Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordning och stadga, som egde varaktigt förpligtande
kraft och som bunde konungen i utöfningen af
hans makt, beslöto Riksens ständer efter "moget
öfverläggande, betänkande och samråd till ett
evärdeligt faststående stadfästa och antaga den
ordning och stadga om regementets styrelse", som
innehöllos i regeringsformen d. 21 Febr. 1719, till
hvilkens noga och skyldiga efterlefnad Riksens ständer
förbundo sig på egna och hemmavarande medbröders
vägnar, och hvilken K. M:t förband sig att icke
allenast sjelf efterlefva, utan jämväl stadfästa
och gilla till en allmän fundamental lag, ordning och
stadga i riket, som evärdeligen hållas, iakttagas och
fullbordas borde. Derigenom sökte man att på sätt
och vis åt denna regeringsform gifva den särskilda
trygghet att densamma erhöll giltighet icke blott
såsom en instruktion för en tillförordnad regering
eller såsom en konungaförsäkran, hvilken förband den
enskilde person, som uppsteg på tronen, utan såsom
en konungs och ständers ömsesidiga rättigheter och
pligter ordnande, af personernas vexling oberoende
lag och stadga. Men i samma 1719 års regeringsform
förbehöllo sig ständerna uttryckligen rätten att på
allmän riksdag kunna ensidigt uttyda och förbättra
regeringsformen, hvilken bestämmelse också infördes
i den omarbetade regeringsformen af d. 2 Maj 1720. I
bägge dessa regeringsformer infördes stadganden om de
rättsförhållanden emellan konung och folk, hvarom den
gamla Landslagens konungabalk innehöll knapphändiga
bestämmelser, hvilka formelt ännu voro gällande,
om de ock till större delen voro föråldrade, och
det så fullständigt, att då 1734 års lag antogs,
inga särskilda bestämmelser erfordrades för att
ersätta dem. I den k. stadfästelsen af 1734 års lag
förklaras, att hvad i den förra lagens konungabalk
om konungarätten och dylikt varit infördt, sådant
tillika med Riksens ständers rätt och frihet finnes
utförligen stadgadt och belefvadt uti Riksens
ständers valakt, konungaförsäkran, regeringsformen
och riksdagsbesluten, hvilka såsom en af konungen
och Riksens ständer angående regeringssättet antagen
fundamental lag böra skattas och anses. Likasom de
särskilda "balkarna" utgjorde integrerande delar i den
allmänna lagen såsom ett helt, angåfvos sålunda nyss
angifna stadgar och beslut afhandlande regeringssättet
såsom tillsammans bildande en fundamentallag. Ännu
i Adolf Fredriks konungaförsäkran (1751) bibehölls
den af Karl XI afgifna förpligtelsen att hålla som
en fundamentallag den kristna religionen, sådan den
blifvit förklarad i Augsburgska bekännelsen och
vedertagen i Upsala mötes beslut.
Då vi redogjort för utskiljande från allmänna lagen
af de särskilda fundamentallagarna, hafva vi ej berört
riksdagsordningen. Den första svenska riksdagsordning
är den af konungen vid 1617 års riksdag framlagda
"ordning som hållas skall uti Riksens ständers möten
och sammankomster så ock uti omröstande på riksdagen",
som af ständerna antogs och bär datum af d. 24
Jan. 1617. Den inskränker sig till ordningsregler
för konungens och ständernas
högtidliga sammanträden på rikssalen jämte några
föreskrifter för ärendenas behandling i stånden
(hvart stånd skulle öfverlägga på sin kammare)
äfvensom konungens uteslutande initiativ och hans
i allmänhet afgörande röst, då ständerna icke
voro enhälliga. Riddarhusordningen af d. 6 Juni
1626 gällde för riksdagens första stånd såsom en
fundamentallag ända tills den för alla stånden
gemensamma riksdagsordningen af d. 16 Okt. 1723
förvandlade henne till en blott ståndsordning för
ridderskapet och adeln, innehållande reglementariska
föreskrifter, som för detta stånd erfordrades utöfver
de i riksdagsordningen bestämda. Oaktadt 1723 års
riksdagsordning ej ådrog sig särskild uppmärksamhet
i stadfästelsen af 1734 års lag, måste den dock
anses inbegripen under de der uppräknade beslut,
som afhandla Riksens ständers rätt och frihet, och
hvilka äfven hänfördes till fundamentallagar. Att
hon var att anse såsom fundamentallag visar
sig af K. M:ts bref till samtliga Hof- och
Öförrätter d. 10 Febr. 1757 angående grundlagarnas
förvarande och årliga afkunnande vid öfver- och
underdomstolarna, hvari ofördröjligen anbefaldes
tryckning af riksdagsordningen jämte regeringsformen
och konungaförsäkran samt dessa lagars offentliga
uppläsning hvarje år. Ordet fundamentallag utbyttes
under frihetstidens lopp mot ordet grundlag, hvilket
säkerligen första gången officielt begagnades i
K. M:ts föreställning till Riksens ständer d. 7
Nov. 1755 angående lagarnas verkställighet. Uti
riksdagsbeslutet d. 15 Okt. 1766 förekommer ock ordet
grundlag liktydigt med fundamentallag, då Riksens
ständer förenade sig om det för framtiden oryggliga
beslut att allt hvad Riksens ständer dädanefter
uti grundlagarna och det, som deras utöfning rörde,
kunde anse nödvändigt att förklara, tillägga eller
förbättra, borde först vid den riksdag, då sådant kom
under öfvervägande, väl och grundligen utarbetas och
i projekt ställas, men icke då gå såsom en stadgad
lag till fullbordande, utan vid den nästkommande
riksdagen under slutligt beprövande komma, och de
förbättringar, som då med Riksens ständers fyra
stämmor genom enhälligt bifall blefve antagna
och gillade, borde sedan i framtiden stånda och
efterlefras. Dermed infördes för första gången
den särskilda ordning för grundlags stiftande, som
ännu under förändrade förhållanden till sina grunder
gäller. Vid samma riksdag gafs åt den k. förordningen
angående skrif- och tryckfrihet af d. 2 Dec. 1766 all
den fullkomliga trygghet, som en orygglig grundlag
medförer. Till de sålunda karakteriserade grundlagarna
skulle då räknas regeringsformen, riksdagsordningen,
tryckfrihetsförordningen och konungaförsäkran,
hvarjämte föreningen om successionen af d. 23 Juni
1743 torde böra dit hänföras. Deremot är ovisst
huruvida ståndsprivilegierna och några andra stadgar
af konstitutionel betydelse kunna anses höra dit.
Regeringsformen af d. 31 Aug. 1772, som samma
års statsförändring medförde, blef af Riksens
ständer stadfäst att vara "en orygglig och helig
grundlag" och af konungen antagen "för en orygglig
fundamentallag". För öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
