Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 125-126 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grå starr ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelfständiga ställning, som tillkommer
henne. Först under de sista åren af sin lefnad
fick han en egen afdelning på Charité i Berlin;
dittills hade han endast på sin privatklinik
varit i tillfälle att utöfva sin välsignelserika
verksamhet. Först efter hans död kom vid hvarje
tyskt universitet en särskild ögonklinik till
stånd. – G:s kusin, Karl Alfred G. (f. 1830), är
äfvenledes en framstående ögonläkare och sedan 1873
professor i oftalmologi vid universitetet i Halle.
R. T-dt.

Gräfe, Heinrich, tysk pedagog, f. 1802, blef
1825 rektor vid stadsskolan i Jena, 1840 tillika
e. o. professor i pedagogik vid universitetet
derstädes och 1842 rektor för borgareskolan i
Kassel. För en skrift, Der verfassungskampf in
Kurhessen, dömdes han (1852) till ett års fästning,
begaf sig efter uttjenadt straff till Schweiz, der
han grundade en ny läroanstalt, och blef 1855 rektor
för borgareskolan i Bremen. Död 1868. G. utgaf en stor
mängd pedagogiska skrifter, af hvilka de förnämsta äro
Das schulrecht (1829), Allgemeine pädagogik (1845),
Die deutsche volksschule (1847) och Archiv für das
praktische volksschulewesen (1828-35).

Gräfenberg, kallvattenkuranstalt i österrikiska
Schlesien, nära staden Freiwaldau, 390 m. öfver
hafvet. Den anlades 1826 af V. Priessnitz och åtnjöt
till början af 1850-talet stort anseende, men besökes
nu ej så mycket som förr.

Gräflingar, Melinae, zool., bilda en underfamilj
af vessledjuren bland rofdjuren. Öfre roftandens
häl är stor, upptager mera än hälften af tandkronan
och har två mer eller mindre tydliga knölar. Öfre
knöltanden är mycket stor och har längden större än
bredden. Framfötterna äro försedda med starka
gräfklor. De till denna underfamilj hörande arterna trampa
på hela fotsulan samt hafva i allmänhet tjock och
undersätsig kroppsbyggnad. Endast ett gräflingslägte
tillhör Europas och Sveriges fauna. C. R. S.

Gräflingen l. Gräfsvinet, Meles taxus, zool.,
af gräflingslägtet, är ofvan gråaktig, med smutshvit
bottenfäll; hufvudet är ofvan och på sidorna hvitt,
med ett svart band genom ögonen; undre kroppsdelarna
och benen äro svarta. Hårbetäckningen är mycket yfvig,
med en finare, tämligen



gles bottenfäll, som saknas undertill. Kroppslängden
stiger till 72 cm. och svanslängden till 15 cm. –
Gräflingen förekommer i Sverige i bergiga och
backiga trakter från södra Skåne upp i Jämtland, dock
icke mycket allmänt; för öfrigt finnes han i östra,
mellersta och södra Europa (utom dess allra sydligaste
delar). Han är ett trögt djur, som icke kan springa
snabbt, men eger stor förmåga att gräfva. Han är skygg

och försigtig, men då han an gripes, modig och
ilsken; han kan bitas fruktansvärdt och är sjelf
genom det yfviga håret, den tjocka huden och det
under denna befintliga fettlagret väl skyddad mot
sina fienders bett. Han bor i jordhål, bergsskrefvor
o. d. samt söker sin föda nattetid. Gräflingen
tillbringar vintern i dvala, hvilken i Sverige
räcker från November till Mars. Hans föda utgöres
af smärre ryggradsdjur, blötdjur, insekter och
maskar, men äfven af rötter, bär och frukter,
t. ex. ek- och bokållon. För ormbett lär han
icke vara känslig. Fångad som ung blir han ganska
tam. Parningstiden infaller något förr, än djuret
lägger sig i vinterdvala, d. v. s. i Oktober eller
början af November, och honan föder i Febr. 3-5 blinda
ungar, hvilka följa modern till nästa höst då de
gräfva sig egna bon eller ock särskilda bihang till
hennes bo. Gräflingen gör nytta genom att förstöra
en mängd skadliga insekter, markmöss och sniglar,
men deremot skada genom att förtära ägg och ungar af
nyttiga foglar samt en och annan unghare. Djurets
hud, fett och kött användas. Gräflingen jagas med
hundar eller fångas i ett slags fälla, kallad "hålk",
hvilken anbringas i någon af ingångarna till hans bo.
C. R. S.

Gräflingslägtet, Meles, zool., tillhör gräflingarnas
underfamilj af vesseldjuren, har små ögon och öron,
tjock och undersätsig kropp, med korta och starka
ben, spetsig nos, kort hals, hvilken är lika tjock
som hufvudet, och svansen kortare än de utsträckta
bakbenen. I hvarje käkhalfva finnas 3 framtänder,
1 hörntand, 1 knöltand och 1 roftand; mellantänderna
äro 3 ofvan och 4 nedan i käkhalfvan. – Till slägtet
höra en art från Europa (se Gräflingen) och två från
Asien. C. R. S.

Gräfrath, stad i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf (Rhenprovinsen). 5,604
innev. (1875). Jerngjuterier och stålmanufaktur.

Gräfsnäs, gods i Erska socken, Bjärke härad af
Elfsborgs län, 2 mtl säteri, jämte underlydande i
Erska och Långareds socknar, 10 7/8 mtl, taxeradt
till 428,900 kr. (1877). Hufvudbyggnaden är belägen
på ett näs i sjön Anten. Gården var fordom befäst
med djupa grafvar och höga vallar samt försedd med
5 torn. Byggnaden egde 4 sidor, med en hvälfd
inkörsport, innanför en djup graf, öfver hvilken för
100 år sedan ledde en vindbrygga, som nu är förändrad
till bro. Gräfsnäs gård skall hafva flyttats, troligen
under Gustaf I:s tid, från en ö i sjön Anten, vid namn
Loholmen, hvarest ännu synas lemningar af grundmurar
till en större byggnad. Erik Abrahamsson Lejonhufvud,
Gustaf I:s svärfader (d. 1520), skref sig till Lo
l. Loholmen. Som hans son Sten Eriksson skref sig 1561
friherre till G., kan man antaga, att gården redan
då var flyttad från Loholmen. Under oroligheterna
mellan hertig Karl och Sigismund belägrades grefve
Axel Lejonhufvud på G. i sju veckor af hertigens
folk. 1612 uppbrändes G. af danskarna. G. förblef
inom slägten Lejonhufvud till 1707, egdes derefter
af slägten Sparre till 1720, då det såldes till
justitiekansleren frih. Th. Fehman. Dennes hustru
Katarina Tham

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>