Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grisleslägtet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordsjön, Hannover, Drenthe och Friesland. Arealen 2,298
qvkm. 255,686 innev. (1880). Landet är en lågslätt;
endast s. om hufvudstaden finnes en höjdsträckning,
Hundsrug. Vattendragen äro små, men vanligen genom
kanalisering användbara för samfärdseln. Kärrtrakterna
i s. ö. (Bourtangermoos och Musselbroek) äro nu till
största delen torrlagda. Åkerbruk och boskapsskötsel
äro hufvudnäringar. – 2. Hufvudstad i nämnda prov.,
belägen vid föreningen af de segelbara åarna Hunse
och Oude Aa och genom kanaler förenad med Dollart
och Zuiderzee. 47,160 innev. (1880). Universitet
(stiftadt 1614), institut för döfstumma (grundadt
1790, af H. D. Guyot), navigationsskola, ritskola
m. m. Liflig handel och industri. 1874 beslöts, att
stadens fästningsverk skulle slopas. – G. omnämnes
såsom stad första gången 1166. Staden var i början
förenad med Friesland, blef sedermera en fri
riksstad och 1282 hansestad. Kejsar Maximilian I
(d. 1519) gaf G. i län åt hertig Albrekt af Sachsen,
men staden gaf sig 1514 hällre under hertigen af
Kleve. G. underkastade sig kejsar Karl V, biträdde
1577 unionen i Utrecht, men föll 1588 genom förräderi
i spaniorernas händer och förenades först 1594 med
de öfriga nederländska provinserna.
Gronov l. Gronovius. 1. Johann Friedrich G., tysk
språkforskare och arkeolog, f. 1611, blef 1643
professor i historia och vältalighet i Deventer, men
flyttade 1658 till Leiden, der han afled 1671. Hans
upplagor af romerska författare och af H. Grotius’
verk "De jure belli et pacis" samt Observationum
libri IV (1652; ny uppl. 1831) voro af stort värde
för språkforskningen, och hans Commentarius de
sestertiis (1643) för de romerska antiqviteterna. –
2. Jakob G., den föregåendes son, filolog, f. 1645,
d. 1716, blef 1679 professor och universitetsgeograf i
Leiden. Hans förnämsta verk är Thesaurus antiquitatum
graecarum (1697-1702). Han utgaf värdefulla editioner
af Polybios’, Herodotos’, Ciceros och A. Marcellinus’
skrifter. – 3. Johann Friedrich, holländsk botanist,
den föregåendes son, f. 1690, d. 1762, rådsherre i
Leiden, är såsom vetenskaplig forskare känd genom
sin Flora virginica (1743) och Flora orientalis
(1755). G. omfattade Linné, under dennes vistelse
i Holland, med synnerlig välvilja och befordrade
till trycket hans "Systema naturae" (1735). Det var
jämväl han, som åt Linnés älsklingsväxt gaf namnet
"Linnaea". – 4. Lorenz Theodor, holländsk zoolog,
den föregåendes son, f. 1730, d. 1778, rådsherre i
Leiden, utgaf flere framstående arbeten i zoologi
och mineralogi: Museum ichtyologicum (1754- 56),
Zoophylaceum Gronovianum (1763-81), Bibliotheca
animalis et lapidei (1760), Index supellectilis
lapideae (1750).
Groom [grum], Eng., ridknekt, eller en sådan tjenare,
som är sin husbonde eller matmoder följaktig
under promenadridt. De i kapplöpningsstallet
använda ridknektarna kallas stablelads.
C. G. W.
Groombridge [grumbridj], Stephen, engelsk astronom,
f. 1755, egnade sig ända till 1815 åt handel. Död
1832. Redan vid unga år
fattade han intresse för astronomien, och byggde
sig i Goudhurst, der han bodde, ett litet
observatorium. 1802 flyttade han till Blackheat
(ej långt från London), der han uppställde
en meridiancirkcl af Troughton. Med detta
instrument verkställde han under åren 1806-23 de
iakttagelser, som ligga till grund för hans, af
Airy 1838 utgifna, synnerligen goda katalog öfver
cirkumpolarstjernor. Ehuru G. ej hade någon egentlig
matematisk underbyggnad, var han en framstående
praktisk astronom, skicklig både som observatör och
räknare. A. L-n.
Groot, Gerhard de G. Se Bröder och systrar af den
goda viljan.
Groot, Huig de. Se Grotius, Hugo.
Grop, jagtv. För djurfänge har grop alltid varit
i bruk (i forna tider vida mer än nu och hos vilda
folk oftare än hos mera civiliserade), i synnerhet
för fångande af större och annars svåråtkomliga djur,
såväl matnyttiga som skadliga. I Sverige fångades förr
elg ofta i grop, men detta fångningssätt är numera i
lag förbjudet. Äfven varg fångades på den tiden, då
den allmännare förekom, ofta i grop. Numera användes
grop nästan endast (och äfven det undantagsvis) vid
räffångst. Den för varg och räf afsedda fångstgropen
har vanligen en längd och bredd af nära 5 m. samt
ett djup af 3,3 m. Invändigt är hon försedd med
väggbeklädnad af bräder samt har i hörnen ett
framskjutande tak, för att hindra det nedfallna
djuret från att gräfva sig ut eller klättra upp. För
att locka djur till gropen är på en i hennes midt
stående påle anbragt ett bete (t. ex. en lefvande
eller uppstoppad anka), och det är vid försöket
att bemäktiga sig detta bete, som djuret störtar
ned. För att försåtet må döljas, är gropen försedd
med lös, vid lindrig beröring nedfallande betäckning.
J. W. L.
Grop-emalj. Se Emalj.
Gropius, Karl Wilhelm, tysk teaterdekorationsmålare,
f. 1793, kom redan som barn till Berlin, der han
fick sin första undervisning, utbildade sig sedermera
genom resor, under hvilka han aftecknade märkvärdiga
scenerier och utsigter, samt blef 1822 medlem af
konstakademien i Berlin. Död derstädes 1870 som
dekorationsmålare vid den kungl. teatern. G. var en
i sitt fack högst framstående konstnär. Bland de
lärjungar, som utgingo ur den af honom stiftade
skolan för landskaps- och prospektmåleri, må
nämnas den svenske teaterdekorationsmålaren Emil
Roberg. – G:s son och lärjunge, Paul G. (f. 1821),
är teaterdekorationsmålare i Berlin, och G:s kusin,
Martin Karl Philipp G. (f. 1824, d. 1880), var en rikt
begåfvad arkitekt i klassisk riktning: sjukhuset
i Friedrichshain vid Berlin, universitetet i
Kiel (1873-76), Neustadt-Eberswalde hospital för
sinnessjuka m. m.
Gropsnäppan, Totanus ochropus, zool., är ofvan
svartbrun med hvitaktiga fjäderkanter och trekantiga
fläckar; framhalsen är hvit, med svarta längdfläckar,
öfriga undre delar och öfre stjerttäckarna hvita,
handpennorna svartbruna, stjerten hvit med några
få, svarta tvärband, näbben rak, längre än tarsen,
grönbrun, utåt svart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
