilka den första
sjelfständigt utgifna skriften hade titeln Über den
deutschen meistergesang
(1811). 1819 utkom första
delen af G:s banbrytande – icke afslutade – verk
Deutsche grammatik, som blifvit kalladt en af den
nyare språkforskningens hufvudbyggnader. I den första
upplagan af första delen afhandlas de forn- och
nygermanska språkens deklination och konjugation;
i den andra upplagan (1822) tillkom som inledning
en afdelning "om bokstäfverna", d. v. s. ljudläran,
hvilken innehåller G:s berömdaste upptäckter. Andra
och tredje delarna af "Deutsche grammatik" utkommo
1826 och 1831 samt afhandla ordbildningen. Den fjerde
och sista delen, som utkom 1837, börjar läran om
ordfogningcn. Af hela arbetet är för närvarande under
utgifning ett nytt, tiliökadt aftryck, ombesörjdt af
W. Scherer (del. 1, 1870; del. 2, 1878). G:s öfriga
mest betydande verk äro Deutsche rechtsalterthümer
(1828), "Reinhardt Fuchs" (1834; texter och inledning
om det tyska djurepos), Deutsche mythologie (1835),
samlingsverket "Weisthümer", (del. 1–4, 1840–63;
efter G:s död fortsatt), ett källverk för den tyska
rättshistorien, och Geschichte der deutschen sprache
(1848). Ett antal strödda uppsatser af G. hafva
utgifvits, under titeln Kleinere schriften (1864–71),
de populäraste af dessa åter under titeln Auswahl
aus den kleineren schriften
(1871). Nyare upplagor
finnas af de flesta af dessa arbeten. Tillsammans med
sin broder Wilhelm G. påbörjade G. det stort anlagda
verket Deutsches wörterbuch (del 1, 1852), som vid
J. G:s död hade fortskridit till och med fjerde delens
första häfte (med ordet Frucht). Arbetet har fortsatts
af Heyne, Hildebrand, Weigand och Lübben, men torde
icke ännu på länge kunna bringas till slut. En mängd
andra arbeten utgåfvo ock de båda bröderna samfäldt,
såsom tidskriften "Altdeutsche wälder" (1813–16),
innehållande forntyska poetiska texter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0797.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free