Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundtvig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
literaturhistoriker utgaf G. det på sjelfständiga
forskningar grundade verket Leben und werke deutscher
dichter (1864-68; 2:dra uppl. 1872).
Gruppetto (Ital.; egentl. liten grupp), musikt. Se
Dubbelslag.
Grus, petrogr., sammanhopning af i allmänhet små
(från en ärtas till en hasselnöts storlek eller
deröfver), antingen kantiga eller afrundade, löst
vid hvarandra liggande bergartsfragment af ett eller
flere olika slag. Man skiljer mellan rullstensgrus,
flodgrus, strandgrus (rundade, afnötta och rena
fragment), morängrus eller kross-stensgrus samt
förvittringsgrus (mer eller mindre skarpkantiga och
orena, med bergartsmjöl eller lerslamm blandade
fragment). – Krossstens- och rullstensgruset har
inom Sverige en mycket stor utbredning i nästan alla
provinser samt förekommer äfven i Norge, Finland,
England, Nord-Amerika m. fl. land. E. E.
Grusbädd. Se Ballast 2.
Grusien. Se Georgien.
Grusier (Grusintsi), det ryska namnet på
georgierna (se Georgien).
Grusiskan. Se Georgiska språket.
Gruter (egentl. Gruytère), Johann, tysk-holländsk
filolog, f. 1560, d. 1627 som bibliotekarie i
Heidelberg, utgaf några filologiska arbeten,
hvilka fördelaktigare vittna om hans lärdom än
om hans kritiska förmåga. Hans förnämsta verk är
Inscriptiones antiquae totius orbis romani (1603; ny
uppl. 1707), hvilket dock erhöll sitt största värde
genom J. Scaligers klassiska indices till detsamma.
Gruyer [gryie], François Anatole, fransk
konstkritiker, f. 1825 i Paris, egnade sig från
början af 1850-talet uteslutande åt konsthistoriska
studier och gjorde för detta ändamål resor i de
flesta europeiska land, särskildt uti Italien. 1872
blef han generalinspektör öfver de sköna konsterna
och 1875 ledamot af Académie des beaux arts. Hans
förnämsta arbeten äro: Essay sur le s fresques de
Raphaël au Vatican (1858-59), Raphaël et l’antiquité
(1864), Les vierges de Raphaël et l’antiquité (s. å.),
Les vierges de Raphaël et l’iconographie de la vierge
(1869), Les oeuvres d’art de la renaissance italienne
au temple de Saint Jean, Baptistère de Florence (1875)
och Raphaël de portraits (1881).
Gruyères [gryiär], T. Greyerz. 1. Distrikt i
schweiziska kantonen Freiburg. Omkr. 20,000 innev.,
till största delen fransktalande katoliker. Distriktet
utgör en liten del af det forna grefskapet G. (från
9:de årh.), hvilket omfattade Sarines (Saanes),
Simmes och Broyes öfre dalar. 1555 såldes det till
Bern och Freiburg och är nu deladt mellan dessa
kantoner och Vaud. – 2. Hufvudstad i nämnda distrikt,
vid Sarine. Omkr. 1,100 innev. Tillverkning af ost
(Gruyères-ost).
Gruytère. Se Gruter.
Grübel, Johann Konrad, tysk folkskald, f. 1736,
d. 1809, skref på Nürnberg-dialekten flere dikter,
som gifva en oöfverträfflig bild af lifvet inom staden
Nürnbergs borgerliga kretsar. Hans Sämmtliche werke
utkommo 1835.
Grün, Karl, tysk skriftställare, f. 1817,
uppsatte 1842 i Mannheim den radikala "Mannheimer
abendzeitung" och begaf sig, sedan han blifvit
utvisad från Baden och Bajern, till Köln, der
han började hålla föreläsningar i literatur- och
konsthistoria. Der skref han sitt bekanta verk:
Friedrich Schiller als mensch, geschichtschreiber,
denker und dichter (1844), på samma gång han var
mångsidigt verksam som publicist. 1848 invaldes han
i preussiska nationalförsamlingen och tillhörde dess
yttersta venster. Efter kammarens upplösning 1849 blef
han för "intellektuel" delaktighet i det pfalziska
upproret häktad och ställd för rätta, men frikändes
efter 8 månaders fängelse. 1862 blef han lärare vid
handels- och högre borgareskolan i Frankfurt, höll
1865-68 föreläsningar i Rhenstäderna och flyttade
1868 till Wien. G. har utgifvit åtskilliga arbeten
mot det andra franska kejsaredömet, bl. a. Louis
Napoleon Bonaparte, die sphinx auf dem französischen
kaiserthron (3:dje uppl. 1860), Frankreich vor dem
richterstuhl Europas (s. å.). Senare har han skrifvit:
Kulturgeschichte des 16:ten jahrhunderts (1872) och
Ludwig Feuerbach in seinem briefwechsel etc. (1874)
m. fl.
Grün, Anastasius, psevdonym för den österrikiske
skalden A. A. von Auersperg.
Grün, tysk konstnär. Se Baldung.
Grünberg l. Grüneberg, stad i preussiska
regeringsområdet Liegnitz (Schlesien). 12,200
innev. (1875). Klädesfabrikation. Betydande vinodling,
hvilken lemnar icke allenast en stor mängd drufvor
till utförsel, utan äfven i goda år ända till 30,000
hl. vin ("grünberger").
Gründer, T. (af grund, grund), "grundare",
upphofsman (till ett aktiebolag o. s. v.).
Grüne gewölbe, das, "Det gröna hvalfvet". Se
Dresden.
Grüneisen, Karl, tysk teolog, skald och
konsthistoriker, f. 1802 i Stuttgart, studerade
teologi i Tübingen och sedan i Berlin under
Schleiermacher, blef 1825 hofkaplan och fältpredikant
i Stuttgart, 1835 öfverkonsistorialråd och fältprest
samt 1846 öfverhofpredikant. Död i Stuttgart d. 1
Mars 1877. Han utgaf: Lieder (1824), Ueber die
bildliche darstellung der gottheit (1828), Ueber
das sittliche der bildenden kunst bei den griechen
(1833), Nikolaus Manuel; leben und werke eines malers,
kriegers, staatsmanns und reformators im 16:ten
jahrhundert (1837), Ulms kunstleben im mitielalter
(1840), Christliches handbuch in gebeten und liedern
(1846; 6:te uppl. 1866) m. m.
Grünewald, Matthias, tysk målare under 1500-talet
(födelse- och dödsår äro okända), var bördig från
Aschaffenburg och tillhörde med sin verksamhet trakten
kring öfre Rhen och Elsass. Sandrart vet dock intet
mera om hans lif, än att han mestadels uppehöll sig
i Mainz, förde ett indraget, melankoliskt lif och
var olyckligt gift. Men i afseende på karakteren
af hans konst är Sandrart så mycket mera på det
klara, i det han kallar honom en högt stigande och
förunderlig mästare och derjämte högst betecknande
kallar honom "den tyske Correggio". Ty det märkliga
är, att G. alldeles af sig sjelf och inom gränserna
af den tidens tyska konst utvecklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
