Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grünhagen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stil, som i koloristisk böjelse, i clair-obscur
och sträfvan efter ljuseffekter går parallelt med
Correggios målningssätt. G. var en naturalist,
som mindre hade öga för sträng natursanning i
detaljformernas genomförande än för den naturliga
koloriten, för luftens och ljusets ton i det
hela. Derför står han också i skarp motsats mot Dürer
och Cranach; ty då dessa sorgfälligt utföra detaljen,
t. ex. måla håret med hvart strå utfördt för sig,
så målar åter G. detta i breda massor. De flesta
af G:s arbeten hafva gått förlorade. Behållna äro:
två altarflyglar med helgon (i Frankfurt a. M.),
vidare hans hufvudarbete: ett 1493-1516 doneradt
altarverk i Isenheim, som nu förvaras i museum i
Kolmar, med flere bilder, bland hvilka främst märkes
Madonnan med barnet i ett härligt landskap, slutligen
ännu ett hufvudarbete: ett altare med S. Mauritius’
omvändelse, hvilket nu förvaras i München. Öfriga
honom tillskrifna verk äro osäkra eller omtvistade.
C. R. N.
Grünhagen, Colmar, tysk historieskrifvare, f. 1828
i Trebnitz vid Breslau, studerade en tid under
Rankes ledning i Berlin, blef 1863 föreståndare
för statsarkivet i Breslau och redaktör för
"Zeitschrift des vereins für geschichte und altherthum
Schlesiens". 1866 utnämndes han till e. o. professor
i historia vid universitetet och 1873 till kungligt
arkivråd. Han har bl. a. utgifvit Erzbischof Adalbert
v. Hamburg und die idee eines nordischen patriarchats
(1855), Geschichte des ersten schlesischen kriegs
(1881), "Codex diplomaticus Silesiae", delarna III,
VI och VII, samt sjette bandet af "Scriptores rerum
silesicarum".
Grützmacher, Friedrich Wilhelm Ludwig, tysk
violoncellist, f. 1832, elev af Drechsler
i violoncell och af Schneider i komposition,
blef 1849 förste violoncellist i Gewandhaus
och konservatorielärare i Leipzig samt 1860
k. kammarvirtuos i Dresden. 1867-68 gjorde han
konstresor i England och Skandinavien. G. är ej
blott en af de mest framstående virtuoser på sitt
instrument, utan äfven en högt skattad och produktiv
komponist samt en utmärkt lärare. Han har utgifvit
flere studieverk äfvensom äldre mästares arbeten.
A. L.
Grützner, Eduard, tysk genremålare, f. 1846, blef
1865 Pilotys lärjunge i München. Han har egnat sig åt
den humoristiska genren och vunnit stort bifall genom
sina scener ur Shakspeares "Henrik IV", "De muntra
fruarna i Windsor", "Så tuktas en argbigga" och "Som
ni behagar" samt genom sina kostliga munkar (vinprof
o. dyl.) och glada skildringar af jägarelifvet.
Grycksbo, bruksegendom i Falu landsförsamling,
Kopparbergs län, vid sjön Grycken, n. v. om
Falun. Egendomen omfattar G. pappersbruk (taxeradt
till 143,500 kr.), qvarn, såg samt en jordegendom af
25 har åker och 500 har skog. Sjelfva herrgården är
ryktbar för sitt utomordentligt vackra läge. Vid
pappersbruket, som anlades 1740 af direktören
J. Muncktell och allt sedan tillhört hans
efterkommande af slägten Munktell (Grycksbolinien),
tillverkades 1881 omkr. 12,900 ris papper till ett
värde af
132,946 kr. Det filtrerpapper, som tillverkas vid. G.,
anses vara det bästa i verlden.
Gryfit. Se Gryphaea.
Gryllus. Se Gräshoppor.
Grymt-oxen l. Yak, Bos grunniens, zool., har blifvit
uppställd som typ för underslägtet (eller
slägtet) Poephagus. Han har starkt och kraftigt
byggd kropp, måttligt stort, mycket bredt, från den
platta pannan mot nosen jämnt afsmalnande hufvud, små
rundade öron, hög manke, korta, starka ben, stora,
bredt klufna klöfvar, väl utvecklade lättklöfvar samt
lång, mycket yfvig och ända till marken nedhängande
svans. Fällen består af fint, långt hår, hvilket
är krusigt på pannan och bakhufvudet samt ofta
faller ned öfver hela ansigtet; från manken och
båda kroppssidorna nedhänger en lindrigt vågig
man ända till marken. Färgen är djupt svart, på
ryggen och sidorna skiftande i brunt; långs ryggen
löper en silfvergrå rand. Kroppens längd utgör hos
gamla tjurar 3,5 m., höjden öfver manken 1,9 m. och
svansens längd 0,75 m.; vigten stiger ända till 720
kg. Kon är betydligt mindre: 2,8 m. i längd och 1,6
m. i höjd. – Grymtoxen är hemma i Tibet och andra
delar af Hög-Asien, lefver på 4,000-6,000 m. höjd
öfver hafvet och skyr värme mera än köld, hvarför
både äldre djur och kalfvar hvila sig i skuggan, ja
mycket gerna på snön. På vilda och svårtillgängliga
ställen klättrar grymtoxen med stor skicklighet. Af
hans sinnen är lukten mest utbildad, synen deremot
allt utom skarp. Jagten på grymtoxen är mycket
farlig, ty om djuret ej träffas dödligt af skottet,
störtar det i raseri på jägaren. Mer än för sitt kött
skattas grymtoxen i sitt hemland för sin spillning,
som i de kala bergstrakterna användes till bränsle
och ensam gör det möiligt för menniskor att uppehålla
sig i dessa ogästvänliga trakter. – I alla land, der
grymtoxen finnes vild, har man tamt honom till ett
nyttigt och vigtigt husdjur, hvilket användes till
ridt och att bära bördor. Med lätthet kan han bära
50-100 kg. på sin rygg, detta på de besvärligaste
bergstigar och öfver snöfält ända upp till 4,800
m. höjd. Kons mjölk är fet och välsmakande, djurets
kött är godt, huden förarbetas till läder, och af
håret gör man rep. Som tam vexlar grymtoxen mycket
till färgen och blir t. ex. brun, röd eller skäckig;
svansen är då ej sällan hvit. Äfven de tama djuren
trifvas blott i kalla, högt belägna bergstrakter,
gå under vid stark värme, men, fördraga deremot med
lätthet köld. Till Europa har man infört grymtoxen,
men någon egentlig fördel torde der icke kunna
dragas af honom. Det dyrbaraste hos honom är den
rikhåriga svansen, hvilken begagnas till flugviftor,
prydnader och utmärkelsetecken (s. k. hästsvansar),
C. R. S.
Gryn, tekn. farmak., erhållas af sädesslagens "frön"
(egentl. frukter), derigenom att dessa i särskildt
anordnade qvarnverk befrias från skalen, hvarvid
äfven ändarna afstötas. Derigenom uppkomma smärre
korn af vexlande storlek med mer eller mindre kantig
eller rundad form. Sådana gryn af t. ex. hafre äro
allmänt använda i hushållen till soppor och till
gröt. De svälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
