Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundlinie ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbyttes emot den af d. 16 Juli 1812. Konungaförsäkran
blef ej bland grundlagarna återupptagen, utan – efter
ett i Konstitutionsutskottets memorial d. 8 Okt. 1812
afgifvet formulär i likhet med hvad Gustaf III 1778
föreslagit och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af honom fastställda – antagen af Riksens
ständer för att gifvas af blifvande konungar, hvilket
formulär är det, som ännu gäller. Den i föregående
regeringsformer intagna bestämmelsen om Upsala
mötes beslut såsom en för alla rikets innebyggare
gällande fundamentallag utbyttes mot den i § 2 intagna
föreskriften om konungens trosbekännelse. – På samma
gång i regeringsformens § 85 bestämdt uttalades, att
grundlagar skola stiftas af konungen och riksdagen
gemensamt, hvarvid samtliga fyra ståndens bifall
under ståndsrepresentationen fordrades för ett
definitivt beslut, blef äfven genom stadgandena
i regeringsformens §§ 56, 81, 82 och 83 det under
frihetstidens sista tid antagna formella förfarandet
återupptaget. Med de förändrade förhållanden, som voro
en följd af antagande af 1866 års riksdagsordning,
gäller, att grundlag ej kan ändras, utan att fråga
derom väckes vid lagtima riksdag, och att förslaget
till ändring ej kan erhålla giltighet vid samma
riksdag, å hvilken förslag derom väckes, utan att
det vid detta tillfälle, derest kamrarna förena
sig om ett förslag, endast kan förklaras hvilande
till afgörande af den lagtima riksdag, som först
inträffar näst efter det nya val samfäldt skett till
Andra kammaren. Dock är ej nödvändigt att frågan då
afgöres, utan beslutet kan med konungens och båda
kamrarnas bifall uppskjutas. Till ofvan uppräknade
grundlagar sluter sig riksakten af d. 6 Aug. 1815,
som bestämmer de genom föreningen emellan Sverige och
Norge uppkomna konstitutionella förhållanden. Denna är
med hänsyn till innehåll och karakter, som gifva dess
bestämmelser i vissa afseenden giltighet framför
båda rikenas särskilda grundlagar, en unionel
grundlag, hvilken egenskap den äfven med afseende
på förfarandet vid ifrågakommande ändring fått
sig tillerkänd i Norge. Hvad angår dess formella
egenskap i Sverige, fattade emellertid Sveriges rikes
ständer det uttryckliga beslut att de frågor, som
angå föreningen, skulle både då och framdeles kunna
afgöras på samma riksdag, der de väckas, utan att
behöfva hänskjutas till kommande riksdag, enär, såsom
konstitutionsutskottet yttrade vid 1815 års riksdag,
den grundsatsen att försvåra förändringar i grundlagen
för statens borgerliga förening på intet sätt kan
vara användbar på stadganden rörande tvänne staters
inbördes politiska förbindelse, hvilken alltid är mera
tillfällig än en hel nations genom samhällskontraktet.
Då Finland förenades med Ryssland, afgaf kejsar
Alexander I i sin försäkran d. 15 (27) Mars 1809
och ytterligare vid hyllningen i Borgå d. 17 (29)
Mars s. å. den förbindelse att bibehålla Finlands
innevånare vid deras religion och grundlagar, hvarom
kungörelse utfärdades d. 23 Mars (4 April) 1809,
och kejsar Nikolaus afgaf d. 12 (24) Dec. 1825 en
dylik förklaring,
hvilken af efterföljande kejsare vid tronbestigningen
blifvit bekräftad. De grundlagar, som dessa
försäkringar gällde, voro 1772 års regeringsform
med de beslut, som innehöllos i 1778 och 1786
års riksdagsbeslut samt 1789 års förenings- och
säkerhetsakt, hvartill sedermera kommit den såsom
grundlag stadfästa landtdagsordningen af d. 15 (3)
April 1869, hvilkens § 71 bestämmer huru förhållas
skall med grundlagsändringar. Dessa kunna endast
föreslås af kejsaren och skola för att blifva gällande
bifallas af samtliga stånden. Om två stånd sådant
yrka, kan förslaget likväl lemnas hvilande till nästa
landtdag för att der slutligen afgöras.
I Norge benämnes konstitutionen grundlov (grundlag)
och tillkom först d. 17 Maj 1814 samt blef närmare
bestämd i anledning af Sveriges och Norges förening
och slutligen antagen den 4 Nov. 1814, hvartill
kommer riksakten af d. 6 Aug. 1815. Ingendera af
dessa lagar kan ändras, utan att fråga derom väckes
på det första storting, som sammanträder näst efter
nya val. Det väckta förslaget kungöres genom tryck,
och det tillkommer först ett af de tre lagtima
stortingen efter nya val att afgöra, om förändringen
skall ega rum.
Den danska grundlagen (Danmarks riges gjennemsete
grundlov af d. 5 Juni 1849, genomsedd d. 28 Juli 1866)
kan ej häller ändras vid den riksdag, då fråga derom
blifvit väckt. För att förslaget skall blifva lag,
erfordras, att riksdagens båda "ting" bifallit
detsamma och att konungen vill främja saken. I
detta fall skall han upplösa riksdagen, hvarefter
på den efter företagna nya val till båda tingen
församlade riksdagen detta bifall måste förnyas,
för att förslaget skall blifva lag. H. L. R.
Grundlinje, ögats, den af ögats diametrar, som
går tvärt igenom detsamma, från hornhinnans midt
till ögats bakre pol. Den sammanfaller endast
undantagsvis med sjelfva synaxeln, utan bilda
vanligast dessa båda med hvarandra en liten vinkel,
den för oftalmologerna välbekanta vinkeln [alpha] (alfa).
Rsr.
Grundluft kallar man den luft eller samling af gaser,
som träffas i jordytans porösa lager. Grundluften
är i hög grad beroende af de vegetativa och kemiska
processer, som försiggå i jordlagren, äfvensom
af dessas förmåga att absorbera atmosferisk luft
och gaser. I alla de jordlager, der vegetativa
processer försiggå, skiljer sig grundluften från den
atmosferiska luften hufvudsakligen genom sin rikedom
på kolsyra. Också antager man, att luften får sin
mesta kolsyra ur jorden. Deremot har man funnit, att
ju sterilare ett jordlager är, dess fattigare är det
på kolsyra. Så t. ex. innehåller den vegetationslösa
Libyska öcknens jord icke större kolsyrehalt än
luften, eller under 1 proc., hvaremot oasernas jord är
rikare på kolsyra. Grundluftens kolsyrehalt är dock
äfven beroende på lättheten för gasens diffusion; så
qvarhålles kolsyran af ett öfverliggande lerlager,
men genomsläppes af det porösa sandlagret. Vidare
har grundluftens kolsyrehalt visat sig beroende
af temperaturen, i det den högsta mängden alltid
sammanfallit med den högsta temperaturen, F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
