Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grufdrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inmutaren hälften i fyndet samt vidare reglerar
förhållandena med mutsedlar, utmål etc., hvilket
slutligen genom en k. förordning d. 6 Dec. 1757
närmare belyses. I denna senare förordning stadgas
äfven förbud för borttagande af pelare och band,
grufvors fyllande m. m. Dessa båda sista förordningar
utgjorde, jämte en del specialförordningar, Sveriges
gällande gruflagstiftning ända tills grufstadgan
af d. 12 Jan. 1855 trädde i kraft. Denna stadga,
hvilande på inmutningsrätten, är fortfarande gällande,
ehuru dess snara ändrande är att förvänta. Se
Grufstadga. Th. N-m.
Grufmätning, bergsv., har till ändamål att upprätta
exakta kartor öfver grufvor till ledning vid
brytningen och till fromma för efterkommande. I
utlandets grufvor, der icke magnetiska malmer
förekomma, användas kompass och mått vid kartornas
uppgörande, hvarvid man utgår från vissa, med
tillhjelp af teodolit-instrument utsatta fixpunkter,
eller uppmätas grufvorna direkt med en teodolit. Men
i Sverige, der magnetismen hos de flesta malmer ej
tillåter magnetnålens användande, och der teodoliten
anses vara för dyrbar och svårhandterlig, har en
särskild metod, den svenska markscheidermetoden,
småningom utvecklat sig. För denna metod nyttjas minst
två, vanligen tre matbord, eller små qvadratiska
skifvor af trä med omkr. 25 cm. sida, fastsatta på
stativ och medelst skrufvar noggrant inställbara i
horisontalplanet, vidare ett instrument, bestående af
lineal med en derpå fäst kikare med hårkors, rörlig
kring en axel i vertikalplanet samt försedd med
halfcirkelbåge och nonie att afläsa vertikalvinklarna
med. Kikarens optiska axel måste vara absolut parallel
med linealens kant, och hårkorsets skärningspunkt
får ej vid vertikal rörelse hos kikaren afvika från
lodlinien. Slutligen tillkommer äfven ett måttband af
omkr. 30 m. längd, hvars förändringar genom krympning
eller sträckning det åligger ingeniören att noggrant
före och efter hvarje mätning justera. När mätning
skall ske, inhuggas först vissa fixpunkter, minst två
och hälst tre, från hvilka mätningen utgår. Ett af
borden, öfverklädt med papper, inställes noggrant i
horisontalplanet, en liten nål instickes i papperet,
och instrumentets lineal ställes tätt utmed nålen;
derefter insigtas fixpunkten med kikaren, en linie
drages medelst spetsen af en passare utmed linealen,
och mått tages från punkten till instrumentets
axel. Derefter noteras vid änden af linien detta
afstand, axelns afstånd från nålen, den vinkel,
som kikaren gör med horisontalplanet, samt axelns
höjd öfver bordet. Kallas det uppmätta afståndet a,
afstandet från axeln till nålen b, axelns höjd
c och vinkeln v, blir det horisontala afståndet
a . cos v + (eller -) b samt höjdskilnaden mellan
bordet och fixpunkten a . sin v - c, om syftningen
skett nedåt; har den skett uppåt, blir den a . sin v + c,
Sedan alla fixpunkterna sålunda insigtats,
syftar man från sitt första bord (station A) till
det andra bordet (station B), äfven det noggrant
instäldt i plan, och mått tages från dess nål till
instrumentaxeln, hvarefter genom samma beräkning B:s
horisontala
afstånd och höjdskilnad med A vinnes. Derefter sigtas
från B till A, och syftlinien uppdrages äfven der med
passaren. På sådant sätt förfares alltjämt från bord
till bord. Sedan nämligen alla punkter, som från A
kunna tagas, äro insigtade, flyttas bordet vidare, och
nålen insattes på annat ställe å papperet; stationen
kallas C, och dess läge bestämmes genom fram- och
återsyftning med B. Grufvans konturer erhållas
derigenom att man med en lampa lyser på en punkt
på väggen, insyftar denna punkt och från densamma
tager mått, som efter skalan direkt afstickes. Den
största noggranhet måste iakttagas, särdeles vid
syftningar till fixpunkter eller mellan stationerna,
eljest uppstå fel. När mätningen är slut, återstår
sammanläggning af mätningen. De använda mätlapparna
tagas från borden, och deras kanter jämnas noga,
hvarefter man lägger lappen med station A på ett
större papper och fäster en nål i stationshålet
samt andra nålar i kanterna, så att lappen ligger
fast. Derefter lägges en lineal genom stationshålet
utmed en syftlinie, som utdrages åt ömse håll på
det större papperet. På samma sätt förfares med
andra syftlinierna från samma station, och möjligen
varande konturpunkter afstickas. När detta är gjordt,
borttages lappen, och liniernas ändar hopbindas genom
streck med passarespetsen. Alla syftlinierna, sålunda
på det större papperet uppdragna, måste noga skära
hvarandra i en punkt, stationspunkten, från hvilken
sedan de beräknade måtten med passaren afstickas
efter skalan midt i syftlinien. Sedan stickes en
nål i lappen station B och passas in i station B på
hoppläggningsbladet. Återsyftningslinien till A passas
noga in med syftlinien från A till B, hvarefter lappen
fastsättes och behandlas på samma sätt, som förut är
beskrifvet. När allt är hoplagdt, renritas kartan och
förses med höjdmått, hvarvid man väljer en fixpunkt
i dagen till utgångs- eller s. k. 0-punkt. Hela denna
operation är mycket svår samt fordrar stor noggranhet
och samvetsgranhet hos ingeniören, ty ett litet fel
kan vid drifning af långa orter förorsaka tusentals
kronors kostnad. Metoden är ej god, felkällorna äro
för många, och fel uppstå alltid förr eller senare
vid fortsatta kompletteringar af kartorna. Den
är emellertid tillfyllest för mindre gruffält,
men för större borde den utbytas mot fullständig
teodolitmätning. Kostnaden derför är större, men kan
mångdubbelt betala sig genom större säkerhet. Den
skala som i Sverige allmänt nyttjas vid grufmätningar
är 1:800. Th. N-m.
Grufrätt benämndes förr stundom alla de domstolar,
hvilka, med bergmästaren som ordförande och med
vissa bisittare, egde att döma i saker rörande
bergshandteringen och de till denna handterings
bruk upplåtna skogarna. Rätta namnet på dessa
domstolar var dock bergstingsrätt, utom vid Sala
silfververk och Falu kopparverk, der grufrätt var
det riktiga. Grufrätten i Sala infördes egentligen
genom Gustaf II Adolfs bergsordning för Sala af 1624
och skulle utgöras af bergmästaren och 12 rådmän,
hvilka "på grufveting alla saker bruket och grufvan
angående uptaga, skärskåda och dömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
