Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundtvig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgår till 72. De flesta af dessa förekomma sparsamt i
naturen, antingen allmänt utbredda i minimi-mängder
eller i större mängd hopade i några sällsynta
mineralkroppar. Många hafva upptäckts under de sista
årtiondena, och detta såväl som andra förhållanden
gör det högst sannolikt, att ännu ganska många
återstå att upptäcka. Ymnigt förekommande grundämnen
äro endast följande: aluminium, kalcium, kalium,
kisel, klor, kol, magnesium, natrium, svafvel,
syre och väte. Flertalet element förekomma i den
oorganiska naturen; inom den organiska verlden hafva
blott kol, väte, qväfve och syre en fundamental
rol. De flesta grundämnen äro beståndsdelar i
föreningar; endast ett ringa antal förekommer i
fritt tillstånd. Till de senare höra syre, qväfve,
svafvel, kol, qvicksilfver, koppar, jern, bly,
vismut, antimon, arsenik, de ädla metallerna och
platinametallerna. Analyser af de ur verldsrymden
nedfallna meteorstenarna hafva hittills icke ledt
till upptäckten af något nytt grundämne, och å andra
sidan har spektralanalysen bevisat tillvaron i
solen och i främmande solsystem af samma grundämnen,
som finnas på vår jord. Grundämnena äro till sina
egenskaper ofta mycket olika, ehuru man å andra
sidan finner grundämnen af så närstående egenskaper,
både fysiska och kemiska, att de bilda helt naturliga
familjer eller grupper. Redan de yttre egenskaperna
göra indelningen i tvänne hufvudafdelningar, metaller
och icke metaller (vanligen, ehuru alldeles oriktigt,
kallade metaltoider), nära till hands liggande. Denna
indelning har också allmänt antagits efter Berzelius’
föredöme, ehuru ett konseqvent tillämpande medför ett
onaturligt skiljande af grundämnen, hvilka i kemiskt
hänseende äro med hvarandra nära beslägtade. Nyare
kemister söka en mer naturlig indelning på grund af
de kemiska egenskaperna, särskildt med hänsyn till
atomvigterna och atomigheten. Ett sådant system är
naturligtvis icke möjligt förr än man kommit till
insigt om de riktiga principerna för bedömandet af
atomvigternas storlek, och detta har först under
de sista årtiondena inträffat. Att de tal, som
uttrycka atomvigterna, ofta visa hos närbeslägtade
grundämnen en märkvärdig öfverensstämmelse har
länge iakttagits. Många försök att med tillhjelp af
atomvigterna ordna grundämnena äro gjorda af Gmelin,
Pettenkofer, Döbereiner Och på senare tider af
Lothar Meyer och Mendelejeff. Den sistnämnde ordnar
elementen efter atomvigternas storlek i periodiska
serier, hvarigenom i många fall ganska naturliga
grupper af dels beslägtade, dels analoga grundämnen
erhållas. I det följande meddelas det mendelejeffska
schemat öfver grundämnena och deras atomvigter,
blott med de förändringar, som till följd af nyare
forskningar blifvit nödvändiga. Enligt detta schema
fördelas grundämnena på 12 horisontalrader och
8 vertikalgrupper, hvardera med 2 afdelningar. De
förra, horisontalraderna, innefatta analoga element,
de senare, vertikalraderna, kemiskt beslägtade. De 8
olika grupperna gifva med syre föreningar innehållande
successivt 1/2 - 4 atomvigter syre och grupperna IV-VII
väteföreningar med 4-1 atomvigt väte.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
