Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gros ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Saarmund, men intog den 22 ställning n. och
n. v. om G., med ryska och svenska kårerna på högra
flygeln mellan Jütergotz och Ruhlsdorf, med 3:dje
preussiska kåren (Bülow) vid Heinersdorf (n. om
G.) och med 4:de preussiska kåren (Tauenzien) vid
Blankenfelde (2,300 m. ö. s. ö. om G.). Kronprinsen
hade i allt 80,000 man. Fransmännen marscherade på
tre kolonner genom af moras uppfyllda skogar, hade
flere mindre strider att utstå den 22 och utkommo
på slätten den 23. Högra kolonnen (kåren Bertrand)
framryckte öfver Jühnsdorf mot Blankenfelde, mötte
kåren Tauenzien, hade en lätt strid att utstå
och gick tillbaka till Jühnsdorf, följd af
Tauenzien. Mellersta kolonnen (kåren Reynier) besatte
den 500 m. framom skogsbrynet belägna byn G., som
försvarades af Bülows avantgarde, och uppmarscherade
vester om densamma kl. 4 e. m. Kronprinsen hade
gifvit Bülow befallning att draga tillbaka sin
armékår för att låta fransmännen framrycka och gifva
hela armén tillfälle att falla dem i flanken och
kasta dem tillbaka i sydöstlig riktning, men Bülow
kunde icke låta tillfället att drabba tillsamman
med fienden gå sig ur händerna, utan ryckte rakt
fram mot G. Striden blef ytterst het och slutade
dermed att den franska kåren, fullkomligt slagen,
drog sig tillbaka samma väg den kommit. Oudinot,
som med sin armékår och kavalleriet marscherade på
venstra flygeln öfver Ahrensberg, var okunnig om hvad
som tilldrog sig, och de af hans trupper, som mot
aftonen framkommo till slagfältet, indrogos i flykten.
C. O. N.
Grosse, Julius, tysk skald, f. 1828 i Erfurt,
uppträdde först med dramat Cola Rienzi (1851),
hvarefter han begaf sig till München för att
blifva målare, men vände 1855 för alltid åter till
literaturen. Bland hans arbeten märkas, inom lyriken:
Gedichte (1857), Aus bewegten tagen (1869), Wider
Frankreich (1870) och Wider Rom (1878), skådespelen:
Die Ynglinger (1858), behandlande den gamla svenska
ynglingasagan, Die steinerne braut, Gudrun, Tiberius
(1876) m. fl., samt Erzählende dichtungen (6 bd,
1871-73).
Grosse, Theodor, tysk historiemålare, föddes
1829 i Dresden, vid hvars konstakademi han först
egnade sig åt bildhuggarekonsten, innan han
1847, under Bendemanns ledning, öfvergick till
historiemåleriet. Han blef 1867 professor vid samma
akademi. Bland G:s arbeten, i hvilka det plastiska
elementet städse är öfvervägande, må nämnas Leda med
svanen (1852, i Dresdens galleri), de stereokromiska
väggmålningarna i balsalen i Dresdens kungl. slott
(utförda i förening med Bendemann), Änglarnas besök
hos Abraham och målningarna i Leipzigmuseets loggier.
Grossenhain, stad i Sachsen, kretsen Dresden,
vid Röder, ett tillflöde till Elbes biflod
Schwarze Elster. 10,686 innev. (1875). Ylle- och
bomullsindustri.
Grossess (Fr. grossesse, af gros, Lat. grossus,
tjock). Se Hafvandeskap.
Grosseto. 1. Provins uti italienska landskapet
(compartimento) Toscana. Arealen 4,420
qvkm. Omkr. 110,000 innev. – 2. Hufvudstad i
nämnda prov., i Maremmerna, nära Ombrone. 4,150
innev. (1871). Biskopssäte. På grund af Maremmernas
osunda luft var staden förr nästan öde under sommaren,
men de sedan 1829 företagna torrläggningsarbetena
hafva åstadkommit en lycklig förändring i detta
hänseende. Dricksvatten, hvarpå staden förr led nästan
fullständig brist, erhålles nu genom en 1833 borrad
ofantligt djup artesisk brunn. Omkr. 5,5 km. n. ö. om
G. ligga ruiner af den forna etruskiska staden
Rusellae.
Grossglockner, högsta berget i Öst-alperna och
kärnpunkten i Hohe Tauern, ligger på gränsen mellan
Kärnten, Tyrolen och Salzburg samt har en höjd af
3,797 m. Toppen består af tvänne genom en smal
klyfta skilda spetsar, af hvilka den högre, det
egentliga G., sedd från den lägre spetsen, liknar
ett smalt, något böjdt, spetsigt horn. Berget
består af ler- och glimmerskiffer, toppen af
mörkgrön kloritskiffer. Största glacieren är
Pasterzen-gletscher.
Gross-Glogau. Se Glogau.
Grossgörschen, by i preussiska regeringsområdet
Merseburg (Sachsen), 7 km. sydöst om Lützen, bekant
genom Napoleons seger derstädes d. 2 Maj 1813 öfver
ryssarna och preussarna under Wittgenstein. Slaget
benämnes vanligen efter det närbelägna Lützen.
Grosshandel. Se Gross.
Grossi, Tommaso, italiensk skald, f. 1791, gjorde
sig först bemärkt genom en på milanesiska munarten
skrifven politisk satir mot den nya österrikiska
styrelsen och förvaltningen. Sedan författade han
en versifierad novell, La fuggitiva (1817), en
tragisk kärleksepisod från kriget med fransmännen,
oeh dikten Ildegonda (1820), hvilken rörde sig
inom medeltidslifvet och vann synnerligen den
qvinliga publikens bifall samt upplefde en mängd
upplagor. 1826 utgaf G. en episk dikt, I lombardi alla
prima crociata, och 1834 den historiska romanen Marco
Visconti, hvars mönster var "I promessi sposi" af
Manzoni. Arbetet fick väl ej samma betydelse som dess
förebild, men har dock upplefvat 15 upplagor. Bland
hans lyriska dikter är uti Italien La rondinella
(svalan) den populäraste. Med början af 1830-talet
slöt han poetiska alstring, och han lefde derefter
såsom notarie i Milano, der han dog 1853. En samlad
upplaga af hans verk uppgafs 1851.
Gross-Jägerndorf, by i provinsen Ostpreussen,
4 km. söder om Pregel. Der besegrade en rysk armé
under general Apraxin en preussisk dylik under general
Lehwald d. 30 Aug. 1757.
Grossman, Emanuel, kirurg, född i Berlin 1673,
studerade först i Königsberg orientaliska språk,
men öfvertalades af sin broder att egna sig åt
kirurgien. Såsom kirurg inträdde han i dansk, sedan,
i holländsk tjenst samt blef slutligen anställd i rysk
tjenst. I slaget vid Narva blef han tillfångatagen
af svenskarna och 1701 sänd till Stockholm, der
han genom sina kunskaper snart tillvann sig stor
aktning. G. utnämndes till gruf-fältskär i Falun 1706
och blef 1728 fältskär vid Krono-konst-staten. Han
dog 1746.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
